thecharmedones

" Dan, det är okej . Jag är inte skadad ellerhur ?" sa jag och torkade bort blodet som rann ner från hand öga. Att han drog upp stygnen .
" vi måste till sjukhuset med det Dan" sa jag och kollade hur djupt såret var och i ögonvrån ser jag hur Dan kollar på mej med dom nalle ögonen. Han drog i mina jeans shorts fickor intill sej och la sin panna mot min.
" förlåt igen, om något hade hänt dej så vet jag inte vad jag hade gjort. "
" men jag är här nu. Jag är oskadd men du är Dan , vi måste sy om det "
Han suckade och han kysser mej på pannan. Han varma darriga läppar mötes mina och jag log.

När vi kommer in till sjukhuset står Var där inga folk alls. Vi gick till akuten och fick hjälp med det samma.
" du måste vara försiktig nästa gång " sa doktorn som sydde ihop det igen .
Jag kollade på honom när han drog dn nål igenom hans hud och gör några grimaser för det känns skumt .
När de var klara fick vi gå hem och jag längtade efter Anton . HAn visste inte var jag har varit. Jag är inte så säker på att jag ville att han skulle veta.
" och nu tar du det lugnt " sa jag ich kollade hur många stygn de hade blivit. Fem styckna om man ska vara exakt, men han kommer att ha ont när bedövningen går över . Fyra spruter är vid ögat bara . Det är sjukt
" jag lovar " sa han och log mot mej
" tack föreesten"fortsatte jag ich han vände huvudet snabbt.
" för att du räddade mej"
Han kysste mej på läpparna och log
" ingen ska röra min fina Alexandra "
Jag rodnade och killarna satt i bilen ich väntade.

Han kysste mej på läpparna och jag gick in till lägenheten. Jag springer in till tvrummet och Anton ligger och kollar på tv.
" hade du bråttom innan eller ? Matkassarna låg slängde innanför dörren och jag kunde inte nå dej på mobilen." Jag springer mot honom och kramar honom hårt.
" jag är inte sur för du gjorde det men mjölken var nära på att bli sur." sa han och jag låtsades att jag var ledsen för det , men det konstiga var att han inte kunde nå mej på mobilen.
Jag var trygg.