thecharmedones

Jag vaknade att något piskade på fönstret och jag reste mej motvilligt upp och kollade mot fönstret, det regnade, jag suckade och gick sakta till garderoben. Jag tog ett par svarta byxor och en ljus grå långarmad tröja och sedan ett par svarta converse. När jag gick ut så låg Charlie i soffan och sov, medans jag hörde att någon pysslade i köket. Jag log och mina fotsteg ledde till köket. 

'' godmorgon'' sa jag till Anton och öppnade kylskåpet. 

'' godmorgon'' sa han tyst och osäkert.

Jag kollade upp från jouise paketet som jag drack ur och kollade på honom. 

'' vad är det?'' jag ställde in juisen och stängde kylen.

Han skakade på huvudet och fortsatte diska. Jag höjde ögonbrynet och gick vidare till bordet där han hade gjort frukost till mig. Varför var han så låg? han var glad igår. Häned det något inatt? Blev han attackerad av Ulvar?!

'' nej, jag har bara en dålig dag'' sa han och suckade

'' ah..läs inte mina tankar Anton'' sa jag skämtsamt men han rörde inte en min. Jag fortsatte äta och undrade om han verkligen hade en dålig dag eller så hade det hänt något.

 

När jag hade ätigt klart tog jag tallriken och diskade den, tårkade och satte upp i skåpet. Det var något med honom, men jag kunde inte läsa hans tankar. 

Om en timme skulle vi träna med Arrow och kunde inte sluta tänka på om det var något med han som det kunde ha gjort att han var på dåligt humör.

Jag gick till soffan och väckte Charlie, han stönade och vände sig på andra sidan.

'' du, jag och Anton sticker en runda, du har mat i kylen och du ka kolla på tv om du vill'' sa jag och han nickade.

Jag log och gick mot dörren där Anton väntade. Jag log men fick inte ett leende tillbaka, jag stannade upp och började bli irriterad.

'' Kan du inte säga vad det är?'' sa jag och stannade i hallen.  Han stelade och tog en djup suck och sedan skakade på huvudet. 

När jag låste dörren sprang jag mot honom och tog tag i armen så han stannade. '' stanna i tre sekunder, snälla'' 

han stannade men kollade inte på mej.

'' kolla på mej, Anton, säg vad det är'' jag stirrade på  honom när han stängde ögonen och drog mej närmade honom. Han andades djupt och kramade mej om midjan. Jag besvarade kramen och försökte läsa hans tankar.

Det var det jag hörde, han skulle inte förlora mej, vad snackade han om?

'' kan du förklara nu varför du är så deppig?'' sa jag och kollade honom i ögonen.

'' det är inget, lovar'' han log stelt. Det var något som plågade honom.

 

Vi träffade Dan i början av sogen, för det han och Arrow var de ända som kunde vägen in. Dan stod lutad mot ett träd, hans grå, svarta keps var bak och fram med hans svarta jeans, vit t-shirt och en svart tjocktröja med dragkedja.

'' godmorgon'' sa han och tog min hand och flätade in hans, och kysste mej på pannan. Jag log och kysste han sedan på munnen lätt.

Anton bara gick rakt fram och låstades kunna vägen.

'' vad är det med honom?'' sa Dan och kramade om min hand. 

Jag ryckte bara på axlarna och lutade mej mot Dan arm. 

 

Vi gick långt in i skogen och allt såg likadant ut, igen stig inget som man kunde känna igen sig. Där är inte ens ett träd som någon har ristat in sin namn eller kärleks namn.

Till slut säg jag en ljusbrun stor varg. 

'' Godmorgon Arrow''sa jag och vinkade. Han nickade och satte sig ner.

'' Dan, du måste vara i din varg form, idag ska vi träna era tankar. Hur ni manipulerar tankar, Dan, du och Anton ska träna och jag och Alexandra''

Anton gav Dan en iskall blick och sedan kollade på mej. Hans ögon hade ändras, de var inte varma och välkomande. 

Dan förvandlades och stod framför honom med sin stora, svarta tjocka päls och hans ögon var ljusbruna och gröna. 

Jag log och sedan kollade på Arrow.

'' det första ni ska göra är att ni inte är osäkra i suitationen är i, Ni måste kunna koncenrtera er fast det är mycket rörelse. Känn er till rätta och sedan säg till när ni är klara.'' 

Jag tänkte på den ängen mamma, pappa och Anton brukade vara på hur jag smög bort för att lyssna på hur djurens dagar hade varit och lyssna på historier. Mamma och pappa visste inget och Anton satt och kollade på andra folk och tjuvlyssnade på andras samtal och tankar när de gick förbi. 

'' klar'' sa Anton 

'' jag med'' 

'' okej, nu ska ni känna er till rätta, Alexandra, titta på mej och tänk hur du vill för att göra på jag inte kan attackera dig, för det kommer jag göra det är inte bara som jag säger utan jag kommer att göra det.''

jag kollade på honom och tänkte mej att han blev attackarad av ulvar, för jag vet att det är hans fiende med. 

'' svagt!'' skrek han och hoppade mot mej. Jag fick inte fram ett ljud utan föll mot marken och slog i huvudet. han landande över mej och hade sina tassar precis brevid huvudet.

'' jag förväntar mej inte att du ska kunna det direkt, men försök att konsentrera dej'' sa han och vände sig om och satte sig ner.

'' igen!'' skrek han.

Jag reste mej upp och kollade på honom. Denna gången blundade jag och tänkte bomber, granater expotioner ulvar! jag tänkte hur sitvationen kunde gå och sedan hör jag ett stönande.

'' ah!'' skrek Arrow. Jag avbröt tänkandet och kollade, han låg på makren och andades häftigt.

'' Arrow!'' skrek jag och sprang mot honom.

'' jag är okej, du lär dej snabbt. Det var så verkligt. Du är verkligen lik din mor'' sa han och log.

Han reste sig upp och jag kollade bak, Anton stod koncentrarat på Dan men Dan gör ingen min.

'' kom igen då!'' skriker Dan och kollar på Anton som koncentarade sig på mycket så svetten lekte sig ner från hans panna.

'' jag ser inget, ha lite fantasi!'' skrek Dan igen.

'' jag pallar inte detta! Alex han det psysiska och jag det fysiska! så har det alltid varit!'' skrek han och gick mot ett träd och lutar sig mot det.

Jag tog ett steg innan Arrow stoppade mej. 

 Jag fixar detta, du stannar här. Han är avundsjuk. Det är vanligt. Han berättade det i huvudet på mej men jag stannade.

'' Anton, när jag var i din ålder hade jag också en syster, hon var populär och var bra på precis allt. Det ändå jag var bra på var att jaga med min far på helgerna. Som en varulv. Jag hade den fysiska delen med att vara en varulv och min syster den psyskiska. Vi var i precis denna sitvationen du är i nu. Men med mer träning kommer du att klara det. Det handlar om att lita på sig själv och inte låta känslorna ta över. Kontrollera dem och ta i tanke att vissa inte har det lätt. Ingen har det.'' sa Arrow 

'' du har rätt, förlåt. Jag ska försöka igen.'' sa Anton och suckade.

'' försök på mej denna gången'' sa Arrow och gick en bit från trädet och satte sig ner.

'' koncentrera dej!'' skrek han och Anton blundade och Arrow reagerar och skakar på huvudet.

Anton andas häfigt och kollar mot Arrow.

'' IGEN!'' skrek Arrow. 

'' det är fullmåne om en vecka! du ska kunna manipulera tankar tills dess!'' skrek han igen