Chapter 65 - what ?
Solen sken i mina ögon och jag vaknar motvilligt. Var det en dröm? Mina ben ville inte hålla uppe min övriga kropp. Det gjorde ont, det som skrämde mej var att det inte var en dröm och kanske han bet mej och sög ut så mycket blod att jag inte kunde stå. Nej, han kunde inte göra så mot mej, jag hade denna känslan att han talade sanning. Jag hoppades att det var en dröm. Jag lyckades stå upp och jag öppnade balkongen och andades in den friska luften. Jag haltade ner och pappa låg i soffan och tv var på. Jag log för mej själv och gick till kylskåpet och tog mjölk och flingor,mina tankar flög omkring i huvudet på mej och jag ringde Alex. " hallå?" sa hon glatt " hej du ? Josh kom hit igår och du ska bara veta vad han sa, detta är nog vårt första bråk" " vad har hänt?" sa hon oroligt Jag tog min skål och gick upp, " det var sjukt, jag har märkt att du och de andra killarna har döljt något för mej och när Josh sa det igår visste jag inte vad jag skulle tro" Det blev tyst i luren men hörde att hon suckade. " han sa att han var en vampyr, och jag sa att jag hade drömt om det på skoj sen blev han helt djup och började snacka om hur de inte släpper en när man blir kär? Vet du hur sjukt det låter ?" Min röst darrade och jag satte mej på datastolen och flera tårar började rinna ner från min kind. Det var fortfarande tyst tills det jag hörde en enorm smäll i luren " oh shit, vad fan...?" " Alex vad ? " paniken i min röst blev allt större för varje sekund det gick. Jag kunde bara tänka på att Josh anföll henne. " Vänta" sa hon och rafsade i luren och en killröst hördes, det lät inte som Josh..lite mer som.." " Cat, jag får ringa upp dej." " alex..vänta" det började pipa och jag kände mej hopplös och patetisk. Vad var det som hände ? Med snabba steg sprang jag ner och tog på mina gröna converse och sprang mot Alex lägenhet. jag skulle få reda på vad som Hände, " hej Cat, det var länge sedan". Jag vänder mej upp och Liam står där med ett leende. Andetagen blev tyngre och jag ville prata med honom men jag var så nyfiken på vad som hade hänt. " har du brottom?" han log osäkert med de vita tänderna och hans halv lockiga hår. " jag har faktiskt det, men vad gör du här ?" jag har lov i min andra skola och jag åkte ner hit för att se dej, Alex ich Toby. " kan vi träffas sen ? Jag har något jag måste göra nu, och du vet att de inte är tillsammans mer ? " jag halv log för att han var här men jag kunde inte hjälpa att bli sur på Toby. " jo visst, vi ses sen" sa han och vinkade jag vinkade tillbaka och sprang vidare. Glädjen i magen höjdes och så gjorde mina andetag. Mina ben bara sprang fast jag var trött men jag var tvungen att veta. Mina förväntans var bara att Anton hde tappat något och inget mer. Mina darriga knackningar på deras dörr och hörde små försiktiga steg komma mot dörren " läget?" anton öppnade med ett leende och jag steg på. Kylan i kroppen blev kallare och det kändes som om jag hade gått in i en frys. " värmen funkar inte så det är därför det är kallt" Anton log och kallade på Alex. Hon kom från tv rummet och såg bekymmrad ut var det för jag var här ? " jag skulle ju ringa dej" hennes röst var irriterad vilket gjorde mej ännu mer osäker. " jag blev orolig" Hon tog ett djupt andetag och pekade mot tvrunmet. " du får se själv" hon ledde mej snabbt in i tv rummet och möttes av honom. Varför ligger han helt avslagen i soffan. Eller mer viktigare, vad gjorde han här ?
