Chapter 36 - voices
Han håller mej stadigt och jag ville inte släppa honom. Jag hade saknat honom jättemycket! Jag ville inte att han skulle åka iväg igen , aldrig. Men det visste jag att det aldrig skulle hända.
" du ska stanna här länge nu va ?" sa jag och kollade djupt i hans ögon.
Han log och höll mej hårt, jag kände han kropps värme och hans muskulösa arm runt min midja och bär jag tänkte på det mer rös jag . Aldrig hade jag känt såhär .
Vi kunde inte ta bussen för så hade alla flippat ut, en svart limusine kommer rullade mot uppfarten och dan öppnar dörren.
" hopp in " sa han med ett leende och jag blev paff .
" woow" sa jag när jag kom in i bilden, den hade läder skin på sätena och en fräsch doft pustade mot mej. jag hade aldrig åkt i en limusine och det var spännande för mej och Cat. Dan lägger armen om mej och pussade mej på pannan.
Cat och Josh sitter och skrattar mittemot oss, jag skrattar med för jag hade ingen aning om vad de skrattade om och sen förklarade Josh och jag började as garva.
" när vi hade spelat klart en konsert så snubblade Dan på hans trumset och alla i publiken började skratta"
Sa josh och hans skratt avbröt hans prat.
Dan tog handen för ansiktet och suckade .
" awww det är synd om dej" sa jag och pussade hand kind.
Han skrattade med och aldrig hade jag hört ett sötare skratt.
Vi kom till deras hus som de bor i när de var i Los Angel, och det var enormt !
Jag hade aldrig varit i ett sånt här stort hus. Bara vår lilla lägenhet son jag delar med min bror. När jag såg mej runt påminde det mej om vårt hus vid den underbara ängen ich jag kände hur jag blev varm och jag var sp säker att det var någon i huset som ville att jag skulle hitta honom.
Jag visste inte vem det var , rösterna i huvudet blev högra och jag hade snart ingen kontroll över min kropp.
" Alex! vad är det !?" Dans röst blev en del av mitt huvud och jag andades häftigt . Vad vår det som händer ?
Solen sken i mitt huvud ich allt hade lugnat sej, jag hörde inte rösterna och Dan sov bredvid sängen. Jag log och drog min hand igenom hans hår och det var så mjukt. Han började röra sej och sakta höjde han huvudet och han kysste mej på läpparna hårt.
" jag var så rädd" sa han och kramade min hand.
Jag visste inte själv vad som hände men precis när jag kom in i huset blev jag yr och började höra dessa röster. Det lär. Som barns röster ich en speciell killröst som var ljus. Han var inte gammal.
" hjälp mej , hjälp oss"
Dan kollade förvirrat på mej och jag koncentrerade mej på vad det skulle betyda.
" jag hade dessa röster i huvudet när jag kom in i husen."
Vad ville dom mej !
