thecharmedones

Han ledde oss mit ett stort bord och sträckte fram stolen när vi satte oss, än så länge hade han inte gjort mej förbannad. Han hade blicken på mej hela tiden, jag kunde inte hjälpa att kolla dit hela tiden. Cat tog min hand under bordet och hon ler,allt såg gott ut på bordet och ville ta exakt allt. Den smarriga salladen och dressingen gjorde mej hungrig än vad jag redan var, jag tog en massa sallad och dressingen och några frukter.

'' Alex är vegitarian'' sa Dave och log mot hans kompis.

'' oh, vad härligt. Men jag kunde ju ha dukat ut mer för dej''

'' nejnej, detta är perfekt'' 

Charlie som satt en stol ifrån mej himlade med gången och tog en stor tjock köttbit, jag hade en sån lust att trycka in köttet i hans ansikte och gnida runt det äckliga köttet. 

'' jag presenterade inte mej innan, så oförskämt, jag heter Jack'' sa han och log

Allt blev tyst innan Dave började prata, jag tog små tugger av den ljuvliga salladen. I vanliga fall hade jag tryckt in mej det men vi var inte hemma nu och flera gånger hade jag stoppat mej själv utan att äta för snabbt.

Som vegitarian får jag inte i mej så mycket fett och proteiner vilket gör att jag ibland är trött och lite små irriterad men jag tar en tablett om dagen och det ska vara bra för mitt blodsocker. Jag tog upp tabletten från fickan och tog glaset med vatten men innan jag ens hade lagt in tabletten i munnen stoppade Charlie mej och stirrade mej rakt i ögonen. Det kändes som om de brann men jag reagerade inte utan bara stirrade tillbaka på honom.

'' är du seriös att ta droger när du är bort bjuden?'' sa han med mörk röst och ganska kylig med.

'' oh, nej nu har du missuppfattat det, detta är en tablett för jag är vagitarian. För jag inte äter kött får jag inte så mycket fett och proteiner som jag normalt ska ha så jag tar tabletten för ett så de jag behöver'' han släppte handen och gick upp från trappan.

'' han är lite känslig mot droger, för hans mamma tog en överdos'' sa Jack med lugn röst

'' oh, det var inte med mening..''

'' nej, du visste ju inte, dessutom är det ju inte droger.'' jag skakade på huvudet och svalde tabletten snabbt. Ju mer jag tänkte på det kanske han stoppade mej för att göra det. Om han nu trodde det var doger, när vi hade ätigt upp så gick vi upp och letade efter hans rum den var inte så svår att hitta. på dörren stod där: STOP

Med en stor skylt. Jag öppnade dörren och han sitter vid datan och klickar runt lite.

'' du, det var inte meningen..''

'' jag vet'' svarade han snabbt 

'' ledsen om jag har varit hård mot dej och ganska jobbig. Men du liknade min mamma när du kom in och jag trodde att min mamma hade tagit över en kropp som liknade henne eller återuppstod''

Jag ville brista ut i skratt man det kunde jag inte, han var nära på att gråta.

'' så du tror du andar ?'' han nickade och vände sig om och satte sig på sängen. 

'' jag lämnar er ifed'' sa Cat och blinkade mot mej.

'' du vågar inte!'' viskade jag i hennes öra när hon var på väg ut

'' watch me'' hon gick ut och log mot mej. Nu var jag tvungen att sitta här med en random person som trodde på andar. Fast de kan ju finnas, liksom jag har övernaturliga krafer så varför inte andar?

Jag satte mej på stolen och kollade på honom.

'' är det något du vill berätta ?'' sa jag och jag ångrade att jag sa det.

'' när du kom in så kände jag en kraft man känner när en ande är brevid en eller i huset'' ops..jag får inte avslöja något nu.

'' du gillade inte din mamma va?''

'' att hon tog en överdos och lämnade pappa och mej när jag var 2 helt ensamma utan pengar?hon är inte min favorit precis''

'' jag vet hur det käns, båda mina föräldrar dog i en brand när de försökte rädda mej och min bror'' 

okej..varför sa jag det? nu kommer detta samtalet bli ännu längre. Fast det var ju synd om honom, hans svarta långa hår ligger över hans högra öga och pirsingen i ögonbrynet gjorde honom se så...arg ut. eller ja, han var ju säkert arg.

'' du har det värre, förlåt, jag vet inte ens varför jag berättar detta för dej'' sa han och gick ut från rummet. Jag var förvirrad och tog ett djupt andetag och kollade mej runt i rummet. Fullt med planscher med You Me At Six. Antar att han var ett stort fan.

'' herregud..'' han kom in igen och kollade på mej med öppen munn.

'' det var inte meningen att snoka, jag kollade bara runt'' 

'' du är Dans flickvän i You Me At Six?''  jag nickade och log. han var som en annan person nu, om han fortsätter såhär kan jag faktiskt gilla honom. Jag vände mej om och kollade noga på planschen med killarna och log för mej själv. Det blåste i mitt hår och utan att reagera vände jag mej om och stoppade Charlie från att hugga mej med en kniv.

'' vad gör du?! Charlie?!'' jag hade panik i rösten och han försökte hugga mej men jag tog emot med mina armar.

'' du är besatt ! av min sjuka mamma!'' 

'' hör du ens vad du säger?! Jag är Alex! jag är inte din mamma eller besatt! jag är jag!'' 

'' varför kom du hit?!'' 

'' för Cat frågade mej om jag ville och jag sa såklart ja, för hon är min bästavän! Nu fattar jag varför hon inte ville komma hit ensam! ''

'' Du rör inte henne!'' Dan flyger igenom fönstret och skär sej på knogarna och kinden, Charlie brottas ner och är i chock.

'' Dan!'' märket på min arm började lysa och jag visste precis vad jag skulle göra, det var som om jag var besatt.

tänk om galningen hade rätt, men jag kunde ju tänka för mej själv. Jag siktade min hand mot Charlie och helt plötsligt stod hans mamma brevid honom och log. Hon såg verkligen ut som mej, hennes vita klänning som jag hade sätt förut men kunde inte sätta fingret på var

'' mamma?'' Dan reste sig upp och kollade mot mej. 

'' oh Charlie..vad har du gjort, jag har inte så mycket tid med jag tog inte en överdos. Jag dog i en brand, det är allt jag kan säga jag är ledsen men resten får du räkna ut själv'' hon huckade sej ner och drog 

'' tack Alexandra, för du hjälpte honom och mej'' hon gick mot mej och försvann på ett ögonblick. Känslan att ha en massa kraft försvann och jag kollade på Dan som kramade mej.

'' är du okej?'' sa han och kollade noga på mej

'' jag är okej, men du då?'' han skakade på huvudet och pussade mej på kinden.

Jag gick mot Charlie som fortfarande var i chock, han skakade honom lätt och han kom till liv igen.

'' är du okej?'' han nickade och kollade mot Dan som var allvarlig i blicken som antadligen var rädd.

'' varför skulle pappa ljuga?'' han kollade på mej som ett frågetecken. jag ryckte på axlarna och hjälpte honom upp.

'' snälla, säg inget vad Dan är eller jag ? okej? om jag hjälper dej med gåtan din mamma gav till dej. Lovar du att inte säga något då?'' han nickade 

'' om du gör det, så tar jag hand om det istället.'' sa Dan som tog tag i hans lila tröja.

'' Dan! det räcker'' han släppte och fnöste.

'' jag lovar, om du lovar att hjälpa mej'' jag nickade och han gick ut från rummet.

'' tack så mycket Dan''

'' ingen ska röra min tjej, jag kände att du var nervös när jag satt hemma och visste att något var fel''

jag kysste honom snabbt och jag sprang ner och han hoppade ut från fönstret och sprang hem.

'' var har ni varit?'' sa Dave och Jack kollade frågande på oss precis som Cat.

'' Det verkade som om vi gillade samma rock band så vi snackade om det en stund'' jag log och hoppades att de skulle köpa det. och som tur gjorde de det. 

 

'' Tack så mycket för ni kom hit, och vad du snackade om Alex så tackar jag dej. Charlie är mycket gladare nu än vad han var innan.

'' tack själv'' sa jag och tog i hans hand. Den känslan kom tillbaka igen och jag hade en känsla att Charlie var i fara men jag visste inte vad. Hans pappa verkade ju jättesnäll och trevlig. De stängde dörren och vi gick mot bilen. Det var något fel.

'' du måste hjälpa honom, hjälp min son snälla Alexandra'' någon viskade i mitt öra och jag reagerade.

Det var något fel.