Solen sken i mina ögon och jag vaknar motvilligt. Var det en dröm? Mina ben ville inte hålla uppe min övriga kropp. Det gjorde ont, det som skrämde mej var att det inte var en dröm och kanske han bet mej och sög ut så mycket blod att jag inte kunde stå.
Nej, han kunde inte göra så mot mej, jag hade denna känslan att han talade sanning. Jag hoppades att det var en dröm.
Jag lyckades stå upp och jag öppnade balkongen och andades in den friska luften. Jag haltade ner och pappa låg i soffan och tv var på. Jag log för mej själv och gick till kylskåpet och tog mjölk och flingor,mina tankar flög omkring i huvudet på mej och jag ringde Alex.
" hallå?" sa hon glatt
" hej du ? Josh kom hit igår och du ska bara veta vad han sa, detta är nog vårt första bråk"
" vad har hänt?" sa hon oroligt
Jag tog min skål och gick upp,
" det var sjukt, jag har märkt att du och de andra killarna har döljt något för mej och när Josh sa det igår visste jag inte vad jag skulle tro"
Det blev tyst i luren men hörde att hon suckade.
" han sa att han var en vampyr, och jag sa att jag hade drömt om det på skoj sen blev han helt djup och började snacka om hur de inte släpper en när man blir kär? Vet du hur sjukt det låter ?"
Min röst darrade och jag satte mej på datastolen och flera tårar började rinna ner från min kind. Det var fortfarande tyst tills det jag hörde en enorm smäll i luren
" oh shit, vad fan...?"
" Alex vad ? " paniken i min röst blev allt större för varje sekund det gick. Jag kunde bara tänka på att Josh anföll henne.
" Vänta" sa hon och rafsade i luren och en killröst hördes, det lät inte som Josh..lite mer som.."
" Cat, jag får ringa upp dej."
" alex..vänta" det började pipa och jag kände mej hopplös och patetisk. Vad var det som hände ? Med snabba steg sprang jag ner och tog på mina gröna converse och sprang mot Alex lägenhet. jag skulle få reda på vad som Hände,
" hej Cat, det var länge sedan". Jag vänder mej upp och Liam står där med ett leende. Andetagen blev tyngre och jag ville prata med honom men jag var så nyfiken på vad som hade hänt.
" har du brottom?" han log osäkert med de vita tänderna och hans halv lockiga hår.
" jag har faktiskt det, men vad gör du här ?" jag har lov i min andra skola och jag åkte ner hit för att se dej, Alex ich Toby.
" kan vi träffas sen ? Jag har något jag måste göra nu, och du vet att de inte är tillsammans mer ? " jag halv log för att han var här men jag kunde inte hjälpa att bli sur på Toby.
" jo visst, vi ses sen" sa han och vinkade jag vinkade tillbaka och sprang vidare.
Glädjen i magen höjdes och så gjorde mina andetag. Mina ben bara sprang fast jag var trött men jag var tvungen att veta.
Mina förväntans var bara att Anton hde tappat något och inget mer.
Mina darriga knackningar på deras dörr och hörde små försiktiga steg komma mot dörren
" läget?" anton öppnade med ett leende och jag steg på. Kylan i kroppen blev kallare och det kändes som om jag hade gått in i en frys.
" värmen funkar inte så det är därför det är kallt" Anton log och kallade på Alex.
Hon kom från tv rummet och såg bekymmrad ut var det för jag var här ?
" jag skulle ju ringa dej" hennes röst var irriterad vilket gjorde mej ännu mer osäker.
" jag blev orolig"
Hon tog ett djupt andetag och pekade mot tvrunmet.
" du får se själv" hon ledde mej snabbt in i tv rummet och möttes av honom. Varför ligger han helt avslagen i soffan. Eller mer viktigare, vad gjorde han här ?
Hur visste hon mitt namn ens? Jag följde efter huset med blicken och kolla noga. Det så helt norlamt ut, så jag förstår inte varför hon var så orolig.
'' Alex?'' Cat tog min hand och jag vände mej om snabbt. Hennes gröna ögon lyste upp i bilen och hon såg orolig ut.
'' vad hände egentligen där uppe? du vet att du kan säga allt till mej?'' hennes ord skar in i mina öron, jag kunde ju inte säga något dessutom lovade jag Josh att han skulle vara den först som skulle säga det. Jag ville hoppa ur bilen och springa tillbaka dit men något höll mej kvar.
'' han kommer'' rösten i mitt huvud ekade och jag kände mej lättnad på något sätt, rösten var så bekant. Jag kunde svurit på att jag hade sett den damen innan. När hon stod brevid Charlie var hennes halva ansikte bränt men hon såg glad ut.
Cat's perspektiv
Det var något på gång mellan de andra och Alex var tyst under bil turen hem igår. Hon kollade bak hela tiden och såg bekymrad ut, jag förstår inte varför de inte säger något till mej. Till och med Anton vet något och han kände inte killarna så bra.
det knackade på dörren och jag sprang ner och öppnade, han stod där med sitt oskyldiga leende och väntade på att gå in. Ett leende växte på mina läppar och han steg in,pappa kom nästan rusande mot honom och hälsade.
'' så du är Josh? sångaren i min dotter favorit band?'' sa han med bestämd röst
'' yes, det är jag'' han sa det så gulligt och pappa log.
Han gick mot tv rummet och vi gick upp, han slängde sig i sängen och jag skrattade till. Han vände sig om och kollade mot mej, han log som en idiot och det smittade av sig.
'' hur visste du var jag bor?'' sa jag nyfiket.
'' jag har mina kontakter'' han log
'' du frågade Alex va?'' sa jag och skrattade
Han nickade och kliade sig i håret. Han var inte så misstänktsam nu och vad jag nu tänkte om honom skulle det vara sjukt. Liksom alla saker jag har uppfattat när jag är omkring honom först trodde jag att han var en vampyr. Den kvällen jag tappade tallriken och skar upp en liten del av mitt finger. Såg det ut som om han skulle äta det men han höll tillbaka sedan svimmade jag så jag minns inte så mycket.
Han är snabb eller ja Edward i twilight är snabb och det var ju inte alla, jag kunde brista ut i skratt men jag skulle konfrontera honom.
'' du, jag hade världens sjukaste dröm. du var en vampyr..'' han reste sig upp i sängen och hans ansiktsuttryck ändrades.
'' det var helt sjukt.''
'' hur tog du det då?''
'' jag tog det faktiskt bra, om jag hade en pojkvän som var en vampyr så kunde han besydda mej som Edward '' sa jag och närmade honom och tillslut nuddade jag hans varma läppar.
'' så om jag nu hade sagt att jag var en vampyr hade du varit rädd då?''
'' nej, för du är du, Josh Francecshi den bästa sångaren i England och den jag älskar, jag skulle inte bli rädd för dej.'' sa jag och jag hade inte blivit det, men de finns inte så jag skulle inte bry mej..
'' bra..för jag är en, '' hans ord ekade i huvudet och jag skrattade lite.
'' du är för bra'' sa jag men på något sätt tungde det ner mitt hjärta när jag sa det.
'' nej..Cat.. jag är allvarlig..kolla'' han öppnade munnen och hans huggtänder stack ut. Att jag inte har märkt det, visst Alex om detta ? Var detta deras plan att få suga ut mitt blod? Jag visste inte vad jag skulle tro.
'' du sa att du skulle hantera det bra, för jag var jag''
'' jag visste inte att det var påriktigt, driver du med mej? hade du tänkt att döda Alex, mej och hennes bror?'' min röst darrade och jag kunde inte kolla på honom.
'' Cat.''
'' snälla...gå Josh, jag behöver tid.'' jag satte mej på datastolen och hade mitt ansikte i mina händer.
'' jag skulle aldrig gör dej illa, aldrig , när en vampyr blir kär så gör de allt för att bekydda den personen. om du bara låter mej förklara någon dag skulle du förstå. Vi är inga monster''
Han gick som jag hade begärt och stängde dörren. En tår rann ner från min kind och jag brast ut i gråt.
Han ledde oss mit ett stort bord och sträckte fram stolen när vi satte oss, än så länge hade han inte gjort mej förbannad. Han hade blicken på mej hela tiden, jag kunde inte hjälpa att kolla dit hela tiden. Cat tog min hand under bordet och hon ler,allt såg gott ut på bordet och ville ta exakt allt. Den smarriga salladen och dressingen gjorde mej hungrig än vad jag redan var, jag tog en massa sallad och dressingen och några frukter.
'' Alex är vegitarian'' sa Dave och log mot hans kompis.
'' oh, vad härligt. Men jag kunde ju ha dukat ut mer för dej''
'' nejnej, detta är perfekt''
Charlie som satt en stol ifrån mej himlade med gången och tog en stor tjock köttbit, jag hade en sån lust att trycka in köttet i hans ansikte och gnida runt det äckliga köttet.
'' jag presenterade inte mej innan, så oförskämt, jag heter Jack'' sa han och log
Allt blev tyst innan Dave började prata, jag tog små tugger av den ljuvliga salladen. I vanliga fall hade jag tryckt in mej det men vi var inte hemma nu och flera gånger hade jag stoppat mej själv utan att äta för snabbt.
Som vegitarian får jag inte i mej så mycket fett och proteiner vilket gör att jag ibland är trött och lite små irriterad men jag tar en tablett om dagen och det ska vara bra för mitt blodsocker. Jag tog upp tabletten från fickan och tog glaset med vatten men innan jag ens hade lagt in tabletten i munnen stoppade Charlie mej och stirrade mej rakt i ögonen. Det kändes som om de brann men jag reagerade inte utan bara stirrade tillbaka på honom.
'' är du seriös att ta droger när du är bort bjuden?'' sa han med mörk röst och ganska kylig med.
'' oh, nej nu har du missuppfattat det, detta är en tablett för jag är vagitarian. För jag inte äter kött får jag inte så mycket fett och proteiner som jag normalt ska ha så jag tar tabletten för ett så de jag behöver'' han släppte handen och gick upp från trappan.
'' han är lite känslig mot droger, för hans mamma tog en överdos'' sa Jack med lugn röst
'' oh, det var inte med mening..''
'' nej, du visste ju inte, dessutom är det ju inte droger.'' jag skakade på huvudet och svalde tabletten snabbt. Ju mer jag tänkte på det kanske han stoppade mej för att göra det. Om han nu trodde det var doger, när vi hade ätigt upp så gick vi upp och letade efter hans rum den var inte så svår att hitta. på dörren stod där: STOP
Med en stor skylt. Jag öppnade dörren och han sitter vid datan och klickar runt lite.
'' du, det var inte meningen..''
'' jag vet'' svarade han snabbt
'' ledsen om jag har varit hård mot dej och ganska jobbig. Men du liknade min mamma när du kom in och jag trodde att min mamma hade tagit över en kropp som liknade henne eller återuppstod''
Jag ville brista ut i skratt man det kunde jag inte, han var nära på att gråta.
'' så du tror du andar ?'' han nickade och vände sig om och satte sig på sängen.
'' jag lämnar er ifed'' sa Cat och blinkade mot mej.
'' du vågar inte!'' viskade jag i hennes öra när hon var på väg ut
'' watch me'' hon gick ut och log mot mej. Nu var jag tvungen att sitta här med en random person som trodde på andar. Fast de kan ju finnas, liksom jag har övernaturliga krafer så varför inte andar?
Jag satte mej på stolen och kollade på honom.
'' är det något du vill berätta ?'' sa jag och jag ångrade att jag sa det.
'' när du kom in så kände jag en kraft man känner när en ande är brevid en eller i huset'' ops..jag får inte avslöja något nu.
'' du gillade inte din mamma va?''
'' att hon tog en överdos och lämnade pappa och mej när jag var 2 helt ensamma utan pengar?hon är inte min favorit precis''
'' jag vet hur det käns, båda mina föräldrar dog i en brand när de försökte rädda mej och min bror''
okej..varför sa jag det? nu kommer detta samtalet bli ännu längre. Fast det var ju synd om honom, hans svarta långa hår ligger över hans högra öga och pirsingen i ögonbrynet gjorde honom se så...arg ut. eller ja, han var ju säkert arg.
'' du har det värre, förlåt, jag vet inte ens varför jag berättar detta för dej'' sa han och gick ut från rummet. Jag var förvirrad och tog ett djupt andetag och kollade mej runt i rummet. Fullt med planscher med You Me At Six. Antar att han var ett stort fan.
'' herregud..'' han kom in igen och kollade på mej med öppen munn.
'' det var inte meningen att snoka, jag kollade bara runt''
'' du är Dans flickvän i You Me At Six?'' jag nickade och log. han var som en annan person nu, om han fortsätter såhär kan jag faktiskt gilla honom. Jag vände mej om och kollade noga på planschen med killarna och log för mej själv. Det blåste i mitt hår och utan att reagera vände jag mej om och stoppade Charlie från att hugga mej med en kniv.
'' vad gör du?! Charlie?!'' jag hade panik i rösten och han försökte hugga mej men jag tog emot med mina armar.
'' du är besatt ! av min sjuka mamma!''
'' hör du ens vad du säger?! Jag är Alex! jag är inte din mamma eller besatt! jag är jag!''
'' varför kom du hit?!''
'' för Cat frågade mej om jag ville och jag sa såklart ja, för hon är min bästavän! Nu fattar jag varför hon inte ville komma hit ensam! ''
'' Du rör inte henne!'' Dan flyger igenom fönstret och skär sej på knogarna och kinden, Charlie brottas ner och är i chock.
'' Dan!'' märket på min arm började lysa och jag visste precis vad jag skulle göra, det var som om jag var besatt.
tänk om galningen hade rätt, men jag kunde ju tänka för mej själv. Jag siktade min hand mot Charlie och helt plötsligt stod hans mamma brevid honom och log. Hon såg verkligen ut som mej, hennes vita klänning som jag hade sätt förut men kunde inte sätta fingret på var
'' mamma?'' Dan reste sig upp och kollade mot mej.
'' oh Charlie..vad har du gjort, jag har inte så mycket tid med jag tog inte en överdos. Jag dog i en brand, det är allt jag kan säga jag är ledsen men resten får du räkna ut själv'' hon huckade sej ner och drog
'' tack Alexandra, för du hjälpte honom och mej'' hon gick mot mej och försvann på ett ögonblick. Känslan att ha en massa kraft försvann och jag kollade på Dan som kramade mej.
'' är du okej?'' sa han och kollade noga på mej
'' jag är okej, men du då?'' han skakade på huvudet och pussade mej på kinden.
Jag gick mot Charlie som fortfarande var i chock, han skakade honom lätt och han kom till liv igen.
'' är du okej?'' han nickade och kollade mot Dan som var allvarlig i blicken som antadligen var rädd.
'' varför skulle pappa ljuga?'' han kollade på mej som ett frågetecken. jag ryckte på axlarna och hjälpte honom upp.
'' snälla, säg inget vad Dan är eller jag ? okej? om jag hjälper dej med gåtan din mamma gav till dej. Lovar du att inte säga något då?'' han nickade
'' om du gör det, så tar jag hand om det istället.'' sa Dan som tog tag i hans lila tröja.
'' Dan! det räcker'' han släppte och fnöste.
'' jag lovar, om du lovar att hjälpa mej'' jag nickade och han gick ut från rummet.
'' tack så mycket Dan''
'' ingen ska röra min tjej, jag kände att du var nervös när jag satt hemma och visste att något var fel''
jag kysste honom snabbt och jag sprang ner och han hoppade ut från fönstret och sprang hem.
'' var har ni varit?'' sa Dave och Jack kollade frågande på oss precis som Cat.
'' Det verkade som om vi gillade samma rock band så vi snackade om det en stund'' jag log och hoppades att de skulle köpa det. och som tur gjorde de det.
'' Tack så mycket för ni kom hit, och vad du snackade om Alex så tackar jag dej. Charlie är mycket gladare nu än vad han var innan.
'' tack själv'' sa jag och tog i hans hand. Den känslan kom tillbaka igen och jag hade en känsla att Charlie var i fara men jag visste inte vad. Hans pappa verkade ju jättesnäll och trevlig. De stängde dörren och vi gick mot bilen. Det var något fel.
'' du måste hjälpa honom, hjälp min son snälla Alexandra'' någon viskade i mitt öra och jag reagerade.
Det var något fel.
Alex's perspektiv
Små snarkingar hörs brevid mej och jag vänder mej om. Dan sov djupt. jag log och reste mej upp,
Jag gick till köket där Matt satt och drack kaffe.
'' god morgon'' sa jag med ett leende och fick ett tillbaka
'' det är knappas morgon mer, kl är halv 1'' sa han och skrattade
Jag log och gick och tog en kropp, och hällde ner det ljuvliga kaffet.
''sover de andra fortfarande?'' frågade Matt
'' ja, ''
det blev en pinsamtystnad ett tag innan Cat kom ner,
'' god morgon'' sa hon och kliade sig i ögonen.
'' kl är 1'' är Matt och log.
'' shiit! Alex! kommer du ihåg för typ 2 månader sedan att vi skulle till min pappas kompis? och jag ville att du skulle hänga med?''
'' ja?''
'' det är idag och vi har bara 1 timme att gör oss klara innan pappa kommer att ringa till oss och vara förbannad''
Jag tog en klunk av kaffet och sprang upp med Cat. Dan sov fortfarande så jag smög in till duschen. När jag kommer upp sitter han upp och kollar på mej.
'' väckte jag dej?'' sa jag och kliade i håret
'' bara när du tappade schampo flaskan'' sa han och reste sig upp
'' förlåt'' jag blev röd om kinderna och han omfamnade mej och kysste mej på halsen.
'' Jag ska till Cats pappas kompis om 40 min, bara så du vet'' sa jag och kysste honom på kinden.
Jag tog ett par vinröda byxor och en vit tröja. Jag hade de perfekta outfiten i huvudet, jag fönade håret och plattade det snabbt.
Jag kysste Dan många gånger och kände mej taskig för att jag inte hade sagt något.
'' Alex! vi måste sticka!''
'' kommer!''
'' kan du hälsa Anton att jag är med Cat?'' han nickade och log.
Jag kysste honom en sista gång innan jag sprang till dörren.
Vi kommer fram till Cats hus och hennes pappa stod vid sin svarta jeep och log när vi kom.
'' precis i tid'' han kramade Cat och vi satte oss i bilen, jag och Cat gjorde en high five för vi han hit.
Bil turen var lång och tråkig. Cat hade somnat och hennes pappa bara pratade på om hans kompis och vad de hade gjort tillsammans, jag ville inte vara ointresserad för de hade förstört allt. Så jag svarade på allt han sa och tillslut var vi framme till ett hus som nästan såg ut som Cats.
'' här är det, oh..jag skulle ha nämt att de har en son som är i era ålder'' om vi inte hade varit tillsammans med Dan och Josh hade vi varit super nyfikna och rusat in, men vi var så trötta eller ja jag iaf..hon hade ju sovit i en timme.
Han ringde på och en lång svart hårig man öppnade dörren, han log och kramade Cats pappa. har jag nämt att han heter Dave? det skulle jag gjort.
'' detta är min dotter Cataleya och hennes kompis Alexandra'' han hälsade på oss, när jag fick hans hand fick jag en underlig känsla i hela kroppen. Det var som om jag trycktes i golvet och att någon satte en kunde för mitt ansikte.
Vi gick in och det blev i bättre, hans son stod där och kollade på oss som om vi var något att äta. Cat tog min hand och hon kände på sig att detta inte skulle sluta bra.
'' detta är min son Charlie'' han log och tog min hand.
den känslan kom tillbaka och denna gången kramade ha nästan isönder handen. Inte ett ljud kom från mej och inte från han. det kändes som timmar vi stirrade på varandra.
Jag drog bort handen och kollade på honom. Det var något fel i detta huset.
