Chapter 72 - Hard training
Jag vaknade att något piskade på fönstret och jag reste mej motvilligt upp och kollade mot fönstret, det regnade, jag suckade och gick sakta till garderoben. Jag tog ett par svarta byxor och en ljus grå långarmad tröja och sedan ett par svarta converse. När jag gick ut så låg Charlie i soffan och sov, medans jag hörde att någon pysslade i köket. Jag log och mina fotsteg ledde till köket.
'' godmorgon'' sa jag till Anton och öppnade kylskåpet.
'' godmorgon'' sa han tyst och osäkert.
Jag kollade upp från jouise paketet som jag drack ur och kollade på honom.
'' vad är det?'' jag ställde in juisen och stängde kylen.
Han skakade på huvudet och fortsatte diska. Jag höjde ögonbrynet och gick vidare till bordet där han hade gjort frukost till mig. Varför var han så låg? han var glad igår. Häned det något inatt? Blev han attackerad av Ulvar?!
'' nej, jag har bara en dålig dag'' sa han och suckade
'' ah..läs inte mina tankar Anton'' sa jag skämtsamt men han rörde inte en min. Jag fortsatte äta och undrade om han verkligen hade en dålig dag eller så hade det hänt något.
När jag hade ätigt klart tog jag tallriken och diskade den, tårkade och satte upp i skåpet. Det var något med honom, men jag kunde inte läsa hans tankar.
Om en timme skulle vi träna med Arrow och kunde inte sluta tänka på om det var något med han som det kunde ha gjort att han var på dåligt humör.
Jag gick till soffan och väckte Charlie, han stönade och vände sig på andra sidan.
'' du, jag och Anton sticker en runda, du har mat i kylen och du ka kolla på tv om du vill'' sa jag och han nickade.
undra vad dom ska, äh, är för trött att tänka på det nu
Jag log och gick mot dörren där Anton väntade. Jag log men fick inte ett leende tillbaka, jag stannade upp och började bli irriterad.
'' Kan du inte säga vad det är?'' sa jag och stannade i hallen. Han stelade och tog en djup suck och sedan skakade på huvudet.
När jag låste dörren sprang jag mot honom och tog tag i armen så han stannade. '' stanna i tre sekunder, snälla''
han stannade men kollade inte på mej.
'' kolla på mej, Anton, säg vad det är'' jag stirrade på honom när han stängde ögonen och drog mej närmade honom. Han andades djupt och kramade mej om midjan. Jag besvarade kramen och försökte läsa hans tankar.
jag kan inte förlora henne, Jag kan bara inte
Det var det jag hörde, han skulle inte förlora mej, vad snackade han om?
'' kan du förklara nu varför du är så deppig?'' sa jag och kollade honom i ögonen.
'' det är inget, lovar'' han log stelt. Det var något som plågade honom.
Vi träffade Dan i början av sogen, för det han och Arrow var de ända som kunde vägen in. Dan stod lutad mot ett träd, hans grå, svarta keps var bak och fram med hans svarta jeans, vit t-shirt och en svart tjocktröja med dragkedja.
'' godmorgon'' sa han och tog min hand och flätade in hans, och kysste mej på pannan. Jag log och kysste han sedan på munnen lätt.
Anton bara gick rakt fram och låstades kunna vägen.
'' vad är det med honom?'' sa Dan och kramade om min hand.
Jag ryckte bara på axlarna och lutade mej mot Dan arm.
Vi gick långt in i skogen och allt såg likadant ut, igen stig inget som man kunde känna igen sig. Där är inte ens ett träd som någon har ristat in sin namn eller kärleks namn.
Till slut säg jag en ljusbrun stor varg.
'' Godmorgon Arrow''sa jag och vinkade. Han nickade och satte sig ner.
'' Dan, du måste vara i din varg form, idag ska vi träna era tankar. Hur ni manipulerar tankar, Dan, du och Anton ska träna och jag och Alexandra''
Anton gav Dan en iskall blick och sedan kollade på mej. Hans ögon hade ändras, de var inte varma och välkomande.
Dan förvandlades och stod framför honom med sin stora, svarta tjocka päls och hans ögon var ljusbruna och gröna.
Jag log och sedan kollade på Arrow.
'' det första ni ska göra är att ni inte är osäkra i suitationen är i, Ni måste kunna koncenrtera er fast det är mycket rörelse. Känn er till rätta och sedan säg till när ni är klara.''
Jag tänkte på den ängen mamma, pappa och Anton brukade vara på hur jag smög bort för att lyssna på hur djurens dagar hade varit och lyssna på historier. Mamma och pappa visste inget och Anton satt och kollade på andra folk och tjuvlyssnade på andras samtal och tankar när de gick förbi.
'' klar'' sa Anton
'' jag med''
'' okej, nu ska ni känna er till rätta, Alexandra, titta på mej och tänk hur du vill för att göra på jag inte kan attackera dig, för det kommer jag göra det är inte bara som jag säger utan jag kommer att göra det.''
jag kollade på honom och tänkte mej att han blev attackarad av ulvar, för jag vet att det är hans fiende med.
'' svagt!'' skrek han och hoppade mot mej. Jag fick inte fram ett ljud utan föll mot marken och slog i huvudet. han landande över mej och hade sina tassar precis brevid huvudet.
'' jag förväntar mej inte att du ska kunna det direkt, men försök att konsentrera dej'' sa han och vände sig om och satte sig ner.
'' igen!'' skrek han.
Jag reste mej upp och kollade på honom. Denna gången blundade jag och tänkte bomber, granater expotioner ulvar! jag tänkte hur sitvationen kunde gå och sedan hör jag ett stönande.
'' ah!'' skrek Arrow. Jag avbröt tänkandet och kollade, han låg på makren och andades häftigt.
'' Arrow!'' skrek jag och sprang mot honom.
'' jag är okej, du lär dej snabbt. Det var så verkligt. Du är verkligen lik din mor'' sa han och log.
Han reste sig upp och jag kollade bak, Anton stod koncentrarat på Dan men Dan gör ingen min.
'' kom igen då!'' skriker Dan och kollar på Anton som koncentarade sig på mycket så svetten lekte sig ner från hans panna.
'' jag ser inget, ha lite fantasi!'' skrek Dan igen.
'' jag pallar inte detta! Alex han det psysiska och jag det fysiska! så har det alltid varit!'' skrek han och gick mot ett träd och lutar sig mot det.
Jag tog ett steg innan Arrow stoppade mej.
Jag fixar detta, du stannar här. Han är avundsjuk. Det är vanligt. Han berättade det i huvudet på mej men jag stannade.
'' Anton, när jag var i din ålder hade jag också en syster, hon var populär och var bra på precis allt. Det ändå jag var bra på var att jaga med min far på helgerna. Som en varulv. Jag hade den fysiska delen med att vara en varulv och min syster den psyskiska. Vi var i precis denna sitvationen du är i nu. Men med mer träning kommer du att klara det. Det handlar om att lita på sig själv och inte låta känslorna ta över. Kontrollera dem och ta i tanke att vissa inte har det lätt. Ingen har det.'' sa Arrow
'' du har rätt, förlåt. Jag ska försöka igen.'' sa Anton och suckade.
'' försök på mej denna gången'' sa Arrow och gick en bit från trädet och satte sig ner.
'' koncentrera dej!'' skrek han och Anton blundade och Arrow reagerar och skakar på huvudet.
Anton andas häfigt och kollar mot Arrow.
'' IGEN!'' skrek Arrow.
'' det är fullmåne om en vecka! du ska kunna manipulera tankar tills dess!'' skrek han igen
Chapter 71 - Of course
Vi började med en aggresiv uppvärmning som gick ur på att göra situpps och när vi stannade var arrow vid örat och flåsade 'fortsätt', min mage krampade och var så varm i mitt huvud så jag knappt kände att svetten rann ner från min panna.
'' vad är det för mening med att göra fysiska övningar och inte psysiska?'' Anton satte sig upp och andades häftigt.
'' om vi ska kunna kontrollera era krafter när ni vill, inte hjälp av arghet eller andra häftiga humörer, om ni har balans i er kropp så blir det mycket bättre'' jag och anton kollade på varanda och höjde ögonbrynen.
'' seriöst?'' sa han men innan han hann avsluta meningen var arrow i ansiktet på honom och morrade lätt.
'' vill du säga det där igen?'' sa han med grov röst och med glödande röda ögon. Anton skakade på huvudet, och han hade ett ansiktutryck som jag hade fått se en eller två gånger under min uppväxt med honom. Jag flinade lätt och tårkade bort salivet som kom från munngiporna av all överanträning.
'' gäller dej med Alexandra'' sa han och gick förbi mej med sin stela, muskolösa och stora kropp. Jag nickade och gjorde en gest mot Anton som log av både förvåning och rädsla.
Vi höll på med träningen tills solen hade gått upp, både jag och Anton var uttmatade. Vi hade hållt på hela natten, men ortoligt nog hade vi klarat hela natten utan att spy som jag var nära på att göra flera gånger.
'' bra jobbat, imorgon tar vi psysiska delen'' sa Arrow och runt oss som att föersäkra sig om att vi menade allvar med träningen. Vi stönade och nickade.
'' bra, vi ses här kl 06.00 på morgonen''
'' vänta...på morgonen?!'' väste jag
'' är det försent? vi kan ta kl 04.00 om ni till'' sa han och log retfullt.
'' nej!, vi är här kl 06.00'' sa jag och Anton i munn på varandra.
Arrow nickade mot Dan som hade stannat kvar under hela natten och fortsatte mot skogen och sen försvann.
'' det var vädligt roande att kolla på er när ni sliter'' sa Dan med ett retfullt leende och hjälpte mej upp på mina svaga spagettiben. Anton var redan vältränad med inte såhär vältränad, men han kunde komma på benen utan några problem.
'' jaja, du kan stå utan problem medans jag måste ha en giganskisk varg som håller mej uppe'' sa jag skämtsamt och höll runt dans öra.
båda skrattade och nickade.
'' kul''
när vi kom hem så hoppade jag in i duschen och tog all tid jag hade. När jag kom ut möttes jag av Anton som stod lutad mot väggen med en allvarlig min,
'' vad?'' sa jag och höll uppe turbanen på huvudet.
'' du kan verkligen ta långa duschar'' han log och puttade undan mej lätt och flinade och stängde dörren.
'' kul!'' skrek jag och gick mot sovrummet där jag tog mjukis shorts och ett ljus rosa linne. Jag borstade håret och la håret bakom mina öron.
Mina steg ledde till kylskåpet som jag gjorde en macka med extra allt på. och njöt av varje tugga. när jag hade proppat i mej sista delen av mackan och kollade upp möttes jag av en överaskande syn. Den kvinnan som var i charlies hus, hans mamma, var framför mej och log. Halva hennes ansikte var upp bränt och jag kunde inte sätta fingret på vart jag hade sett henne.
'' vad..?'' stammade jag och fortsatte tugga.
Hon flinade och pekade på ytterdörren och förstod inget, men när jag hade kollat dit så ringde det, blicken åkte snabbt till kvinnan igen som var borta. Det ringde igen och jag kollade förvirrat runt om mej om hon var där, men kunde inte se henne. Det ringde utterligare en gång och denna gången skrek Anton från badrummet.
'' öppnar du?!'' skrek han
'' ja!'' skrek jag tillbaka och öppnade nervöst. Mina ögon blev stora av min förvåning.
'' hej'' sa jag och log
'' hej'' sa Charlie och gick in.
Jag trängde dörren och kunde inte hjälpa att tycka varför hon dykte upp och hos mej denna gången och inte den gången när vi blev attackerad av en ulv.
'' hur kunde du veta att vi skulle bli attackerad av ulvar?'' sa jag och tog min tallrik från bordet och la den i vasken.
''ulv?, sa han förånat'' jag kände det på mej, det var som mamma varnade mej att hjälpa till bara'' sa han och kollade på mej med stora burna ögon och hans hår var svart och ganska kortklippt. Jag ångrade att jag sa något och skakade på huvudet.
'' ser du din mamma fortfarande?'' sa jag och satte mej ner i soffan. Han satte sig brevis mej och hans svarta jacka, grå t-shit och svarta jeans gjorde honom...sofistikerad, på något vis. Det var något med honom med, jag kunde inte läsa hans tankar och jag får inga konstiga vibbar.
'' ja, typ. ibland hör jag henne bara och ibland kan hon komma upp utan att man märker det, men jag vill be dej om en tjänst'' sa han med allvarlig röst och knäpte ihop mina händer.
'' ehm...kan jag typ..sova här i ett par nätter?'' sa han och det hättade till om hans kinder och ettbevis på att han var nervös så knackte han mina fingrar ivirig för att få svar. Klumpen i magen blev större och snart var det jag som var nervös.
'' är det med din pappa?'' sa jag och hoppade närmare som om han behövde tröst.
'' ja, han slog mej häromdan, sa han och ställde sig upp och drog upp tröjan och visade ett stort rött slag som var upprepade gånger. Han hade slagit hål i hans hud. Jag höll för munnen och som refktex ställde jag mej upp och kramade honom. Han darrade och håll om mej om midjan och andades häftigt.
'' kvart du ka sova här'' sa jag och höll hårt runt hans nacke. Kramen avbröt när Anton kom in i rummet med bara mjukis byxkor på sig.
'' vad händer här?'' sa han höjde ögonbrynet.
Charlie log och förklarade hela historien.
'' jävlar, klar du får stanna här'' sa Anton och slog Charlie lätt på axlarna.
'' är du vergitarian? snälla säg att du inte är det?'' sa Anton och flätade ihop mina händer. Charlie fliande.
'' nej'' sa han med ett brett leende.
'' tack gud, kan vi ha kött till oss som middag!'' sa han och slog mej retsammt på armen.
'' du kan glömma att jag ska ha!'' sa jag och slog han hårdade på hans arm som kändes som sten.
Jag gjorde en grimas mit min hans och smekte den lätt.
'' så går det klenis'' sa han och reste sig upp.
Chapter 69 - immune?!
Josh's perspektiv
Dan logger mot ett träd i sin varg formad och sover. Stjärnerna lyser starkt och månljuset lös upp Dans svarta päls som man annars inte ser i mörkret.
Alla sover tungt och jag kunde inte sova, det ändå som var på min tänkte var Cat. Jag undrar hur hon har det just ju, om hon sover, eller har också problem att sova. Alla tankar gjorde mej yr och speciellt de tankar att jag har fått reda på att jag är en renrasad vampyr. Det är ganska sjukt att för två år sedan var jag en normal kille i ett band med killar som var som bröder för mej. Men den dagen Dan sa att han var hälften vampyr och Varulv så var jag lite spektisk i början. kunde det var sant eller så var det ett skämt.
Några dagar senare började jag få ett beroende av blod, hur smaken lekte med mina smaklökar och hur jag kände i hela kroppen att jag ville ha mer. Om Dan inte hade varit där hade jag nog tagit ett liv. Ju mer jag tänkte på det ju hungrigare blev jag och jag kunde inte kontrollera det. Jag var nära att bita Dan men han är för stark för mej.
'' josh, vakna vakna nu din vampyr!'' sa Dan och hans varg ögon lös mot mej och jag flög flera meter bort. Han skrattade och la sej på makren och skratta.
'' inte okej!'' sa jag och log. Han nicka och reste sej upp för att få luft. Han var gladare idag, mycket gladare, det gjorde mej glad. Nu ska jag se Cat äntligen!
'' Han ska hjälpa oss'' sa Dan och log
'' Vad heter Han?'' sa jag nyfiket och reste mej upp och gick mot Dan som sen gick mot tronen. Han..stod där med stolthet och kollade ut över skogen.
'' Arrow, han heter Arrow'' sa Dan och kollade mot Arrow.
'' var är flickan?'' sa Arrow och gick försikt ner. Dan var mycket större än Arrow men det brydde han sej inte om.
'' hemma hos henne, så du vet kan du inte komma i varg form'' sa Dan och log.
'' va? varför inte?'' sa han förvånat.
'' hon bor i stan och alla skulle bli galna om en varg klampar in i stan.''
'' du har en poäng där'' sa han
vi gick i tystnad, de klampade fram med sin muskelmassa och jag gick här brevid så liten, så hjälplös.
Pinnar knäcktes när vi gick på stigen som sakta fösvann när vi gick. Arrow stannar hastigt och lyfter huvudet högt och vrider med sina öron fram och tillbaka.
'' vad är det?'' sa jag
'' det är någon som lägger en bariär runt oss, spring!'' sa han och sprang snabbt förbi mej. Jag tog tag i Dan arm och klättrade upp på hans rygg. Jag kollade fram och vinden var så stark mot mitt ansikte att mina ögon vattnades. Det gick så snabbt.
'' vad menar du med bariär?'' sa Dan flåsande
'' Ulvar, de senaste åren har vi blivit attackerade av ulvar men jag har lyckats att driva bort dem med en bariär. Jag antar att de har kopierat det och försöker stänga in oss'' svarade han flåsande och nu kunde man se att det blänkte i himlen och bariären hade vuxit större.
Dan började springa snabbare och jag greppade tag i hans päls för att hänga med. När jag låg ner för att inte bryta nacken i vinden så kände jag en underbar lukt. Godare än Cat's mina ögon blev röda och jag reste mej upp och hoppa ner.
'' josh!'' skrek Dan
Jag log och såg han..en sån underbar smaklig måtid.
'' du blir fångad där!'' skrek arrow med hes röst efter allt flåsande.
Allt jag kunde höra var ylande utanför bariären och se den varelsen.
'' du har något mod att stanna i min lilla bariär'' sa han med ett flin. Han stod på två ben men med ett varg huvud och krökad rygg. Han såg hemsk ut men hans blod villa jag ha. Det kändes precis som första gången jag drack blod. Allt lekte i min munn och vattnades.
Tänderna växte fram och allt rörde i munnen, jag gjorde mej redo att få min måltid.
Han stod stilla länge utan att attackera, han bara stod där och gjorde inget. Jag var uttråkad.
Med snabba steg sprang jag mot han och försökte bita honom i nacken. Men han kastade bort mej så bara min tand ristade honom i nacken. Jag landande mjukt och reste mej upp, han höll sig för nacken och morrade.
'' försök'' sa jag och skratta.
När jag precis skulle attackera så attackerade Dan mej. Han kastade mej in i ett träd och jag slog huvudet hårt, väldigt hårt. Mina ögon var suddiga och jag gnuggade, men det funkade inte.
'' han vill att du ska bita honom!'' skrek arrow med irriterad röst. Jag fattade inte, jag kan ju döda honom.
'' de är imuna mot vampyr gift!'' skrek han igen.
Jag stirrade på Dan som bet och slet i Ulven, Men ulven var så smal så han slant undan nästan alla bet.
Min lust försvann och började känna mej illamående.
jag tog djupa andetag och satt i en hög med jord. Jag höll mina händer för huvudet och kollader ner i marken.
'' josh?''
'' lämna mej ifred!'' skrek jag mot Dan.
fast han satte sig brevid mej, hans päls rörde min arm och jag hörde hans lugna och djupa andetag. Han lyssnar aldrig.
'' hur?, hur kan de vara imuna?'' frågade jag och släppte greppen om huvudet.
'' När jag var liten och ''lekte'' i min flock så var vi attakerad av Ulvar och de hade en överaskning annars hade vi kunnat döda dem lätt. Men de hade gjort en packt med vampyrer, vi hade något som de vill eh och de skulle göra vad som helst för att får tag i det.
Så vampyrerna bet i Ulvarna och de blev mördarmaskiner och min far var den ändå som stod upp för vår flock. De andra var för rädda. Nu tänker du att jag är likadan som dem.
'' nej nej! '' sa jag och kollade upp mot han.
Han log.
'' De slet isönder min pappa framför mina ögon, men min farbror räddade mej med hans magi''
'' var är din farbror nu?'' frågade jag med darrig röst, jag har aldrig sett Dan såhär. Han håller nästan allt inne.
'' vi borde gå nu'' sa Arrow och gick förbi oss och sen börja springa.
'' hopp upp'' sa Dan och hukade sej ner.
När vi kom hem så möttes jag av en orolig Cat som kramade mej hårt.
'' säg till mej när du sticker någonstans josh!'' sa hon och kysste mej lätt. Jag hade saknat henne.
'' det gäller dej med Dan!'' sa Alex
Jag kramar tillbaka henne. Hennes röd svarta hår luktade gått och jag ville kramade henne hela tiden.
'' vem är detta?'' sa Alex och kollade på Arrow. Han ser annorlunda ut när man är i männsklig skepnad. Typ en kille i 55 års åldern.
'' Så du är clark?'' sa han och gick fram till Alex. Hon stod stilla medans han gick runt henne.
'' ja, det är sannerliken du!'' sa han med ett leende.
En röst bröt tystnaden och alla kollade mot dörren.
'' tjena!''sa en kill röst.
'' Charlie?'' sa Alex.
Chapter 68 - help
Alex's perspektiv
Jag kollade på honom och hans halv långa bruna hår som var ruffigt. Han log, och hans ögon lös.
'' jag heter Joe och har krafter precis som du'' sa han och kollade allvaligt på mej,
'' hur vet du det?''
'' den där tornardon var inte så svår att missa, jag kan se igenom byggnader och se igenom männsikor, deras själar, jag kan tillexempel se att du är bekymrad över att du inte kan kontrollera dina krafter och att du inte vill göra någon illa''
Jag satt stilla och blec överaskad att han hade rätt. Det var precis så jag kände, jag vill inte göra någon illa.
'' jag förstår, jag var så i början också och du har inga krafter nu. Du är orolig att du har förlorat dem för gått'' han kollade upp i himlen och vinden vajade hans hår. Hur visste han?
'' lugn, de kommer tillbaka, du använde så mycket kraft så att de måste '' vila'' om man kan säga så''
Jag lös upp och log. De kommer tillbaka, jag kan bekydda Cat för hon inte har krafter,
'' jo, det har hon'' sa han ''
'' men du kunde bara kolla igenom männsikors själar?''
'' jo, jag kan bara det, men ser vad du ser, vet hur du känner dej'' sa han känslorna var annolunda och jag kollade på honom med en allvalig blick.
'' jag kan hjälpa dej''
'' jag är ledsen, jag kan inte lita på dej, fast du säger att du har krafter'' sa jag och gick därifrån. Jag kollade inte bak utan fortfatte fram.
När jag kom hem så möttes jag av Max, Chris och Matt. Jag log och de log tillbaka.
'' tjena! varför händer allt coolt när jag är borta?'' sa Max och kramade mej hårt. Jag krama tillbaka och började nästan gråta.
'' Hoppas du mår bra'' fortsatte chris, jag nickade och gick till Matt.
'' hej'' sa han och krama mej. När jag vände mej om så stod Cat ch log.
''Jag måste prata med dej'' sa jag
Varför sa du inget om att du har krafter?'' sa jag
'' jag fick reda på det igår'' sa hon-
'' nå vad är det för kraft?'' sa jag och log som en galning. Jag var så glad att hon också hade det och jag var nyfiken på vad det var.
'' jag kan kolla på en person i två sekunder och sen säger de sanningen'' sa hon och jag stod stelt.
'' läskigt!'' sa jag utan att tänka på det. '' det var inge meningen att jag skulle säga det'' sa jag med en hand för munnen.
'' sa jag ju det'' sa hon och log.
Två dagar har gått och jag har inte träffat Dan. Max, Matt och Chris vill inte säga var han och Josh är. Det är något som är konstigt här. Dessutom är det svårt nu för jag har inte fått tillbaka mina krafter än. Eller ja, jag vet inte ens om han Joe talade sanning heller.
'' Vem är Joe'' sa Anton med en allvarlig röst i döröppningen.
'' jag träffade en konstig kille i parken innan, han sa att han kunde hjälpa mej med mina krafter''
'' och vad sa du?''
'' jag bara gick därifrån'' sa jag
'' bra'' sa han och satte sej på sängen brevid mej, '' jag ska bekydda dej med allt jag har Alex'' sa han och kramade mej. jag saknade detta, Bara han och jag. Min storebror. Någon som jag ser upp till.
Kramen var varm och varade i evigheter men jag kunde inte begära mer när man är ledsen.
'' vet du var Dan är?'' sa jag och kollade mot honom.
'' nä, jag är ledsen'' sa jag och kysste mitt huvud.
Dan's perspektiv
Skogen var inte så tät längre, den var öppen.
'' det är ganska läskigt att gå brevid dej i din varulvs form'' sa Josh och kollade upp mot mej. Jag var en varg på fyra meter hög. Det är klart det är läskigt när man vara är 1 m och 85 cm...jag skrattade och kollade ned på honom.
'' föreesten...hur känner du dej att du har fått reda på att du är en renrasad vampyr?'' sa jag och fortsatte gå
'' jag visste att det var något konstigt med mej när jag var 9 år. Men jag fattade inte att det var vampyr blodet som rann igenom mej. Jag trodde det var pubateten.Jag brast ut i skratt så högt att jag skräma fåglar som var i träden. Josh skrattade med men jag kunde inte sluta heller! det var så kul!
Efter att vi hade gått en stund såg jag stigen som skulle leda mej till Han. Jag stod nervöst och kollade en stund på stigen. Jag måste göra detta om jag vill rädda Alex från att skada någon.
Jag tog bestämda steg dit och min svarta mjuka päls vajade i vinden och kände hur jag egentligen inte ville dit.
Efter några runder från träd till träd, stig till stig och en gnällande Josh som frågade hela tiden om vi inte gick i cirklar. När vi var framme stod alla andra varulvar och kollade på mej. Det var ljust och solen var påväg ner. Min flock var utplånad men denna var närmaste till vår. Så det var ganska logiskt att jag skulle be dem om hjälp men sen ingen har ens tänkt på mej eller hälsat på mej hur jag mådde med detta vampyr blod i mej så tyckte jag inte det var synd om dem att deras flock blev överfallen av Ulvar.
Jag gick fram till en tron och alla viskade runt mej, bara jag kunde höra dem. Josh gick på min högra sida och kollade på alla andra med sina röda ögon. Han markerade att han inte var någon att jävlas med.
'' så..du vågade ändå komma hit?'' sa en mörk röst ur skuggan. En brun gestalt reste sig och kollade på mej med röda ögon.
'' frågan är varför? gjorde jag mej inte klart att du inte fick komma hit längre?'' sa han igen
Jag var arg, han gjorde mej så arg hela tiden!
'' jo, men...''
'' dåså! stick!''
'' kan du någonsin lyssna på mej vad jag har att säga! Du har aldrig gjort det''' Jag röt i högt att jag fick Honom ur balans. JAg gjorde mej större så han skulle förstå att jag inte var någon alla leka med längre.
'' nå, vad har du att säga?'' sa han och la sej nonchalant ner.
'' min tjej kan inte kontrollera sina krafter och de kan gå i överstyr, jag vill att du ska hjälpa henne''
'' varför skulle jag hjälpa dej och din '' tjej''? sa han och kände blickar i ryggen från de andra.
'' för att hon är en Clark''
'' Diana och Simons Claks dotter?''
'' ja..''
'' hur är det möjligt, jag trodde de dog i jordbävningen''
'' Diana och Simon satte de i en slags bur så de inte kunde skadas och den äldsta, Anton, kunde öppna den för Alex var inte stark nog. Men på den sista tiden har hon vuxit starkare och igår fick hon ett utbrott och hennes krafter var otroligt stakra.
'' det ändrar hela synen på dej, hur kunde du falla för en farlig tjej som kan utplåna min flock?!''
'' för jag älskar henne! jag gör allt för henne, till och med frågar dej för hjälp. Jag vet att du har magisk bakgrund''
Han stelnade till och reste sej upp, och var redo att attackera mej. Han hoppade mot mej och bet mej i nacken.
Mina ögon gick från bruna till röda i sekunder. Jag bet han i nacken och kastade bort honom.
'' jag är inte svag längre! jag är större och starkare än vad jag var innan!'' skrek jag men han gav sej inte. Han hoppade på mej igen men denna gången var jag beredd. Jag hoppar snabbt åt sidan och hoppar upp i luften sedan ner på honom på ryggen och återigen biter honom i nacken. Han gnällde och röt.
'' okej!'' skrek han men jag höll kvar. Jag ville att han skulle känna den smärta jag kände när han utvisade mej från min flock! Min flock! Jag höll kavr och brydde mej inte om att han röt och gnällde.
'' Dan!'' Josh skrek på mej och kasta bort mej från honom. Jag slog huvudet ganska hårt i marken men jag reste mej upp. Jag såg suddigt men jag stod på mina ben.
'' jag ska hjälpa dej'' sa han och flåsade. Josh kollade på mej och jag la mej ner och nicka. Han haltade upp till sin tron och la sej ner. Jag såg honom fortfarande och han kollade på mej, denna gången inte kyligt. Utan som ett tack.
Jag kunde bara tänka på Alex. Jag sa ju inte hejdå till henne. Förlåt.
Men nu ska du ha hjälp.
Chapter 67 - Choice
Dan's perspektiv
Hennes skrik hördes från energin och alla i rummet grappade tag i saker för att inte flyga bort.
'' dan!'' skrek hon och kollade på mej, hennes ögon var vita och hon kollade på mej med en kall blick. vad fan händer?
'' detta var det jag mena! Hennes krafter har gått ut kontroll och bara jag kan hjälpa henne!'' skrek Anton brevid mej jag stod kvar i min varulvs skepnad och kollade på henne. '' gör det!'' skrek jag och han sprang mot tornardon som var runt henne, '' Alex!'' skrek han och höll henne om huvudet och hade pannan mot hennes. Jag kände mej på hjälplös, jag kunde inte göra någonting! jag började sjunka ner och till sist stod jag med två ben och kollade runt i rummet. Josh höll Cat hårt och hon gömnde sig i josh famn. Tvillingarna stod vid dörren och såg på, det var deras fel att detta hände! Om de inte hade kommit hade inte Alex varit såhär!
'' Det är ert fel! hör ni det?!'' skrek jag mot dem. Finn förvandlades och stod mot mej med svarta ögon.
'' Vårt fel?! Det var du som förvandlades!''
'' Men ni var tvungna att säga att josh är en renrasad vampyr med?! och att hon ska hjälpa er med något som har pågått i hundra år!'' jag stod kvar på min plats och stirrade in i hans ögon.
'' Finn!'' hördes jacks röst ifrån vinden. Finn gick tillbaka och morrade.
Energin började sakta sjunka och Alex sjönk ner på golvet igen och Anton stod brevid henne, hon kollade på mej med sina stora bruna ögon. Jag gick mot henne och kramade henne hårt.
'' förlåt, jag kunde inte stoppa det'' sa hon och började darra.'' ssch, det var inte ditt fel. Allt blev förmycket bara'' sa jag och kollade irriterat på tvillingarna.
Jag vakande och Alex låg brevid mej och sov, klockan var halv 11 på morgonen. Alex grät sej själv till söms igår och jag tröstade henne flera gånger tillslut hjälpte det. Jag kunde inte låta det hända igen, jag kan gå till honom. Men jag vill inte.
'' Godmorgon'' sa hon med ett leende. '' hej'' sa jag och kysste henne på pannan.
'' förlåt för igår'' sa hon och kurrade ihop sej tät intill mej.
'' säg inte förlåt, alex''
''oops! det var inte meningen!'' sa Josh med ett leende på läpparna från dörröppningen.'' men Cat har fixat världens frukost!'' sa han igen och gick ner.
'' hungrig?'' frågade jag
'' utsulten''
Vi gick ner och Josh satt och krängde in sig pannkakor.'' godmorgon!'' sa Cat och kramade Alex. Jag gick och satte mej vid Josh som var upptagen med pannkakorna och Anton satt några stolar ifrån med en kopp kaffe i handen.
Alex's perspektiv
'' hur är det?'' frågade hon och kollade bekymrat på mej
'' svag huvudvärk men annars är det väl bra'' sa jag och log svagt
'' såbra att jag har gjort frukost'' jag log och satte meh vid Anton och kramade hans arm.
'' förlåt'' sa jag och han omfamnade mej med sina muskolösa armar och pussade mej på huvudet.'' sluta säga det''
'' var är tvillingarna?'' frågade jag
Det blev tyst tills Jack bröt stämningen, '' precis här'' sa han och log. Bakom honom stod Finn och kollade oroligt på mej.
'' hur är det?'' frågade han
'' svag huvudvärk''
han nickade och log. Jag kollade runt och Dan såg väldigt bekymrad ut. När jag kollade så gick han ifrån matbordet och gick. Det var något som inte stämde med honom, och jag kan inte läsa hans tankar heller.
Jag kunde inte läsa några av dems, Vad händer med mej?
Jag gjorde mej klar för att gå ut till parken som inte var så långt borta. Jag behövde vara själv en stund, när jag gick dit kollade jag på alla andra som jag mötte. Jag tyckte hela tiden att de kollade konstigt på mej men det var nog bara jag som inbillar mej.
Jag satte på på gungan och gungade fram och tillbaka sakta.
'' Jag kan hjälpa dej, hjälpa dej att kontrolla dina krafter'' sa en röst brevid mej på gungan.
'' vem är du?''
Dan's perspektiv
Jag kan kalla på hjälp, jag kan fråga han om han vill hjälpa alex. Men då måste jag gå dit igen och jag vill inte. jag kan inte. mitt hubud snurrade och jag höll händerna för ansiktet och andades tungt. Jag var irriterad, men jag vet inte för vad.
'' du vill kalla på honom ellerhur?'' sa Josh.
jag vände mej och han stod lutandes i dörröppningen och kollade rakt fram.
'' ja'' svarade jag lågt och kollade ner i golvet.
'' du kan, du måste ha mod att träffa honom, även att det var han som gjorde så du blev utvisad från din flock,
men du måste visa att du inte är rädd för han bara för han tror att du är ond.
'' du har inte ens träffat honom, han är källan för alla flockar, du förstår inte!''
'' du har rätt, jag förstår inte, därför vill jag agt du berättar mer för mej. Du är som en bror för mej!''
Jag kollade på honom och hans ögon var gyllenbruna och allvarliga. Han hade rätt. Jag måste berätta mer för honom.
'' förlåt Josh, du är som en bror för mej med'' han log
'' föresten! vi har en spelning i Orlando nästa helg. Jag har redan bokat biljetter och Chris, Max och Matt kommer imon.
Det hade jag totalt glömt bort!
64 - are you kidding me?
Hur visste hon mitt namn ens? Jag följde efter huset med blicken och kolla noga. Det så helt norlamt ut, så jag förstår inte varför hon var så orolig.
'' Alex?'' Cat tog min hand och jag vände mej om snabbt. Hennes gröna ögon lyste upp i bilen och hon såg orolig ut.
'' vad hände egentligen där uppe? du vet att du kan säga allt till mej?'' hennes ord skar in i mina öron, jag kunde ju inte säga något dessutom lovade jag Josh att han skulle vara den först som skulle säga det. Jag ville hoppa ur bilen och springa tillbaka dit men något höll mej kvar.
'' han kommer'' rösten i mitt huvud ekade och jag kände mej lättnad på något sätt, rösten var så bekant. Jag kunde svurit på att jag hade sett den damen innan. När hon stod brevid Charlie var hennes halva ansikte bränt men hon såg glad ut.
Cat's perspektiv
Det var något på gång mellan de andra och Alex var tyst under bil turen hem igår. Hon kollade bak hela tiden och såg bekymrad ut, jag förstår inte varför de inte säger något till mej. Till och med Anton vet något och han kände inte killarna så bra.
det knackade på dörren och jag sprang ner och öppnade, han stod där med sitt oskyldiga leende och väntade på att gå in. Ett leende växte på mina läppar och han steg in,pappa kom nästan rusande mot honom och hälsade.
'' så du är Josh? sångaren i min dotter favorit band?'' sa han med bestämd röst
'' yes, det är jag'' han sa det så gulligt och pappa log.
Han gick mot tv rummet och vi gick upp, han slängde sig i sängen och jag skrattade till. Han vände sig om och kollade mot mej, han log som en idiot och det smittade av sig.
'' hur visste du var jag bor?'' sa jag nyfiket.
'' jag har mina kontakter'' han log
'' du frågade Alex va?'' sa jag och skrattade
Han nickade och kliade sig i håret. Han var inte så misstänktsam nu och vad jag nu tänkte om honom skulle det vara sjukt. Liksom alla saker jag har uppfattat när jag är omkring honom först trodde jag att han var en vampyr. Den kvällen jag tappade tallriken och skar upp en liten del av mitt finger. Såg det ut som om han skulle äta det men han höll tillbaka sedan svimmade jag så jag minns inte så mycket.
Han är snabb eller ja Edward i twilight är snabb och det var ju inte alla, jag kunde brista ut i skratt men jag skulle konfrontera honom.
'' du, jag hade världens sjukaste dröm. du var en vampyr..'' han reste sig upp i sängen och hans ansiktsuttryck ändrades.
'' det var helt sjukt.''
'' hur tog du det då?''
'' jag tog det faktiskt bra, om jag hade en pojkvän som var en vampyr så kunde han besydda mej som Edward '' sa jag och närmade honom och tillslut nuddade jag hans varma läppar.
'' så om jag nu hade sagt att jag var en vampyr hade du varit rädd då?''
'' nej, för du är du, Josh Francecshi den bästa sångaren i England och den jag älskar, jag skulle inte bli rädd för dej.'' sa jag och jag hade inte blivit det, men de finns inte så jag skulle inte bry mej..
'' bra..för jag är en, '' hans ord ekade i huvudet och jag skrattade lite.
'' du är för bra'' sa jag men på något sätt tungde det ner mitt hjärta när jag sa det.
'' nej..Cat.. jag är allvarlig..kolla'' han öppnade munnen och hans huggtänder stack ut. Att jag inte har märkt det, visst Alex om detta ? Var detta deras plan att få suga ut mitt blod? Jag visste inte vad jag skulle tro.
'' du sa att du skulle hantera det bra, för jag var jag''
'' jag visste inte att det var påriktigt, driver du med mej? hade du tänkt att döda Alex, mej och hennes bror?'' min röst darrade och jag kunde inte kolla på honom.
'' Cat.''
'' snälla...gå Josh, jag behöver tid.'' jag satte mej på datastolen och hade mitt ansikte i mina händer.
'' jag skulle aldrig gör dej illa, aldrig , när en vampyr blir kär så gör de allt för att bekydda den personen. om du bara låter mej förklara någon dag skulle du förstå. Vi är inga monster''
Han gick som jag hade begärt och stängde dörren. En tår rann ner från min kind och jag brast ut i gråt.
Chapter 63 - Something is wrong
Han ledde oss mit ett stort bord och sträckte fram stolen när vi satte oss, än så länge hade han inte gjort mej förbannad. Han hade blicken på mej hela tiden, jag kunde inte hjälpa att kolla dit hela tiden. Cat tog min hand under bordet och hon ler,allt såg gott ut på bordet och ville ta exakt allt. Den smarriga salladen och dressingen gjorde mej hungrig än vad jag redan var, jag tog en massa sallad och dressingen och några frukter.
'' Alex är vegitarian'' sa Dave och log mot hans kompis.
'' oh, vad härligt. Men jag kunde ju ha dukat ut mer för dej''
'' nejnej, detta är perfekt''
Charlie som satt en stol ifrån mej himlade med gången och tog en stor tjock köttbit, jag hade en sån lust att trycka in köttet i hans ansikte och gnida runt det äckliga köttet.
'' jag presenterade inte mej innan, så oförskämt, jag heter Jack'' sa han och log
Allt blev tyst innan Dave började prata, jag tog små tugger av den ljuvliga salladen. I vanliga fall hade jag tryckt in mej det men vi var inte hemma nu och flera gånger hade jag stoppat mej själv utan att äta för snabbt.
Som vegitarian får jag inte i mej så mycket fett och proteiner vilket gör att jag ibland är trött och lite små irriterad men jag tar en tablett om dagen och det ska vara bra för mitt blodsocker. Jag tog upp tabletten från fickan och tog glaset med vatten men innan jag ens hade lagt in tabletten i munnen stoppade Charlie mej och stirrade mej rakt i ögonen. Det kändes som om de brann men jag reagerade inte utan bara stirrade tillbaka på honom.
'' är du seriös att ta droger när du är bort bjuden?'' sa han med mörk röst och ganska kylig med.
'' oh, nej nu har du missuppfattat det, detta är en tablett för jag är vagitarian. För jag inte äter kött får jag inte så mycket fett och proteiner som jag normalt ska ha så jag tar tabletten för ett så de jag behöver'' han släppte handen och gick upp från trappan.
'' han är lite känslig mot droger, för hans mamma tog en överdos'' sa Jack med lugn röst
'' oh, det var inte med mening..''
'' nej, du visste ju inte, dessutom är det ju inte droger.'' jag skakade på huvudet och svalde tabletten snabbt. Ju mer jag tänkte på det kanske han stoppade mej för att göra det. Om han nu trodde det var doger, när vi hade ätigt upp så gick vi upp och letade efter hans rum den var inte så svår att hitta. på dörren stod där: STOP
Med en stor skylt. Jag öppnade dörren och han sitter vid datan och klickar runt lite.
'' du, det var inte meningen..''
'' jag vet'' svarade han snabbt
'' ledsen om jag har varit hård mot dej och ganska jobbig. Men du liknade min mamma när du kom in och jag trodde att min mamma hade tagit över en kropp som liknade henne eller återuppstod''
Jag ville brista ut i skratt man det kunde jag inte, han var nära på att gråta.
'' så du tror du andar ?'' han nickade och vände sig om och satte sig på sängen.
'' jag lämnar er ifed'' sa Cat och blinkade mot mej.
'' du vågar inte!'' viskade jag i hennes öra när hon var på väg ut
'' watch me'' hon gick ut och log mot mej. Nu var jag tvungen att sitta här med en random person som trodde på andar. Fast de kan ju finnas, liksom jag har övernaturliga krafer så varför inte andar?
Jag satte mej på stolen och kollade på honom.
'' är det något du vill berätta ?'' sa jag och jag ångrade att jag sa det.
'' när du kom in så kände jag en kraft man känner när en ande är brevid en eller i huset'' ops..jag får inte avslöja något nu.
'' du gillade inte din mamma va?''
'' att hon tog en överdos och lämnade pappa och mej när jag var 2 helt ensamma utan pengar?hon är inte min favorit precis''
'' jag vet hur det käns, båda mina föräldrar dog i en brand när de försökte rädda mej och min bror''
okej..varför sa jag det? nu kommer detta samtalet bli ännu längre. Fast det var ju synd om honom, hans svarta långa hår ligger över hans högra öga och pirsingen i ögonbrynet gjorde honom se så...arg ut. eller ja, han var ju säkert arg.
'' du har det värre, förlåt, jag vet inte ens varför jag berättar detta för dej'' sa han och gick ut från rummet. Jag var förvirrad och tog ett djupt andetag och kollade mej runt i rummet. Fullt med planscher med You Me At Six. Antar att han var ett stort fan.
'' herregud..'' han kom in igen och kollade på mej med öppen munn.
'' det var inte meningen att snoka, jag kollade bara runt''
'' du är Dans flickvän i You Me At Six?'' jag nickade och log. han var som en annan person nu, om han fortsätter såhär kan jag faktiskt gilla honom. Jag vände mej om och kollade noga på planschen med killarna och log för mej själv. Det blåste i mitt hår och utan att reagera vände jag mej om och stoppade Charlie från att hugga mej med en kniv.
'' vad gör du?! Charlie?!'' jag hade panik i rösten och han försökte hugga mej men jag tog emot med mina armar.
'' du är besatt ! av min sjuka mamma!''
'' hör du ens vad du säger?! Jag är Alex! jag är inte din mamma eller besatt! jag är jag!''
'' varför kom du hit?!''
'' för Cat frågade mej om jag ville och jag sa såklart ja, för hon är min bästavän! Nu fattar jag varför hon inte ville komma hit ensam! ''
'' Du rör inte henne!'' Dan flyger igenom fönstret och skär sej på knogarna och kinden, Charlie brottas ner och är i chock.
'' Dan!'' märket på min arm började lysa och jag visste precis vad jag skulle göra, det var som om jag var besatt.
tänk om galningen hade rätt, men jag kunde ju tänka för mej själv. Jag siktade min hand mot Charlie och helt plötsligt stod hans mamma brevid honom och log. Hon såg verkligen ut som mej, hennes vita klänning som jag hade sätt förut men kunde inte sätta fingret på var
'' mamma?'' Dan reste sig upp och kollade mot mej.
'' oh Charlie..vad har du gjort, jag har inte så mycket tid med jag tog inte en överdos. Jag dog i en brand, det är allt jag kan säga jag är ledsen men resten får du räkna ut själv'' hon huckade sej ner och drog
'' tack Alexandra, för du hjälpte honom och mej'' hon gick mot mej och försvann på ett ögonblick. Känslan att ha en massa kraft försvann och jag kollade på Dan som kramade mej.
'' är du okej?'' sa han och kollade noga på mej
'' jag är okej, men du då?'' han skakade på huvudet och pussade mej på kinden.
Jag gick mot Charlie som fortfarande var i chock, han skakade honom lätt och han kom till liv igen.
'' är du okej?'' han nickade och kollade mot Dan som var allvarlig i blicken som antadligen var rädd.
'' varför skulle pappa ljuga?'' han kollade på mej som ett frågetecken. jag ryckte på axlarna och hjälpte honom upp.
'' snälla, säg inget vad Dan är eller jag ? okej? om jag hjälper dej med gåtan din mamma gav till dej. Lovar du att inte säga något då?'' han nickade
'' om du gör det, så tar jag hand om det istället.'' sa Dan som tog tag i hans lila tröja.
'' Dan! det räcker'' han släppte och fnöste.
'' jag lovar, om du lovar att hjälpa mej'' jag nickade och han gick ut från rummet.
'' tack så mycket Dan''
'' ingen ska röra min tjej, jag kände att du var nervös när jag satt hemma och visste att något var fel''
jag kysste honom snabbt och jag sprang ner och han hoppade ut från fönstret och sprang hem.
'' var har ni varit?'' sa Dave och Jack kollade frågande på oss precis som Cat.
'' Det verkade som om vi gillade samma rock band så vi snackade om det en stund'' jag log och hoppades att de skulle köpa det. och som tur gjorde de det.
'' Tack så mycket för ni kom hit, och vad du snackade om Alex så tackar jag dej. Charlie är mycket gladare nu än vad han var innan.
'' tack själv'' sa jag och tog i hans hand. Den känslan kom tillbaka igen och jag hade en känsla att Charlie var i fara men jag visste inte vad. Hans pappa verkade ju jättesnäll och trevlig. De stängde dörren och vi gick mot bilen. Det var något fel.
'' du måste hjälpa honom, hjälp min son snälla Alexandra'' någon viskade i mitt öra och jag reagerade.
Det var något fel.
Chapter 62 - the guy
Alex's perspektiv
Små snarkingar hörs brevid mej och jag vänder mej om. Dan sov djupt. jag log och reste mej upp,
Jag gick till köket där Matt satt och drack kaffe.
'' god morgon'' sa jag med ett leende och fick ett tillbaka
'' det är knappas morgon mer, kl är halv 1'' sa han och skrattade
Jag log och gick och tog en kropp, och hällde ner det ljuvliga kaffet.
''sover de andra fortfarande?'' frågade Matt
'' ja, ''
det blev en pinsamtystnad ett tag innan Cat kom ner,
'' god morgon'' sa hon och kliade sig i ögonen.
'' kl är 1'' är Matt och log.
'' shiit! Alex! kommer du ihåg för typ 2 månader sedan att vi skulle till min pappas kompis? och jag ville att du skulle hänga med?''
'' ja?''
'' det är idag och vi har bara 1 timme att gör oss klara innan pappa kommer att ringa till oss och vara förbannad''
Jag tog en klunk av kaffet och sprang upp med Cat. Dan sov fortfarande så jag smög in till duschen. När jag kommer upp sitter han upp och kollar på mej.
'' väckte jag dej?'' sa jag och kliade i håret
'' bara när du tappade schampo flaskan'' sa han och reste sig upp
'' förlåt'' jag blev röd om kinderna och han omfamnade mej och kysste mej på halsen.
'' Jag ska till Cats pappas kompis om 40 min, bara så du vet'' sa jag och kysste honom på kinden.
Jag tog ett par vinröda byxor och en vit tröja. Jag hade de perfekta outfiten i huvudet, jag fönade håret och plattade det snabbt.
Jag kysste Dan många gånger och kände mej taskig för att jag inte hade sagt något.
'' Alex! vi måste sticka!''
'' kommer!''
'' kan du hälsa Anton att jag är med Cat?'' han nickade och log.
Jag kysste honom en sista gång innan jag sprang till dörren.
Vi kommer fram till Cats hus och hennes pappa stod vid sin svarta jeep och log när vi kom.
'' precis i tid'' han kramade Cat och vi satte oss i bilen, jag och Cat gjorde en high five för vi han hit.
Bil turen var lång och tråkig. Cat hade somnat och hennes pappa bara pratade på om hans kompis och vad de hade gjort tillsammans, jag ville inte vara ointresserad för de hade förstört allt. Så jag svarade på allt han sa och tillslut var vi framme till ett hus som nästan såg ut som Cats.
'' här är det, oh..jag skulle ha nämt att de har en son som är i era ålder'' om vi inte hade varit tillsammans med Dan och Josh hade vi varit super nyfikna och rusat in, men vi var så trötta eller ja jag iaf..hon hade ju sovit i en timme.
Han ringde på och en lång svart hårig man öppnade dörren, han log och kramade Cats pappa. har jag nämt att han heter Dave? det skulle jag gjort.
'' detta är min dotter Cataleya och hennes kompis Alexandra'' han hälsade på oss, när jag fick hans hand fick jag en underlig känsla i hela kroppen. Det var som om jag trycktes i golvet och att någon satte en kunde för mitt ansikte.
Vi gick in och det blev i bättre, hans son stod där och kollade på oss som om vi var något att äta. Cat tog min hand och hon kände på sig att detta inte skulle sluta bra.
'' detta är min son Charlie'' han log och tog min hand.
den känslan kom tillbaka och denna gången kramade ha nästan isönder handen. Inte ett ljud kom från mej och inte från han. det kändes som timmar vi stirrade på varandra.
Jag drog bort handen och kollade på honom. Det var något fel i detta huset.
Chapter 60 - A werewolf ?!
Mitt hjärta bultade och stirrade på Jontes ansiktsuttryck som var skräckslaget.
" Dan!" jag var skräckslagen i rösten men han tryckte handen hårdare mot hans hals, jontes ansikte blev rödare.
" om du rör henne igen eller till och med tittar på henne, så vrider jag nacken av dej " han släppte Jonte och han hostade och kved på golvet.
Dan rörde sej snabbt mot mej och jag blev omfamnad av hans muskler.
" du dödade nästan honom!" paniken i rösten var så stark att mitt huvud började snurra.
" är du okej?" sa Dan och la pannan mot min.
" det finns mer än bara vampyrer, jag tig en stor risk att rädda dej. jag vill inte att du ska bli en av dem. "
En av dem? Vad var det han snackade om? Finns där mer än vampyrer ? Typ varulvar ?
" vad händer ?" Anton kollade på oss och sprang fram mot Jonte. Hans ögon blev svarta och han ställde sig på alla fyra och tillslut, stod han där ungefär två meter hög. Han morrade och kollade på Anton.
" trodde du verkligen att det bara var du som var speciell? Och din syster ?" hans röst var mörk, han närmade Anton med tunga försiktiga steg.
" jag menar, jag är ingen match för honom ! Jag har velat vara en vampyr ! Inte en varulv. Eller ha krafter som du!"
Han hoppade mot Anton, jag aggerade utan att tänka. Jag hoppade framför Anton och en tår rann ner från kinden. Jag skrek så högt att jag kunde känna hur det slets i halsen.
Ett märke på min arm började lysa och det gjorde det på Antons med. Jag kollade upp och såg mamma och pappa stå framför mej och höll fram handen mot varandra. Vi gjorde det samma och jag kunde känna hur energin flödade in i min kropp och mitt lockiga hår var överallt. Anton ställde sig upp och höll fram handen och en stor engergi bomb flög fram och Jonte brändes i bitar. Han skrek högt och försvann på sekunder.
Mina andetag blev tyngre och inom några sekunder var allt svart.
Jag vaknade att en varm blåsning lekte sej igenom mitt hår. Sakta öppnade jag ögonen och möttes av ett stort fönster. Jag höjde ögonbrynet, vi hade inget sånt stort fönster hemma. Sakta reste jag mej upp och jag hade legat i Dans famn. Han andades djupt och Anton låg på sängen brevid. Jag ville inte resa resa mej upp, att vara i hans famn var det bästa. Hans kroppsvärme, jag det underbara bultande hjärtat. Men konstigt nog trodde jag att vampyrer skulle vara kalla och hjärtat inte skulle slå. Jag hade några aningar att han var soeciell och han var ovanligt lugn tills när Jonte döck upp. Var han verkligen en varulv ?
Jag kollade runt i rummet och upptäckte att jag var i Dans sovrum. Jag kysste honom på kinden och sen la mej ner i hans mjuka och varma famn.
Jag vaknade igen att någon lekte i mitt hår , försiktigt öppnade jag ögonen och såg två gulliga ansikten.
" godmorgon" sa Dan och Anton samtidigt. Jag log och reste mej upp,
Chapter 59 - take it esey!
Okej...en timme till sen skulle Jonte komma. Jag sminkade mej lätt och satte upp luggen i en klämma. Jag hatade att spela trevlig mot han, skulle hellre vara men Cat eller Dan. Jag suckade djupt tills Anton öppnade dörren till toaletten.
" oj, ledsen" han kliade sej i håret och log stort.
" det är lungt, men bäst för dej att jag hade kläder på mej."
Jag gick ut och kramade Anton hårt.
" vad skulle jag göra utan dej? " han kramade mej tillbaka och kysste mej på huvudet.
" vad skulle jag göra utan dej och tack för du gör detta" jag log och nicka, mina steg ledde mej till sovrummet. Jag tog ut ett par vita jeans shorts och ett blått pösigt linne som jag fick av Anton förra helgen.
Det ringde på dörren och Anton öppna. Jag tog ett djupt andetag och gick mot dörren. Där stod han, med en tait tröja så man såg mag muskorna. Det roliga var att Anton hade dubblet så många.
Och ett par svarta jenas, hans bruna hår som stod lite var som helst var nog bara det jag gillade med honom.
" hej" fick jag fram, han kollade på mej från topp till tå. Jag kunde inte hjälpa att höja ena ögonbrynet.
han gör sitvationen läskig nu..
Jag log fortfarande för jag ville inte att han skulle gå direkt. Jag vill inte att Anton skulle bli besviken på mej. Sen kunde jag kanske ge honom en chans.
" vad ser Dan hos dej ?" sa han och gick förbi mej. Mitt leende försvann på sekunder och hade känslan att slå honom så hårt.
" ta det lugnt, det var inte schysst. " sa Anton och kollade surt på honom när han gick mot köket.
" du gör ett bra jobb Anton, sist jag var här var det risigt. " det var sant, efter vi fick den checken av Dan så hade Anton gjort det finare här.
Vi satte oss ner och det blev en pinsam tystnad. Vid såna här sitvationer så skrattar jag, vilket jag inte gjorde nu. Magkänslan blev större och tillslut gjorde ont. Vad såg Dan i mej ? Frågan jag inte ville höra. Men kunde inte sluta undra.
" Alex ? " en liten liten röst hördes från fönstret och Melvin stod där.
" hej, det var länge sedan" Svarade jag
" så, vi har fortfarande krafterna kvar?" sa Jonte
Han visste om allt om oss, vilket gjorde att han bara var med oss. Om Anton hade slutar umgås med honom skulle han säga det till hela skolan. Det värsta är att jag går på samma skola.
" ja," svarade Anton kort
Jag gav Melvin några smulor och han åt upp dem snabbt. Han satte sig på vänster lår med mitt linne och kurrade ihop sig.
Jag log och fortsatte äta av min sallad.
" coolt" hörde jag säga från min höger sida. Jag fokoserade på min mat och ville inte höra Jontes kommentarer.
När vi hade ätigt satte jag och Jonte oss ner i soffan medans Anton diskade. Han ville inte ha någon hjälp heller.
Melvin låg på en liten tjock duk jag la honom på. Han sov gott och det ända jag kunde göra var att le mot honom.
" förlåt för innan" sa Jonte som kollade ner i soffan.
" det värsta är att jag inte är ledsen, för du har sårat mej flera gånger. Man blir van " jag kollade bort och andades djupt.
" du är så söt..." sa han och la sin hand på mitt lår.
Jag tog bort det och flyttade bort. Men han la handen där igen och denna gången tog han min hacka och förde den mot honom.
" sluta !" sa jag med hög ton och komlade allvarligt på honom. Han tacklade mej och höll mej för munnen.
" om du säger ett ljud och fågeln är död"
Han kysste mej på halsen och jag kollade bara på Melvin som sov.
En svart gestalt tog Jonte runt halsen och körde upp honom mot väggen.
Hans tunga andetag, hand muskolösa kropp. Jonte kved och kollade med skräck mot honom.
Chapter 58 - he must tell her
Alex's perspektiv
Hon kollade osäkert på mej och jag kunde höra röster i rummet. Antingen var jag fortfarande rädd över det som hände i huset, men jag kände igen rösten. Jag kunde inte höra precis vad rösten sa men det var precis dom om den svarar när jag pratar.
" Alex ? " cat kollade på mej allvarligt. Jag kunde inte säga något, och jag är en usel lögnare !
När jag hela tiden försökte byta samtalsämne tar Cat upp varför Josh inte var här än. Jag hade ingen aning , när han svarade innan var han anfådd och en aning irriterad. Jag var nog den sämsta lögnerskan i hela San Francisco.
Rösterna ekade i rummet igen och denna gången kunde jag höra lite vad de sa .
" hon döljer något..." tills min mobil ringde.
" det är anton , kommer snart igen. "
Jag gick utanför rummet och gick mot hissen.
" kan du förklara för mej varför en ekorre svarar på allt jag säger !? " Anton ar anfådd och jag kunde inte hålla mej för skratt. Det lät så kul !
" men om du kan prata med djur, då läste jag någons tankar innan. Cats tankar !!
" hö? Kan du ? Vad händer med oss ?"
" ja , du är älst och hade teorin att vära krafter utvecklas "
" du har en poäng där...nu förstår k
Jag hur det är att prata med djur! Det är läskigt"
Jag skrattade så mycket så hela avdelningen kollade på mej.
" nu förstår jag hur det är att läsa andras tankar. Det är sjukt."
" jo,men vissa saker vill man inte veta "
Hans tonart var ganska låg.
" föresten..var är du någonstans ? " frågade jag
" i stan med Jonte" jag hatade jonte. Han trodde han är så jävla snygg och inte på tal om hans attityd ! Årh vad jag störde mej på han.
" ge honom en chans...jag bjuder över honom på middag okej ?"
Jag var tyst en stund tills jag gick med på det. Det innebar att jag skulle vara trevlig mot honom. Fast han visste om att jag inte gillade honom. När jag tänkte på Jonte, knöt det i magen på mej. Han var kompis med Toby. Jag undra om Jessica och han är tillsammans. Jag kunde inte hjälpa att bli nyfiken.
Jag brydde mej inte för jag hade min alldeles underbara kille. Jag log och la på.
När jag kom in i rummet var Josh där med ett leende på läpparna. Han höll i Cats skadade hand.
Försiktigt pussade han handen och kysste henne på läpparna.
" jag ska inte störa, jag går och köper dricka. " De log mot mej och jag gick till Caffèt.
Jag köpte två coca , jag visste inte vem som skulle ha den. Dessutom hade jag bara råd till två stycken. Jag tar emot cacan och vände mej för att gå till rummet. En lång kille står framför mej.
" är den andra till mej ?" sa han och la armarna runt mej.
" hur...Dan...varför hörde jag inte dej ?" han kollade på mej med en frågade blick. Precis som han i kassan.
Jag drog bort honom från kassan när jag gick till runmet men stannade en bit bortz
" jag kan läsa tankar nu, min bror han prata med djur som jag kan."
Han bara stod där och höll mej i ett stadigt grepp. Hans leende blev större och man kunde inte motstå han .
" det är det jag älskar med dej, du ska alltid få reda på något. Som du inte vet."
Han hade rätt, visa saker som jag inte vet men vill veta, så gör jag allt för att få reda på det.
Vi gick mot Cats rum och hon sitter där fortfarande men Josh.
" jag hade bara råd med två så..." jag gick fram och ställde dem på bordet bredvid Cat.
Hela mitt liv skulle förändras, jag hade en sån känsla när jag kollade på Josh eller Dan . Att veta att de är vampyrer, gör det svårare att leva ett normalt liv. Men det var det inte innan heller, jag är med i massa tidningar för jag är tillsammans med en kändis. Cats och var lika, så lika.
Jag kunde inte sluta tänka på hur Cat skulle reagera när hon fick reda på att Josh och Dan är vampyrer. Tänk så skulle hon bli rädd och aldrig se oss igen. Eller skrattat åt oss för hon aldrig skulle tro på det.
Tankarna flög runt i huvudet på mej, hur skulle Anton reagera? Nu började jag få ont i huvudet med.
" Alex ! Mat!" Antons röst ekade i lägenheten och försiktigt reste jag mej upp från soffan och släpade mej till köket.
Han hade redan börjat och det roliga var att det inte fanns något kött alls på bordet. Inte hans tallrik heller.
" har du feber ?" jag la min hand på hans panna och kände efter, den var lagom varm. Hans ny duschade hår droppade på min hand.
" kul, nej men kött är så dyrt nu när midsommar börjar närma sig."
Midsommar det hade jag glömt. Jag tog undan handen och satte mej ner...vad skulle jag göra på midsommar ?
Chapter 57 - hospital
Alex sprang mot henne och ryste om henne.
" cat? CAT !? " paniken i hennes röst hördes ordentligt.
Jag gick mot josh dom skakade. Hans ögon var påväg att bli röd svarta. Vilket innebar att han inte kunde hantera hungern mer. Jag gjorde allt för att han skulle lugna ner sej. Jag tänkte först en stund. Jag hade inget val.
Jag gick till Cat som fortfarande var medvetslös, blodet rann från hennes hand och jag doppade två fingrar i det.
" vad gör du?" frågade Alex
" lita på mej "
Josh satt i hörnet och skakade, hans ögon började bli röd svarta. Han kände av blodet och blev genast vaksam.
Jag smetade ut blodet på hans mun och han slickade genast upp det. När han väl fick det i munnen lugnade han ner sej och kollade oroligt på Cat.
" är hon ? Jag gjorde väl inget ?"
Jag skakade på huvudet och gick mot Alex. Hon höll Cats hand som strömmade av blod. Jag kände hur hungern blev strörre, jag var tvungen att hålla hungern inne.
" litar du på mej ?" sa jag till Alex som
Nickade .
"Vi måste få henne till sjukhuset" sa hon och tog upp mobilen. Jag var stolt lver Josh. Han hanterade bra, men inte tillräckligt. Han måste ut Och jaga sen.
Vi ambulansen kom och Cat var fortfarande medvetslös. Alex hängde med i ambulansen men innan de stängde dörrarna till ambulansen så tig jag tag i dörren.
" alex? Du säger inget till Cat än ? Jag tror Josh vill säga det själv, "
Hon nickade och lutade sej fram ich kysste mej på läpparna. Jag kundr aldrig skada henne. Det skulle aldrig gå.
Den åkte iväg, Josh ställer sej brevid mej och kollar oroligt på bilen.
" hon kommer att bli okej, du är ny att vara en vampyr så det är normalt att du inte kan kontrollera det bra än" jag la min hand på hans axel och skakade lite och gick till huset.
" om du inte hade lärt mej att kontrollera min hunger...hade hon varit död nu " jag stannade och vände mej sakta. När jag kollade var han borta. Sucken blev tyngre och allt jag kundr tänka på var att jag äntligen kundr ha en tjej som inte blev rädd eller skrattade åt mej och så var det med Josh med.
Jag gick in och mötes av Matt.
" så du har sagt det ? " jag nickade och fortsatte in. Jag var tvungen att städa upp här.
Cat's perspektiv
Mina ögonlock öppnas sakta och såg direkt att Alex satt och sov i stolen brevid mej. Men jag var inte hemma, jag var på sjukhuset. Jag försökte komma på varför jag var här. Just då kom jag på, jag tappade ett glas och jag är känslig mot blod. Undrar om Josh var okej.
" du är vaken " sa Alex tyst och gäspade. Du förlorade mycket blod, som tur var ringde Josh ambulansen. Hon log och det var något dom inte stämde. Om han ringde , var är han nu ?
" var är han då? " jag höjde ögonbrynet och det tog en stund innan hon svarade.
" han är och köper dricka" sa hon och tog upp mobilen.
" jag ska ringa han " hon gick ut och jag förstod ingenting. Det luktade äckliga plast handskar och någon sjukhus kräm.
" han kommer snart " sa Alex och hade ett osäkert leende på läpparna . Det var något skumt som jag inte skulle gå reda på. Jag skulle ta reda på vad.
Chapter 56 - Vampire ?
Dan's perspektiv
Hon står still och har stora ögon. Jag var tvungen att berätta det,
" vad är det Dan ? " hon tog sin hand och la den på min kind. Hennes blod som rusade igenom handen, som pulserade varje andetag hon tog.
" jag är ingen vanlig trummis som spelar i ett rockband. Jag är mer än så..jag är"
" en vampyr ?" mitt huvud for upp och hon kunde inte sluta le. Hur kunde hon veta det? Jag har inte gjort något som
Kunde ha varit misstänksamt.
" hur visste du ?"
Hon skrattade och log
" du är inte ensam med att ha övernaturliga krafter, jag har gåvan att prata med djur "
Först trodde jag det var ett skämt dom skulle lugna ner mej, men när hon förklarade och visade mej så var det klart och tydligt. Hon var speciell.
"Så din bror kan läsa tankar ? " vi satt ner på en bänk och pratade länge.
" ja, när vi är i närheten av varandra så blir våra krafter starkare och Anton tror att våra krafter håller på att utvecklas"
" hur kan du gå i solen föresten ? "
Jag visade halsbandet jag har haft sedan jag blev en vampyr.
" det skyddar mej mot solen," hon var nyfiken och då och då kom ett djur som hpn bara kunde snacka om.
" du hanterar blodet bra " sa hon och en fågel satt på hennes huvud. Skrattanfallet bubblade upp från mej och hon satt och stirrade på mej.
" du skulle sett din min" jag ville ha en bortförklaring. Jag kan hantera det bra, dock kan Josh inte göra det så bra. Om Cat skadar sej nu så är det ute för Henne.
" vi sticket tillbaka" sa jag och hon nickade och reate dej upp.
När vi öppnade dörren låg Cat medvetslös på golvet och Josh satt brevid. Och kollade ner i golvet.
" vad gjorde du ?! " Jag skrek åt honom
Men han hade inget blod på sina händer eller runt munngen.
" hon svimma när hon såg blodet , jag gjorde inget!"
Jag trodde honom för han skulle aldrig skada någon.
Chapter 56 - My little secret..
Alex's perspektiv
Han log och tog skålen och ställde den på bordet. Innan Josh och Cat kom in var det precis som om han skulle säga något. Men tvekade i sista sekunden. Tankarna snurrade i huvudet, de negativa kom fram först, jag skakade bort de för jag kunde inte tänka mej att de skulle göra så? eller?
Josh och Cat började laga maten, de höll på med varandra och jag hade aldrig sätt Cat så glad. Dan satt ner och hade huvudet i händerna.
'' hur är det?'' sa jag och la armen runt honom och kysste honom på kinden. Han tog min hand och drog mej till hallen bort från Josh och Cat. Han hade ett ansiktsutryck som jag aldrigt sätt förut.
'' Dan?'' han tryckte mej mot väggen och en tår höll ner från hans kind. Jag tog min hand och torkade bort dem.
'' du är den finaste tjejen jag har träffat, och tagit mej som jag är. Men jag är inte den du tror jag är'' det högg till i hjärtat och jag spärrade upp mina ögon. Jag höll kvar min hand på hans kind och smekte den försiktigt. Jag ville inte veta, för vad han nu skulle säga kanske skulle förändra allting.
'' jag och josh..är...''
'' maten är klar..'' josh kom från ingenstans och kollade förvånat på oss.
Dan släppte greppet om mej och la sin panna mot min.
'' jag lovar att jag säger det sen'' han gick mot bordet med ett leende för att dölja allt från Cat.
jag stod kvar en stund, allt gick så snabbt. Jag fattade inte vad som precis hände.
jag släpade mej mot bordet och de hade redan börjat. Han hade inte varit misstänksam, så jag förstår inte vad han skulle säga.
Salladen stod där och såg god ut. De andra sitter och skrattar, jag ler då och då men för inte ut vad Dan skulle säga. Det rörde om i min mage, och tillslut vet jag om jag ens var hungig.
Josh och Cat plockade undan medans jag låg i Dans varma famn i soffan.
'' vad var det du skulle säga?'' jag kollade upp till han och tog ett djupt andetag. Uttrycket kom tillbaka och han suckade.
'' jag säger det inte här, kan vi gå ut ?'' sa han och jag nickade osäkert.
vi tog på skorna och gick ut. Det var fortfarande sol ute och vinden lekte igenom mitt hår.
ci gick till en park som låg nära. Han gick med tunga steg och suckade ofta.
'' okej, jag kan inte vänta längre'' jag tänkte mej inte för mej jag stod till och han kollade förvånat på mej.
'' förlåt, men när jag säger detta, lova att du inte springer iväg?'' springa iväg? varför skulle jag göra det? vad är det han ska säga?
Josh perspektiv
Dan skulle nog säga det, hoppas Alex tar det bra. Jag måste säga det till Cat för eller senare, vill se hur Alex hanterar det. Om hon hanterar det bra så..säger jag det till henne.
jag ville ha henne. Ingen annan skulle få henne, jag ska beskydda henne till varje pris.
'' Josh ! haaallå?'' hon stod och vinkade framför mej. jag skakade på huvudet och log lätt.
'' dog du eller?'' hon log och la disken i diskmaskinen.
'' du behöver inte göra detta'' sa jag och tog takllriken från henne. '' men jag vill hjälpa till'' hon log.
jag skakade på huvudet och la in tallriken. precis när jag skulle göra det hör jag ett krash.
'' aj! som..'' sa Cat som hoppade vid diskbänken. Mina ögon spärrades upp och blod droppade från hennes hand och glasskivor ligger på golvet. Den rusningen..den hungern..det..blodet.
Chapter 55 - Dinner..
Jag vaknade med ett leende, äntligen får jag träffa henne. Tog en snabb dusch och tog på mej jeans, t-shirt och en tröja över det.
Jag gick in till rummet brevid och Josh sov fortfarande, vilken skönhet, bortsätt från dreglet på kudden. Jag höll mej för munnen och tvingade att kväva skrattet. Mitt skratt är högt och jag vill inte väcka de andra.
De hade varit på fest medan jag och Josh gick hem för vi skulle träffa tjejerna. Dessutom blir Max skit sur om man väcker honom, när han inte vill gå upp.
Jag skakade lite på Josh och han ryckte till och kollade på mej. Jag var så nära på att brista ut i skratt när han kollade på mej.
'' blaotch'' han ångrade direkt vad han sa. Jag kunde inte hålla inne det. Skrattade ekade i huset, jag la mej på golvet och höll mej för magen. Josh kvicknade till snabbt och hade ett finger för munnen, han skrattade med, skrattet rusade upp från mej. Sen när jag försöker hålla inne det så blird et värre.
En dörr öppnas och max står med gårdagens kläder. Jag gissar på att han inte var så nyckter när han kom hem.
'' helt seriöst?'' sa han och skrattet fortsatte att komma upp. Tårarna rann ner från min kind.
Mitt skratt smittade alltid av sej så han började skratta och frågade vad det var med oss.
'' han..josh..du skulle sätt'' mitt huvud spände av allt skratt, precis när jag vände mej om så ser jag at Josh sitter med telefonen uppe och filmar allt.
'' ääh..neeej!'' skrek jag men fnissade ännu mer.
'' här mina damer och herrar, Daniel Flint, trummisen i You Me At Six, skrattanfall''
Jag lugnade ner mej snabbt och kravlade upp mot sängen till Josh för att han skulle sluta filma.
'' sluta nu!'' han tog ner kameran och jag la mej vid säng kanten tog sjupa andetag och smärtan i magen försvann för varje djupa andetag jag tar.
'' du är ju konstig på riktigt'' sa Max som gick till hans sovrumm igen. Jag kollade på klockan vid Josh säng, Josh måste duscha för han luktar skumt och för att tjejerna kommer om en och en halv timma.
'' duscha nu, jag ska städa där nere, oh josh?'' han regerade och kollade upp mot mej.
'' Jag ska berätta det för Alex, min hemlighet'' hans ögon spärrades upp och kollade allvarligt på mej.
'' är du säker?'' sa han och jag nickade. Mina tunga steg ner från vår trappa var jobbiga. Skulle jag verkligen säga det?
det ringde på dörren och jag går dit. Där står hon, med sin blommiga klänning och lockiga hår. Hennes leende blev större och hon hoppade in i min famn.
'' jag har saknat dej'' viskade hon i örat på mej. Värmen strömmade in i min kropp när jag hörde de orden.
'' jag har saknar dej med'' jag kramade henne hårt och drog mina fingrar i hennes hår.
Josh kommer ner och Cats leende blir större och lite röd på kinderna. Hon springer dit och han lyfter upp henne, han kysser henne försiktigt och ler.
'' vad säger ni att laga en god middag här idag och sen kan vi gå på en promenad?'' Hon nickar ivrigt och ler. Jag tar i hennes hacka och drar henne försiktigt mot mej. Hennes varma läppar möttes mina.
'' men då måste vi handla'' sa Josh som höll Cat i händerna.
'' oh, men det fixar vi. i kan åka till den lilla affären inte så långt bort härifrån.'' sa jag och gav Josh en menade blick. Han fattade och Han och Cat gick för att köpa mat.
'' föresten, vad ska vi köpa?''
'' något ätbart'' sa jag och log. Han himlade med ögonen och gick till bilen men Alex stoppade dem för att hoppa in i bilen.
'' jag är vegitarian! så köp inget med kött till mej''
han nickade och ninkade.
Alex och jag gick för att duka och göra sallad.
'' kocken...vad ska du äta då? jag omfamnade henne och la mitt huvud på hennes axel när hon skalade räkorna som vi hade i kylen.
'' du får se, detta gör jag hela tiden. Det är skit gott'' sa hon och la räkorna i en skål.
'' haha, vad du än gör är gott, Alex''
hon fnissade.
'' jo föresten, vad var det du skrattade åt innan idag?'' sa hon och visade mej filmen Josh hade filmat. Såklart hade han lagt ut den på twitter.
Jag la pannan mot hennes axel och suckade. '' ett skrattanfall, josh dreglade och när han vaknade så sa han något ord som jag inte fatta och jag började flabba.''
'' jag älskar ditt skratt'', hon vände sej om och la sina armar runt min nacke och kysste mej försiktigt.
Josh och Cat kommer in och skrattar. Vi stoppar kyssen snabbt,'' nejnej, sluta inte för att vi kom in'' sa Josh och log.
Han gav Alex någon slags av spenat blad. Det lät inte gott, och en avkoado.
hon sköljde bladen och la det i skålen med räkorna. Tillsammans med den delade avokadon.
och sist med inte mist corton saft över.
'' och så gör man Alex speciall'' sa hon och log.
Chapter 53 - i miss her
Jag reste mej ur sängen och guck mot badrummet. Jag tog en snabb dusch ich när jag kommet ut hör jag någon dom sjunger och det kan bara vara en som kan sjunga i detta huset. Josh.
Jag tog på mej ett par svarta jeans och en blå rutig skjorta.
Nu när jag tänkte efter så var det inte en låt som vi hade gjort. En helt ny.
Jag går in och han sitter med penna och papper. Jag har inte sett honom skriva låtar Sedan han dumpade hans ex. Han var inte sitt vanliga glada jag. Men ända sen vi träffade Alex och Cat har han blivit gladare.
" så, jag antar att du hade det bra igår ?" jag stod lutad mot dörröppningen.
" kan man säga " sa han och skrev ner en mening på pappret. Han log och jag var glad att han var det nu.
" glöm nu inte att vi ska till en intervju om en timme." han la ner pappret och prnnan och log mot mej när han gick ut från rummet. När han var i badrummet passade jag på att läsa igenom vad han hade skrivit.
Jag läste snabbt och det var djupt, och helt klart klockrent. Den gamle Josh var tillbaka.
" och här kommer fem killar som leker med rocken ! You me at siiix !"
Vi gick in och satte oss vid varsin stol med mikrofon.
" välkomna hit" sa en blond kille med en ful hatt.
" tack " sa vi i munn på varandra.
"jag tänker inte spara på det, Dan , du ät inte singel längre har vi hört ?" jag blev förvånad att han gick direkt på sak och lite irriterad.
" ja " svarade jag kort men det täkte tydligen för dem.
" josh...josh..tjejen du var med..dejtar ni ? " jag blev lite smått irriterad att de gick direkt på sak.
" ja , det gör vi " sa han stolt och alla i rummet blev chockade. Han hade inte sagt något till oss eller så ville han säga det nu.
" oj oj ojjj!" sa killen igen och Josh bara log.
Intervjun tog en och en halv timma. Nät vi kom ut ur studion ringde min mobil.
Hennes perfekta ansikte lyste upp min mobil och jag svarade gensat
" hej sötis" svarade jag
" hej sötegöte " jag älskade när hon sa det.
" är Josh väldigt glad ? För Cat kom
Precis hit och hon hade totalt flippat ut. Hon hade väl kollat film med Josh ? Isåfall hände det något där. Hon ar varit nere ända sen Liam flyttade men nu var det som hon hade druckit flera energi drycker" hon beskrev Josh, förutom det med energi dryckerna , men han var glad.
" jo, han skriver låtar igen. Det är ett bra tecken "
Hon fnittrade i luren och jag älskade hennes skratt.
" jag saknar dej " sa hon
" jag saknar dej med "
Jag ville så gärna krama henne och kyssa henne.
" ska vi göra något imon?du, jag, Cat och Josh " hon lät glad
" men ska du inte ta hand om din bror?"
"det behövs inte längre, vi tog bort stygnen idag så jag behöver inte vakta honom mer " jag flinade och ville träffa henne så gärna.
" det låter bra "
" bra, går det bra om jag och Cat kommer vid 2 imon ?" sa hon
" det blir super"
Chapter 52 - My little secret
När jag hade tagit upp ungefär lika mycket som Josh så började vi äta. När jag hade tagit tre skedar i munnen började göra ont i huvudet, det isade till liket gjorde att jag tappade tid . Han var före mej, hans ansiktsuttryck var det gulligaste när han fick för mycket glass
. Jag skrattade och jag hade så mycket kvar men mitt huvud skulle explodera om jag fortsatte eller frysa till is.
Den kalla rysningen kommer tillbaka då och då,denna gången var den stor. Det kan bero på att jag äter glass?
Jag skrattade åt tanken,
" klar !" skrek jag och visade skålen som var tom.
" jag ska aldrig tävla mot dej igen," sa han och la sej ner på soffan med skålen på magen.
Jag flinade och brede ut mej på golvet. Skulle jag berätta det nu ? Eller vänta...vi hade känt varandra länge nu och mina känslor blev bara starkare.
" Cat?" jag reste mej upp och han hade rest sej upp igen
" ja ?"
" detta har nog varit den bästa lediga dagen jag har varit med om. Att få umgås med dej och ha en tävling om
Glass . Dessutom ville jag säga en sak till dej " jag blev röd i ansiktet fast jag var kall av all glass.
" jag.." han kliade sej i håret och blev lite rosen röd om kinderna.
" jag gillar dej, riktigt mycket" sa han och kollade på mej med sina underbara valp ögon.
Jag reste mej upp och hoppade in i hans famn. De orden hade jag längtat att höra, bara i mina tankar eller drömmar. Han omfamnade mej och höll
Mej hårt.
" samma här josh, jag har velat säga det länge nu " hans ivriga läppar möttes mina och jag kunde inte beskriva känslan. Jag har sett honom uppträda och ha en massa tjejer bakom sej och göra en massa människor glada på det han gör bäst. Att sjunga, jag trodde jag aldrig skulle få kyssa honom eller ens bli riktigt kär. Tanken gjorde mej varm inombords. Han kysste mej på halsen och arbetade sej fram mot mina läppar igen.
Dan's perspektiv
Okej, han svarar inte på sin telefon. Antingen har han somnat eller så är han på dass. Imorgon skulle vi på intervju och jag visste exakt vad de skulle fråga oss om, om Alex och Cat. Men vad skulle Josh säga ? De var ju inte tillsammans, dessutom har han sagt att han inte vill att hon ska få att hon ska gå hat mail. Tanken gjorde mej att tänka på Alex, hon var varit så upptagen med sin bror att jag knappt har träffat henne. Jag ville dra mina fingrar igenom hennes lockiga hår och kyssa henne.
Bilen jag hade på min mobil var på mej och Alex när vi skulle till intervjun. Hon var så söt i mina jogging byxor och hade en alldeles för stor tjock tröja. Jag log.
Max satt i köket och matt och Chris spelar tv spel. " Alex och Dan sitter i ett träd..." började Max bakom mej med en Skål full av nötter. Jag slog honom lite nätt på armen och log men han bara skrattade och fortsatte mot tvrummet.
Jag smekte halsbandet jag hade runt nacken, det var Alex mammas halsband. Hon ville så gärna att jag skulle ha det för hon gick trumpinnarna. Det var inte alls tjejigt utan mer sånt som killar skulle ha. Det var av silver och en symbol som jag aldrig hade sätt förut.
Skulle jag berätta min hemlighet ? Var hon redo att höra den?
Chapter 51 - ice cream
Josh's perspektiv
Mitt hjärta dunkar hårt och bara tanken att jag sitter några centimeter från henne,hon är så gullig när hon kollar på filmen, och hennes ansiksuttryck när det händer saker. Hon verkade gilla fimen atmosvären var tyst och kvavt.
Detta var min näst sisa dag att vara ledig och den var perfekt.
Det var sjukt, jag kunde inte konsnrera mej på filmen. jag kollade mot henne hela tiden, hade precis gjort slut med mitt ex och var lite nere men när jag var med henne blev allt lättare, hon är lätt att prata med och hennes schampo som jag kunde känns från hennes hår.
Hon kännde nog inte som jag, fast hon bjöd hit mej men hon kanske bara gjorde det för jag var känd? jag hade så många nackdelar om henne men fler possetiva. Hur jag än tänkte på det blev det bara värre i huvudet, jag var så förvirrad.
'' var är toaletten?''sa jag lvänligt och hon pekade mot hallen
Jag gick dit med försiktiga steg och öppnade dörren, ett svart och rött badrum med en jaccusi. Jag drog upp mobilen och ringde Dan.
'' hallå?''
'' Dan du måste hjälpa mej, om Cat'' sa jag lite upprört.
'' Vadå vad har nu hänt?''
'' jag vet inte om hon gillar mej eller utnyttjar mej för jag är känd ''
Det tog en stund innan han svara
'' Det tror jag inte, Alex är ingen sådan och hon väljer sina vänner nogrant. Om de har en dålig bakrund eller något annat, Cat är en riktig männsika ingen sådan som utnyttjar'' sa han och han var så säker på det han sa
Efter när vi hade pratat kände jag mej mer säker och gick ut. Hon log mot mej och jag slängde mej i soffan och tog armen runt henne.Hon kröp närmare och mös till.
'' oj, det är inte meningen'' sa hon och blev röd i ansiktet
Dan hade rätt hon kunde inte vara någon som bara tänkte på en själv. Dessutom jag älskade när hon blev röd i ansiktet och försökte dölja det genom att drick exrta mycket cola.
'' det är lugnt'' jag hade fortfarande armen runt henne medans hon la sej på min axel igen.
När filmen var slut så började hon skratta utan anledning och hennes skratt fick mej att skratta.
'' vad ?''
'' ja-g vet innte !'' sa hon mellan skrattet och det gjorde så vi flabba ännu mer.
'' skrattanfall '' sa hon när hon tog bort tårarna från ögonen och hennes mascara hade runnit.
'' brukar du få det ofta?''
'' ja, specielllt med Alex''
Hon börjde lite igen men slutade snabbt igen, hur söt kunde man vara ?
Cat's perspektiv
Hur pinsamt var inte det? mitt skratt gick i 190 och ibland kommer det inte ljud alls. Jag drack mycket cola för att dölja det röda i ansiktet. Men han skrattade med vilket gjorde att jag skrattade mer.
jag hade en sån torr humor, fast det hade Alex också. så jag var inte helt ensam. Men vi bara satt här, jag måste ta mod att göra något.
'' tycker du om glass?'' sa jag utan att tänka först
'' haha vem skulle inte tycka om glass?'' sa han och skrattade
Jag log och sprang mot köket och öppnade frysen. Vi hade en massa glass som ingen åt och vi kunde exprimentera med det nu. Jag tog det i famnen och öppnade kylskåpet, tog choklad såsen, och öppnade ett annat skåp och tog strössel. och det sist men inte minst, godis!
Jag går mot tv rummet och lägger det på bordet.
'' woow''
Jag log och öppnade glass paketen.
'' okej hur mycket vill du ha?'' sa jag och log medans jag höll i skeden
'' överaska mej''
'' kolla inte då!'' sa jag och han la händerna för ansiktet och jag började ta upp choklad, vanilj glass och hallon sorbe. Medans jag tog ner choklad sås, gelé nappar, mini marsmellows och strössel.
'' kolla inte, jag glömde en sak'' jag sprang mot köket och stod mareng och färska hallon och jordgubbar.
jag krossade mareng och la hallonen och de delade jordbubbarna ner fint.
'' okej kolla!'' Han tog mot händerna och stirrade på skålen med en massa onyttigheter.
'' waaaooow!''sa han och tog mot skålen, och tyckte in en stor sked i munnen.
'' shit vad gott,!'' fortsatte han och log.
'' det påminer mej när vi hade tävling vem som kunde äta flest pannkakor''
'' utför du krig nu Josh Franceschi?'' sa jag och höjde ögonbrynet.
Han nickade och han bad om det.
Chapter 50 - Josh girlfriend?
Alex's perspektiv
Jag känner mej hemsk jag ville inte gissa henne men jag hoppas hon förstår att jag måste ta hand om Anton ett tag till dessutom kliar han på bandaget och stygnen kan gå upp.
" vill du ha något?" sa jag och klappade honom på huvudet när han låg i soffan halv död.
" detta kommer låta tjejigt men jag vill ha en skvallertidning" jag höll inne skrattet, en svallet tidning ? Var han seriös ?
" okej" sa jag och fnittrade när jag gick ut. Skrattat var jag tvungen att kväva,mina lungor gjorde ont när jag höll inne det
" tönt ! Jag vet att du skrattar" sa han från tv rummet
" läs inte mina tankar Anton !" snäste jag tillbaka och gick ut. Tunga steg men ändå lite glada steg tar jag i trappan.
Jag vågade knappt gå ut mera, jag Fuck blickar och alla tjejer försökte viska vilket inte gick så bra . Jag var tvungen att bli van vid det, jag älskar Dan och jag gör allt gör honom och jag vill vara den fina flickvännen som måste acceptera att det kommer att bli lite springande och en massa fotografer .
Det var varmt ute och inte så långt från vår lägenhet ligger där en affär, det är inte så mycket men de har massor av tidningar och godis. En klocka ringer när jag går in till affären och en tung doft av godis trycker mot huvudet.
Han ville ha en skvaller tidning och jag fastnade på en tidning där Cat och Josh när de håller handen. Han ler och håller henne i handen. Det var när vi skulle till intervju, jag tar tidningen ich går fram till kassan. En tjej sitter och läser samma tidning som jag tog. Hon vände sej snabbt ich lägger ner den,
" 45 kr blir det då" sa hon med en låg attityd och tonlöst.
Jag gav fram pengarna och fick 55 kr tillbaka
" det är sjukt att det sjukaste bandet har flickvänner. De var bra fans och de blev tillsammans." hon var irriterad och jag bara log och gick ut.
Jag gick snabba steg till lägenheten ich nu blev allt kallare.
Jag sprang upp och läste igenom tidningen. En massa skvaller finns det om you me at six och om Josh och Cat. Det stod om de var tillsammans och att de ville veta mer. De hade med tagit med twittrar som josh hade twittrar.
Art han hade en underbar dag ned henne. Jag ville ringa henne, jag tog ett djupt andetag och gick in.
" hallå ?" sa jag och fick ett svar direkt
" äntligen ! Jag började bli orolig !" sa han när jag hick närmare tv soffan.
Jag flinade och gav honom tidningen.
" är inte det..."
" jo Cat" sa jag innan han han prata färdigt.
Chapter 49 - movie night..
Cat's perspektiv
Jag var nervös, Alex kunde inte komma hit och kolla på film, jag var inte den populära tjejen i skolan. Jag hade bara Alex som verkligen ville vara min vän.
Anton var hennes allt, jag förstår henne att hon Inte ville lämna honom så. Han kom ju precis ut från sjukhuset.
" jag undrar bara , jo.." orden kom inte fram och mitt huvud var varm och mulligt.
Det var tyst i andra änden och en tv var på.
" jag undrar om du vill kolla på film med mej. " det gick snabbt, om han ens hörde mej.
" ehm..jo visst" sa han lugnt och små ljud hördes i bakgrunden.
" oh bra..så" konversationen var stek men det gick framåt
" jag kan vara där om 20 min" sa han och jag kände hur varm t det blev.
" det blir bra, ses då"
Jag slängde mobilen mot sängkanten och myser ner mej i sängen.
Men reser mej snabbt och går ner, lägger fram filmer på tv bordet. Jag sätter mej ner och kollar på den blanka tv i den stora soffan. Mitt hår var platt och luggen var bakom örat. Jag var nervös.
Dörren ringde och Josh stod under ljuset framför min dörr. Hans halv långa hår som låg åt sidan och hans svarta jeans med en röd skjorta. Jag log och släppte in honom.
" så, vad hade du tänk att vu skulle se ?" sa han ich flinade
" snälla ingen skräck" fortsatte han och hans kinder blev röda och han vände sej om.
" nej, det är lugnt, det är Alex som gillar sånt. Jag hatar det" sa jag och gick förbi honom och letade efter en bra film.
" dan älskar det med, de passar verkligen" sa han och ställde sej bredvid mej. Bara hans närhet gjorde mej att sluta andas ett tag.
" denna då ?" sa han och räckte fram den muskulösa armen vid
Mej och tog filmen. Han gav mej sen ich jag blev inte förvånad att det var en action film, vilket jag gillar.
" det blir bra " sa jag och tog mot filmen och satte i den i dvd.
Vi satte oss i soffan och den stela atmosfären kom tillbaka.
" vill du ha något att äta, chips ?" frågade jag
" det är bra, tack ändå " sa han vänligt och gosade ner sej i soffan.
" ja , jag kan inte kolla på film utan att ha något att snaska på " sa jag och log.
Han skrattade ich filmen började hå igång.
Jag hällde upp chips och två glas coca cola.
Jag gick tillbaka och ställde hans glas på bordet. " om du undrar varför jag ringde dej så ville jag inte vara ensam och Alex kunde inte komma hit och jag ville vara med dej. " sa jag och kollade ner i cocan.
" jag är glad Att du ringde, jag ville vara med dej med" sa han ich kollade på mej med de valp ögonen.
