thecharmedones

Hur visste hon mitt namn ens? Jag följde efter huset med blicken och kolla noga. Det så helt norlamt ut, så jag förstår inte varför hon var så orolig.

'' Alex?'' Cat tog min hand och jag vände mej om snabbt. Hennes gröna ögon lyste upp i bilen och hon såg orolig ut.

'' vad hände egentligen där uppe? du vet att du kan säga allt till mej?'' hennes ord skar in i mina öron, jag kunde ju inte säga något dessutom lovade jag Josh att han skulle vara den först som skulle säga det. Jag ville hoppa ur bilen och springa tillbaka dit men något höll mej kvar.

'' han kommer'' rösten i mitt huvud ekade och jag kände mej lättnad på något sätt, rösten var så bekant. Jag kunde svurit på att jag hade sett den damen innan. När hon stod brevid Charlie var hennes halva ansikte bränt men hon såg glad ut. 

 

Cat's perspektiv

 

Det var något på gång mellan de andra och Alex var tyst under bil turen hem igår. Hon kollade bak hela tiden och såg bekymrad ut, jag förstår inte varför de inte säger något till mej. Till och med Anton vet något och han kände inte killarna så bra. 

det knackade på dörren och jag sprang ner och öppnade, han stod där med sitt oskyldiga leende och väntade på att gå in. Ett leende växte på mina läppar och han steg in,pappa kom nästan rusande mot honom och hälsade.

'' så du är Josh? sångaren i min dotter favorit band?'' sa han med bestämd röst

'' yes, det är jag'' han sa det så gulligt och pappa log.

Han gick mot tv rummet och vi gick upp, han slängde sig i sängen och jag skrattade till. Han vände sig om och kollade mot mej, han log som en idiot och det smittade av sig.

'' hur visste du var jag bor?'' sa jag nyfiket.

'' jag har mina kontakter'' han log

'' du frågade Alex va?'' sa jag och skrattade

Han nickade och kliade sig i håret. Han var inte så misstänktsam nu och vad jag nu tänkte om honom skulle det vara sjukt. Liksom alla saker jag har uppfattat när jag är omkring honom först trodde jag att han var en vampyr. Den kvällen jag tappade tallriken och skar upp en liten del av mitt finger. Såg det ut som om han skulle äta det men han höll tillbaka sedan svimmade jag så jag minns inte så mycket. 

Han är snabb eller ja Edward i twilight är snabb och det var ju inte alla, jag kunde brista ut i skratt men jag skulle konfrontera honom.

'' du, jag hade världens sjukaste dröm. du var en vampyr..'' han reste sig upp i sängen och hans ansiktsuttryck ändrades.

'' det var helt sjukt.'' 

'' hur tog du det då?'' 

'' jag tog det faktiskt bra, om jag hade en pojkvän som var en vampyr så kunde han besydda mej som Edward '' sa jag och närmade honom och tillslut nuddade jag hans varma läppar. 

'' så om jag nu hade sagt att jag var en vampyr hade du varit rädd då?''

'' nej, för du är du, Josh Francecshi den bästa sångaren i England och den jag älskar, jag skulle inte bli rädd för dej.'' sa jag och jag hade inte blivit det, men de finns inte så jag skulle inte bry mej..

'' bra..för jag är en, '' hans ord ekade i huvudet och jag skrattade lite.

'' du är för bra'' sa jag men på något sätt tungde det ner mitt hjärta när jag sa det.

'' nej..Cat.. jag är allvarlig..kolla'' han öppnade munnen och hans huggtänder stack ut. Att jag inte har märkt det, visst Alex om detta ? Var detta deras plan att få suga ut mitt blod? Jag visste inte vad jag skulle tro.

'' du sa att du skulle hantera det bra, för jag var jag'' 

'' jag visste inte att det var påriktigt, driver du med mej? hade du tänkt att döda Alex, mej och hennes bror?'' min röst darrade och jag kunde inte kolla på honom.

'' Cat.''

'' snälla...gå Josh, jag behöver tid.'' jag satte mej på datastolen och hade mitt ansikte i mina händer. 

'' jag skulle aldrig gör dej illa, aldrig , när en vampyr blir kär så gör de allt för att bekydda den personen. om du bara låter mej förklara någon dag skulle du förstå. Vi är inga monster''

Han gick som jag hade begärt och stängde dörren. En tår rann ner från min kind och jag brast ut i gråt.