Charter 37 - war!
När jag hade berättat för dan ,såg det ut som han visste precis vad jag snackade om. Han bet sej i läppen och kliade sej i håret.
Jag var svag men kunde resa mej upp och kollade mej runt i rummet. Det var stort och killaktigt. Det var trumpinnar son satt på väggarna och ett stort fönster och en enorm balkong.
" wooow" sa jag och reste mej upp från sängen och gick till balkongen, det var ett underbart väder och när jag öppnar dörrarna kommer en varm vindpust och mitt hår flög bakåt. Jag tog ett stort andetag och känner armar som omfamnar mej om midjan och andetag sim blåser mej på kinden.
Jag rös varje gång han gjorde så och jag kollade ut mot utsikten och solens strålar värmde min hud.
Jag kom på att jag måste ringa anton!
Jag tog snabbt mobilen och ringde honom.
" hallå?" sa han med lugn röst
" Anton! Förlåt att jag inte har ringt"
" hej syrran! Hur mår du? Dan ringde innan och förklarade vad som hade hänt"
Jag blev paff och stod en stund med mobilen vid örat. Jag blev nästan tår ögd men lyckades att hålla inne alla tårarna.
" jaha,jo jag mår bättre och jag måste snacka med dej om vad som hände Anton" sa jag med allvarlig röst
" jo, jag vet"
Vi la på och jag sprang mot Dan som stod oskyldigt i balkong öppningen . Jag omfamnade honom om magen och jag gosade upp mitt huvud i hans muskulösa kropp. Han skrattade lite och strök sina händer mellan mitt hår och kysste mej på pannan.
" tack" sa jag och jag kunde inte hålla inne tårarna.
Vi gick ner och Cat och Josh hade tävling om vem som kunde äta upp pannkakorna snabbast och flest.
" Josh kommer att vinna, han äter hela tiden" sa Dan och flinade
" tss, du ska bara se Cat, hon är gymet smal men hon äter som ingen annan" sa jag och Dan höjde ögonbrynet och plutade ut men munnen.
" krig ?" sa han och tryckte upp en pannkaka i huvudet på mej.
" krig!!" sa jag och kletade upp grädde i hans .
Han slickade bort det bästa och slängde en hel näve med grädde på mej.
Cat sitter och skrattar så jag tryckte upp grädde i hennes ansikte och leendet som var där innan försvann direkt .
Josh sitter och skrattar sjukt mycket.
" du ska inte säga något för du är med i detta kriget"
Dan tog det sista av grädden och gnuggade upp set i huvudet till ich med i håret.
" det var onödigt!"
Vi skrattade och jag slickade bort grädden jag hade i ansiktet .
Chapter 36 - voices
Han håller mej stadigt och jag ville inte släppa honom. Jag hade saknat honom jättemycket! Jag ville inte att han skulle åka iväg igen , aldrig. Men det visste jag att det aldrig skulle hända.
" du ska stanna här länge nu va ?" sa jag och kollade djupt i hans ögon.
Han log och höll mej hårt, jag kände han kropps värme och hans muskulösa arm runt min midja och bär jag tänkte på det mer rös jag . Aldrig hade jag känt såhär .
Vi kunde inte ta bussen för så hade alla flippat ut, en svart limusine kommer rullade mot uppfarten och dan öppnar dörren.
" hopp in " sa han med ett leende och jag blev paff .
" woow" sa jag när jag kom in i bilden, den hade läder skin på sätena och en fräsch doft pustade mot mej. jag hade aldrig åkt i en limusine och det var spännande för mej och Cat. Dan lägger armen om mej och pussade mej på pannan.
Cat och Josh sitter och skrattar mittemot oss, jag skrattar med för jag hade ingen aning om vad de skrattade om och sen förklarade Josh och jag började as garva.
" när vi hade spelat klart en konsert så snubblade Dan på hans trumset och alla i publiken började skratta"
Sa josh och hans skratt avbröt hans prat.
Dan tog handen för ansiktet och suckade .
" awww det är synd om dej" sa jag och pussade hand kind.
Han skrattade med och aldrig hade jag hört ett sötare skratt.
Vi kom till deras hus som de bor i när de var i Los Angel, och det var enormt !
Jag hade aldrig varit i ett sånt här stort hus. Bara vår lilla lägenhet son jag delar med min bror. När jag såg mej runt påminde det mej om vårt hus vid den underbara ängen ich jag kände hur jag blev varm och jag var sp säker att det var någon i huset som ville att jag skulle hitta honom.
Jag visste inte vem det var , rösterna i huvudet blev högra och jag hade snart ingen kontroll över min kropp.
" Alex! vad är det !?" Dans röst blev en del av mitt huvud och jag andades häftigt . Vad vår det som händer ?
Solen sken i mitt huvud ich allt hade lugnat sej, jag hörde inte rösterna och Dan sov bredvid sängen. Jag log och drog min hand igenom hans hår och det var så mjukt. Han började röra sej och sakta höjde han huvudet och han kysste mej på läpparna hårt.
" jag var så rädd" sa han och kramade min hand.
Jag visste inte själv vad som hände men precis när jag kom in i huset blev jag yr och började höra dessa röster. Det lär. Som barns röster ich en speciell killröst som var ljus. Han var inte gammal.
" hjälp mej , hjälp oss"
Dan kollade förvirrat på mej och jag koncentrerade mej på vad det skulle betyda.
" jag hade dessa röster i huvudet när jag kom in i husen."
Vad ville dom mej !
Chapter 35 - my beautiful prince
Chapter 34 - What in the package?
Chapter 33 - you want to see me?
Jag satt med stora ögon på biodskärmen och alla mina sinnen var på topp om det skulle komma upp något på bioskärmen. Jag kramade om Liams arm och han skrattade och pussade mej på pannan.
" jag är inte rädd, du hade bara något på armen" sa jag och log mot honom.
" jojo, vi säger så " han skrattade
Alex rör inte en minn, hon är helt inne i filmen och hon tycker den inte är läskig. Varför gick jag med på detta,när alla ryggade bak satt hon kvar där och log. Det var något fel i hennes hjärna.
Mina ben skakade när vi kom ut och jag var säker på att jag inte kunde sova inatt. Den filmen var hemsk ! Fast den var bra om man tar bort att de dödade varandra och alla var kannibaler. Jag ryste bara jag tänkte på det.
" den var grym!" skrek Alex och log.
Jag och Liam skrattade och jag var tvungen att sitta ner,
" den var inte läskig" sa hon och satte sej bredvid mej och skrattade lite.
" du är så söt när du är rädd" sa Liam och kysste mej på läpparna.
Jag och Liam går längs vägen hem till mej och han håller mej hårt i handen. Jag var nervös för det var första gången Liam var hos mej. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren.
" hallå?" skrek jag och fick ett svagt svar från soffan.
" förlåt , väckte jag dej ?" sa jag och kollade mot soffan när han stack upp huvudet. Han hade nog varit på kontoret hela dagen.
" nejdå,jag vilade bara ögonen"
Den ursäkten hade han kört i flera år,
" detta är Liam" sa jag och Liam fick fram till honom och skakade. Pappa såg glad ut, så såg han inte ut när han träffade Alle.
De pratande en stund och jag ville vara sova .
" Liam?" sa jag lågt men han hörde. .
" det var trevligt att träffas mr..."
" carter , matt carter " sa han log skakade hans hand igen.
Vi gick upp och pappa satte på tv. Jag ville bara sova .
" jag är så trött" sa jag och slängde mej i sängen.
" du är så söt " sa Liam och la sej bredvid mej . Jag rodnade och pussade honom,
Sakta reste jag mej igen och tog på nej mina pyjamas byxor och slängde mej igen.
" god natt " sa jag och Liam hade redan somnat bredvid mej. Han tog djupa andetag och jag kunde inte hjälpa att dra mina fingrar igenom hans hår. Jag älskade det.
Precis när jag hade somnat vibrerar min mobil och jag suckade och läste smset. Ett leende trängde sej fram igenom mina trötta mungipor.
" hej Cat ,vi kommer till los Angels i övermorgon och Dan har tjatat om att träffa Alex igen, och jag vill träffa dej. Så vi ses då ?"
Jag log och kände varma andetag mot min nacke.
Chapter 32 - he's coming home early!
Cat's perspektiv
Vi pratar länge och skrattar sjukt mycket, jag fick ont i min mage av all skratt. Alex var den glada tjejen jag hade känt i 10 år. Hon var inte alls nere för att Dan var ute på turné, men hon håller hoppet uppe och hon ler alltid. Det går inte en dag utan att hon ler. Iallafall när hon är med mej så ler hon. Dock vet jag inte om hon är så glad när hon är med Anton eller någon annan.
Vi gick ut och hennes mobil ringde, hon tog upp mobilen och hon stirrade på den länge innan hon svarade.
" Hej Dan!" sa hon och satte på högtalarna
" Hej Alex! Jag saknar dej sjukt mycket " sa han och han gick direkt på saken.
" jag saknar dej med ! " hon var glad över att höra hans röst. Och han var glad över att höra hennes.
Jag log mot Liam och kramade honom hårt. Han pussade mej på pannan och letade efter min mun.
" jag älskar dej" sa han tyst och log .
" jag älskar dej med " sa jag och kysste honom tillbaka hårt. Jag flätade in mina fingrar i hans lockiga hår och han hade händerna på mina höfter. Bilar tutade när dom körde förbi , vi skrattade till och hörde Alex hoppa bakom oss.
" de kommer hit tidigare ! " sa hon och höll hårt i trumpinnarna, hon vaktade pinnarna med sitt liv och hon trummade på allt som vi gick förbi. Hon var inte speciellt duktig men hon log ändå ,
Vi bestämde oss för att kolla på bio och vi ville se en action film, ingen ville se en romantiker eller en komedi. Alex hatade romantiska filmer. Hon ville se en skräck och Liam gick med på det.
" nej, aldrig i mitt hel liv" sa jag ich skalade på huvudet.
" kom igen" sa Alex och trummade på mitt huvud försiktigt .
Jag tänkte en stund och när jag läste om vad den handlade om verkade den skit bra . Jag gick med på det och vi ställde oss i kassan. Alex var först och beställde en biljett och en stor dricka.
" ska du inte ha något att äta?" sa jag förvånat för det är alltid hon som tar mest popcorn eller gosig.
Hon skakade på huvudet och tog en stor klunk med coca. Hon log och kollade på klockan , vi ska snart in.
Jag beställde biljett snabbt och vi gick in i Salen. Han rev av en bit på biljetten och log mot oss. Vi satte oss ner ich Alex hade nästan druckit upp hennes dricka.
Chapter 31 - i miss him
Två veckor hade gått och jag saknade honom sjukt mycket. Det gick inte en dag utan att jag saknade honom. Jag höll hans trumpinnar i handen och mig för mej själv. Att jag ens hade träffat mitt favorit band och jag blev kär i trummisen. Det var en dröm som blivit sann. Jag var så jävla glad,
" okej, du ler läskigt" sa Anton som stod i dörröppningen till sovrummet, jag skrattar till och kollar ner mot pinnarna.
Han skulle komma hem om en vecka men det kändes som flera månader.
Jag gick mot dörröppningen och kramade Anton och gick ut.
Jag skulle träffa Cat och Liam. Det var länge sedan jag träffade dem.
Den gamla statyn som jag älskade för jag visste inte vad det skulle vara . Jag hör Cats röst lite längre bort , jag vänder mej om och hon springer mot mej med ett leende.
" jag har saknat dej ! Vi har inte träffats på länge !" sa hon och kramade mej hårt. jag kramade henne tillbaka och jag hade saknat henne jättemycket.
" hej Alex" sa Liam och kramade mej.
" hej Liam" sa jag och kramade honom tillbaka.
Vi gick till cafét och satte oss ner. Cat log mot mej hela tiden.
" vad ?" sa jag och skrattade.
" du är tillsammans med Dan ! " sa hon över hela cafét och det är tur för henne att det bara fanns gamlingar och jag tror inte dom vet vem You Me At Six är.
" det är hans pinnar ellerhur!?" sa hon igen och jag kollade på bordet där dom låg.
" jag saknar han" sa jag och log.
Cat log och la sin hand pinnarna .
" han kommer om en vecka" sa hon och log.
" kan jag få hålla i dem ?" sa Liam och hade världens största leende .
Jag nickade och gav honom dem. Han tog mot den ,
" dessa spelar han med , han har haft den sen han var jätteliten. "
" skojar du ?" sa han och hade halv öppen mun.
Jag skakade på huvudet och han studerade pinnarna noga .
Cats mobil vibererade och hon tog upp mobilen och log .
" vem är det ?" sa jag och log
" Josh, han kommer när Dan kommer sp kan vi träffa hela bandet!" sa hon och log.
Medan Liam kollade avundsjukt på henne och jag att jag var rädd att detta skulle första mellan dem.
Chapter 30 - my prince
Hans gröna ögon lyste i solskenet och han gick not mej med tunga steg. Jag frös till is och kunde inte röra mej.
" kan jag åtminstone förklara mej?"
" det har du redan gjort, Toby " sa jag och gick förbi honom men han tog tag i min arm och tryckte hårt.
" jag försöker säga förlåt och du bara ignorerar mej !"
" vad ska jag säga !? Förlåt ?! Jag ska jag förlåt om ? Det värsta var att det var med jessica !" jag var så arg så jag började gråta. Jag ryckte bort min hand och han stod men vid öppen mun i solnedgången . Jag ville förlåta men jag kunde inte .
" jag var inte ens nykter !"
Jag skakade på huvudet och en tår började rinna ner från min kind .
" det var den sämsta ursäkten jag har hört på länge" sa jag och vände mej om. Jag höll mej för magen och började springa . Jag grät och grät , och ville bara hem.
Jag springer upp från trapporna och öppnar dörren snabbt. Jag ropar på Anton men han svarar inte jag springer in till tv rummet men han är inte där.inte i sov rummet heller. Jag blev orolig och gick till köket, en lapp hängde på kylsskopet.
" ledsen Alex, jobb ,men är hemma imorgon tror jag , mat finns i kylen. " jag läste det om och om igen och jag hade ingen axel att gråta mot.
Det knackar på dörren och jag kollar mot spegeln och tar bort mascaran som hade runnit ner. Jag gick med försiktiga steg mot dörren och log. Där står den fina killen med trummpinnar i handen och log. Mitt leende blev större och han kramade mej hårt .
" jag kan inte vara en dag utan dej " sa han och kysste mej på halsen. Han släppte och hans leende försvann.
" vad är det ?" sa jag oroligt
" jag ska på turné" han la sin panna mot min och suckade
" så kul!" sa jag ich jag blev glad att han skulle på turné, fast mitt högg i mitt hjärta men jag log ändå.
" jag åker imorgon, på morgonen. Så, du får mina bästa trummpinnar" han la fram hans hand och jag kunde inte ta mot dem.
" Dan jag kan inte ta dessa " sa jag
" jag vill att du ska ha den" sa han och la dem i mina händer .
" nu glömmer jag inte dej, fast det skulle jag aldrig göra heller " sa jag och kramade honom och våra läppar möttes. Jag var otroligt kär.
Chapter - 29 i'm feeling much better
Jag knackar på Cats dörr och hennes pappa öppnar dörren. Han såg allvarlig ut ich kollade runt, han gillade inte Anton. Bara för att han alltid hamnade i bråk,
" pappa ! Du skrämmer henne " sa cat och trängde sej fram. Hennes hus var stort enligt mej för jag bodde i en lägenhet så jag var van att allt var litet och mysigt. Men när man kommer hem till henne så var det helt sjukt att jag hade bott i ett sånt hus när mina föredrar levde.
" du är ute på twitter igen" sa hon och visade en bild när Dan och jag kysstes utanför sjukhuset. Jag rodnade så mycket att mitt huvud var nära på att explodera, jag la händerna på ansiktet och fnissade lite. Bilen var fin på oss två och jag vad glad att jag hade träffat någon som han och jag kunde inte fatta att en sjukt bra trummare och ät nog den hetaste med, gillade mej. För den jag var, det som oroar mej mest är att berätta min hemlighet gör honom och jag är rädd att det kan förstöra allt .
" du måste berätta vad som hände med Toby" Cat avbröt mej mitt i mitt tänkande och det högg till i magen bara jag hörde hand namn.
Vi satte oss ner i hennes soffa och jag berättade hur jag såg dem kyssas. Bara jag tänkte på det ville jag slå någon och gråta samtidigt.
Solen var påväg att gå ner och fåglarna kvittrar i träden och jag njuter av slutet av denna dagen, att snacka med Cat om vad som hade hänt kände känns mycket bättre. Det gäng med killar kommer mot mej och jag låtsades att jag höll på med min mobil. Jag hatade såna gäng. De kom fram och pratade med mej men jag trängde mej ut och hör deras röster bli mindre för varje fotsteg jag tar. Fan...det possessiva var att de inte kände igen mej , de var stora fans av you me at six och kan göra allt för att få träffa dom. Men aldrig säger jag ärr jag har träffat dem och att jag dejtar trummisen.
Nu när jag säger "dejtar" låter det helt gammalmodigt. Hur ska man säga det annars ?
Annars njöt jag sv promenaden hem och jag var sjukt lycklig. Men precis när jag mådde som bäst var tvungen han dyka upp.
Chapter 28 - i'm sorry
" Dan, det är okej . Jag är inte skadad ellerhur ?" sa jag och torkade bort blodet som rann ner från hand öga. Att han drog upp stygnen .
" vi måste till sjukhuset med det Dan" sa jag och kollade hur djupt såret var och i ögonvrån ser jag hur Dan kollar på mej med dom nalle ögonen. Han drog i mina jeans shorts fickor intill sej och la sin panna mot min.
" förlåt igen, om något hade hänt dej så vet jag inte vad jag hade gjort. "
" men jag är här nu. Jag är oskadd men du är Dan , vi måste sy om det "
Han suckade och han kysser mej på pannan. Han varma darriga läppar mötes mina och jag log.
När vi kommer in till sjukhuset står Var där inga folk alls. Vi gick till akuten och fick hjälp med det samma.
" du måste vara försiktig nästa gång " sa doktorn som sydde ihop det igen .
Jag kollade på honom när han drog dn nål igenom hans hud och gör några grimaser för det känns skumt .
När de var klara fick vi gå hem och jag längtade efter Anton . HAn visste inte var jag har varit. Jag är inte så säker på att jag ville att han skulle veta.
" och nu tar du det lugnt " sa jag ich kollade hur många stygn de hade blivit. Fem styckna om man ska vara exakt, men han kommer att ha ont när bedövningen går över . Fyra spruter är vid ögat bara . Det är sjukt
" jag lovar " sa han och log mot mej
" tack föreesten"fortsatte jag ich han vände huvudet snabbt.
" för att du räddade mej"
Han kysste mej på läpparna och log
" ingen ska röra min fina Alexandra "
Jag rodnade och killarna satt i bilen ich väntade.
Han kysste mej på läpparna och jag gick in till lägenheten. Jag springer in till tvrummet och Anton ligger och kollar på tv.
" hade du bråttom innan eller ? Matkassarna låg slängde innanför dörren och jag kunde inte nå dej på mobilen." Jag springer mot honom och kramar honom hårt.
" jag är inte sur för du gjorde det men mjölken var nära på att bli sur." sa han och jag låtsades att jag var ledsen för det , men det konstiga var att han inte kunde nå mej på mobilen.
Jag var trygg.
Chapter 28 - i leran of My brother !
Alex perspektiv
Jag vaknar i min egna mjuka säng och jag sträckte mej till mobilen och gick in på twitter. Det var redan en bild på mej och dan på sjukhuset men man såg mej inte så mycket för jag kollar ner och blomman jag hade i håret döljer mycket av ansiktet. Det värsta var att varje gång jag såg den blomman tänkte jag på Toby och den kvällen. Jag suckar och reser mej ur sängen. Anton var inte hemma så det var bara jag. Melvin stod inte i fönstret men jag öppnade om han kom senare. Jag ville ha någon att prata med och Cat kunde inte , hon var med Liam.
Jag slänger mej i soffan och sappar runt i kanalerna. Jag kollade på ett barnkanalen och tillslut somnade jag.
Jag vaknar och tv är på , jag tar mobilen och jag kollar på klockan, den är 16.30 jag blev små hungrig och Anton var inte hemma.
Jag gick till kylskåpet och dör var inget jag kunde äta.
Jag tog på mej skorna och tog upp luvan. Jag ville vara säker på att ingen såg mej. Jag gick med långsamma steg och kollade noga åt alla håll.
Det kändes som om jag blev iakttagen, jag kollade bak hela tiden men ingen var där.
Jag gick in på Ica och köpte pålägg och bröd, och även middag till ikväll.
Än sp länge har ingen sett mej och jag gick till kassan för att betala. En tjej i kassan log mot mej och pep in sakerna .
Jag betalade och packade ner sakerna och gick där ifrån snabbt. Jag skämdes inte för jag träffade Dan i You Me At Six, om någon frågar om vi är tillsammans vad ska jag svara ? Nej, det kan förstöra vår vänskap och ja , då tycker han att jag är desperat .
Okej snart hemma bara några steg till.
Men just då när jag ska öppna dörren hör jag fotsteg bakom mej och jag vände mej om. Ett par killar står och ler mot mej.
" vem är ni"
" ja ,om Dan inte hade hoppat av i vårt band så skulle hela England och USA veta vem vi var"
Det slog mej , dan hade berättat att han att han var med i ett annat band . Det var därför han lags in på sjukhuset.
" det var ni som gjorde att Dan blev inlagd på sjukhuset ! " jag röt mot dom för jag kunde inte förstå att dom kunde slå din vän sådär !
Dom gick närmare och jag öppnade dörren och sprang in. Jag han precis lägga kassarna tills en stor kille bankade dörren så jag fick den rakt i huvudet.
Jag vaknar att jag sitter i ett tomt rum, jag var bunden till en stol men jag hade inget för munnen. Jag skrek efter hjälp och en kille kom fram ur mörkret.
" du är tuff, bara så du vet" sa han och la armarna i kors. Jag kollade surt på honom men vände blicken ut sidan.
Han tog tag i min haka och vänder mitt ansikte mot hans .
" jag kan förstå att han föll för dej "
Han hånskrattade och han närmade sej med sina läppar , jag hann precis vända undan och dunkade mitt huvud i hans panna.
Han gick några steg bakåt och höll för pannan.
" hur ..?"
" om man har en bror som alltid lyckas att hamna i ett slagsmål , tro inte att jag han några tricks . Han sprang mot mej och jag reste mej upp och snurrade runt med stolen sp han fick den i magen.
" som sagt, man lär sej av dem bäste " sa jag och lyckades att bli fri om händerna och jag sprang ut not dörren. Jag var långt hemma ifrån och jag sprang så mycket att mina låt värkte . Jag visste var jag skulle men det kändes som om jag inte kom någon vart.
Jag stannade och hämtade andan och ser Jessica går ut från en buss inte långt ifrån mej . Hon såg mej och hade det uttrycket i ansiktet att hon såg ett spöke . Några killar ropade efter mej och jag sprang förbi henne och jag hade velat att slå henne . Det högg i hjärtat men jag fortsatte. Jag ville hem, jag kände att jag fortfarande hade min mobil och jag ringde till Anton och ingen svarade.
Jag sprang för mitt liv, en svart jeep körde upp framför mej och Dan hoppade ut och hans styngn hadegptt upp vid ögat. Han fick mot killarna som inte stannade för att han kom, men sen kom de andra killarna från jeepen och josh började springa mot dem och slog ber en av dem. Chris är tystbelåten men inte just nu, han skrek och han var skit sur.
Jag stor och glor en stund och de andra killarna drog sej bakåt. Dan kommer joggande mot mej och kramar mej hårt .
" förlåt !" sa han och jag kramade tillbaka honom hårt.
Chapter - 27 it's been so long
Jag hoppade in i bilen och tog ner luvan, vi körde försiktigt fram och paparazzin blev mindre och mindre. Jag tar ett stort andetag och kollar ner i min mobil. På min låsskärm är där en bild på Alex när hon sover. Jag ler och Josh kollar över min axel.
" det var nog det sötaste jag har sett " sa han och log . De andra hoppade mot mej och fick tag i min mobil.
Killarna kollade och hade munnen öppen .
" söte !" sa Max
Jag skrattade och kunde inte vänta tills jag kunde träffa henne igen.
Vi låser upp huset och går in, det kändes som om jag inte hade varit här på flera månader. Det första jag gör är att ta mina trummpinnar och sätter mej vid trummerna. Jag kunde inte sluta .
" det är ingen av våra låtar " sa Josh som kom från köket med ett gals vatten .
" nej jag vet, jag vet inte varför men när jag tänker på Alex så kommer nya rytm upp i huvudet" sa jag och spelade vidare. Det var länge sedan jag spelade och jag satt där en lång stund .
Jag gick in till toaletten och skulle se om mina stygn var okej . Det hade börjat blöda lite och jag letade efter ett papper men hittade en bit av en t-shirt i min jeans jacka. Sen kom jag ihåg , Alex stoppade blödningen vid ögat. Jag log och torkade bort lite av blodet.
Undra om det kommer att bli ett ärr.
Jag gick ut och hörde att något fräste och en matlukt som luktade sjukt gott.
Jag gick ner och Josh står och lagar mat. Jag satte mej ner på en stol vid bordet. Jag studerade noga på vad vi skulle ha för något men kunde inte klura ut vad .
" kyckling med potatis i ugnen" sa Max som kom från tvrummet
" hur..?"
" du har den minen när du tänker " sa han och skrattade . Jag log bara och längtade tills jag fick äta riktig mat , ingen äcklig sjukhus mat.
Vi satte oss ner och jag tig en skopa av potatisen och en kyckling .
Det var så gott ! Min mobil vibrerade och jag stig upp den och det var anonymt nummer.
" så du klarade dej , akta så vi inte går på min tjej"
Jag svalde sista delen av kycklingen och ett högg till i magen . Jag ville inte blanda in henne !
Chapter 26 - he's in love!
Chapter 25 - Are you okey?!
Chapter 24 - i hate you !
Vi går ner till han bil och jag sätter mej försiktigt i framsätet. Han hoppade in och bilen började rulla. Jag kände hur närvositeten började röra på sej i magen. Tänk så gillade hans pappa inte mej ?
Herregud, jag kommer att dö.
Vi kommer till ett gegantiskt hus och det fanns en massa bilar på uppfarten. Han tar tag i min midja och vi går upp för trapporna.
Jag känner mat lukt och hör människors prat. Vi går lite längre ner och jag ser en lång man som står med ett par kvinnor och pratar . Han vänder sej och jag trodde att mitt hjärta skulle stanna.
Han ler och sträcker fram handen , jag tar mot den och skakar vänligt .
" Marc " sa han och log
" Alexandra "
" Toby har pratat jättemycket om dej " fortsatte han och jag log mot honom .
Vi stod och snackade en stund, när jag kollade mej runt så var Toby inte här, hur kunde jag ha missat honom när han gick ?
Jag frågade Marc om han hade ett honom.
" ja vid baren , hoppas att han inte dricker för mycket.. " sa han med oron i halsen.
Jag gick dit och han satt och drack öl med några andra och en annan tjej. Hon vänder sej om och jag ville inte se ansiktet ! Jessica..
Hon kollade på mej med stora ögon och kramade om hans arm. Jag kunde inte hjälpa att bli avundsjuk. Min mobil ringde och det var anonymt nummer.
" hallå ?"
" hej Alex, har du sett dan?" sa en orolig josh i andra änden . Hur skulle jag kunna vet det , han skulle ju gå till dem . " han sa att han skulle till giget.
" ja men han kom aldrig" sa han och nu började jag bli orolig . Jag vände mej bort och kollade bak. Toby och Jessica var inte kvar längre. Jag struntade i det, jag ville veta om Dan var okej, jag gick till ett badrum och öppnade ett fönster .
" melvin !" skrek jag och efter en stund kommer han flygande
- " vad är det Alex ?". Sa han medans han sätter sej på handen. " kan du leta efter denna killen ?" sa jag och visa en bild på honom.
Han studerade bilden länge och sedan Nicke och flög ut.
Jag försökte ringa honom men han svarade inte . Jag måste säga till Toby att jag går ,jag måste hitta dan .
Jag letade efter honom i rummen och där nere, var kunde han vara ?
Jag öppnar ett rum och där Toby och Jessica , dom kysstes. Mitt hjärta spllittrades i tusen bitar och jag ville bara gråta. Hon hånlog mot mej när jag sprang ut från rummet. Jag hörde en röst bakom mej och jag stannar inte men han slutar inte skrika efter mej. Jag springer ut från huset och långt därifrån. Jag grät och min mascara hade runnit ner.
Fan ta han ! Varför gjorde han såhär ? Jag svor i huvudet och satte mej ner på en bänk i parken långt från hans hus. Jag hatade honom !
Chapter 24 - she's like mom
Jag kröp ihop mej bredvid Anton när vi kollade på tv. Det var inget speciellt precis , mina ögonlock sakta åkte ner och jag låg så mysigt.
Jag vaknar att jag ligger i sängen och det ligger en lapp brevid mej.
" jobbar, bara så att du vet så pratade du i sömnen om Dan bara så att du vet,haha"
Jag la händerna för ansiktet och tappade pappret. Jag kände hur mitt huvud blev varmare och varmare. Men jag log stort.
Jag gick till köket och melvin stod Utanför fönstret, jag öppnar försiktigt och han flyger in med ett leende.
" jag har bröd till dej, jag spara lite sen igår" sa jag och letade fram brödet i köklådan.
Jag gav det till honom och började glufsa i sej .
" tack för du gör detta Alex"
" jag vill hjälpa till och om du har fler vänner så ta med dem med " han log mot mej och jag log tillbaka när hm åt de sista brödsmulorna.
Han flög in i tvrummet och jag följde efter, " kan jag stanna här ett tag ? " sa han och kurade ihop sej till en boll på bordet.
" såklart " jag satte på tv och slängde mej ner i soffan.
Vi kollade en lång stund tills min dörr öppnas och tunga steg gick mot tv rummet .
" men hallå solstråle " sa jag och skrattade efter för Anton såg hemsk ut.
" kul.." sa han och la sej ner i soffan och somnade snabbt. Det bästa med Anton var att han inte snarkade , jag är inte alls lättväckt men min moster kan snarka !
Jag log mot honom och började pilla i hand svarta hår. Melvin flög till min axel och kurrade ihop sej. Alla var trötta, förutom jag för jag somna tidigt igår.
Min mobil ringer och jag springer snabbt ifrån köksbordet och svarar
" hallå ?"
" hej sötis ! Är du klar? Vi hämtar sej snart och pappa ser fram mot att träffa dej ." ha ord ekade i huvudet för jag hade totalt glömt bort det !
" jadå, ska bara fixa håret lite sen är jag klar" ljög jag och sa hejdå och la på, jag for in i duschen och fönade håret, jag lockade håret och sminkade mej. Klänningen hängde fint på i klädkammaren . Jag satte på mej den och pricken över i....min mammas blomklämma. Jag liknade verkligen henne, det var nästan lite läskigt. Det knackade på dörren och Anton öppnade . " hej Toby " jag tog ett andetag och gick ut ur sovrummet.
Toby stod med öppen mun och jag rodnade ihjäl mej.
" hon är så lik mamma " sa anton och kramade mej .
Jag kramade tillbaka och tid mina gladiator skor.
" ses sen anton !" sa jag och stängde dörren efter mej.