thecharmedones

Hans gröna ögon lyste i solskenet och han gick not mej med tunga steg. Jag frös till is och kunde inte röra mej.
" kan jag åtminstone förklara mej?"
" det har du redan gjort, Toby " sa jag och gick förbi honom men han tog tag i min arm och tryckte hårt.
" jag försöker säga förlåt och du bara ignorerar mej !"
" vad ska jag säga !? Förlåt ?! Jag ska jag förlåt om ? Det värsta var att det var med jessica !" jag var så arg så jag började gråta. Jag ryckte bort min hand och han stod men vid öppen mun i solnedgången . Jag ville förlåta men jag kunde inte .
" jag var inte ens nykter !"
Jag skakade på huvudet och en tår började rinna ner från min kind .
" det var den sämsta ursäkten jag har hört på länge" sa jag och vände mej om. Jag höll mej för magen och började springa . Jag grät och grät , och ville bara hem.

Jag springer upp från trapporna och öppnar dörren snabbt. Jag ropar på Anton men han svarar inte jag springer in till tv rummet men han är inte där.inte i sov rummet heller. Jag blev orolig och gick till köket, en lapp hängde på kylsskopet.
" ledsen Alex, jobb ,men är hemma imorgon tror jag , mat finns i kylen. " jag läste det om och om igen och jag hade ingen axel att gråta mot.
Det knackar på dörren och jag kollar mot spegeln och tar bort mascaran som hade runnit ner. Jag gick med försiktiga steg mot dörren och log. Där står den fina killen med trummpinnar i handen och log. Mitt leende blev större och han kramade mej hårt .
" jag kan inte vara en dag utan dej " sa han och kysste mej på halsen. Han släppte och hans leende försvann.
" vad är det ?" sa jag oroligt
" jag ska på turné" han la sin panna mot min och suckade
" så kul!" sa jag ich jag blev glad att han skulle på turné, fast mitt högg i mitt hjärta men jag log ändå.
" jag åker imorgon, på morgonen. Så, du får mina bästa trummpinnar" han la fram hans hand och jag kunde inte ta mot dem.
" Dan jag kan inte ta dessa " sa jag
" jag vill att du ska ha den" sa han och la dem i mina händer .
" nu glömmer jag inte dej, fast det skulle jag aldrig göra heller " sa jag och kramade honom och våra läppar möttes. Jag var otroligt kär.