thecharmedones

Jag vaknade att något piskade på fönstret och jag reste mej motvilligt upp och kollade mot fönstret, det regnade, jag suckade och gick sakta till garderoben. Jag tog ett par svarta byxor och en ljus grå långarmad tröja och sedan ett par svarta converse. När jag gick ut så låg Charlie i soffan och sov, medans jag hörde att någon pysslade i köket. Jag log och mina fotsteg ledde till köket. 

'' godmorgon'' sa jag till Anton och öppnade kylskåpet. 

'' godmorgon'' sa han tyst och osäkert.

Jag kollade upp från jouise paketet som jag drack ur och kollade på honom. 

'' vad är det?'' jag ställde in juisen och stängde kylen.

Han skakade på huvudet och fortsatte diska. Jag höjde ögonbrynet och gick vidare till bordet där han hade gjort frukost till mig. Varför var han så låg? han var glad igår. Häned det något inatt? Blev han attackerad av Ulvar?!

'' nej, jag har bara en dålig dag'' sa han och suckade

'' ah..läs inte mina tankar Anton'' sa jag skämtsamt men han rörde inte en min. Jag fortsatte äta och undrade om han verkligen hade en dålig dag eller så hade det hänt något.

 

När jag hade ätigt klart tog jag tallriken och diskade den, tårkade och satte upp i skåpet. Det var något med honom, men jag kunde inte läsa hans tankar. 

Om en timme skulle vi träna med Arrow och kunde inte sluta tänka på om det var något med han som det kunde ha gjort att han var på dåligt humör.

Jag gick till soffan och väckte Charlie, han stönade och vände sig på andra sidan.

'' du, jag och Anton sticker en runda, du har mat i kylen och du ka kolla på tv om du vill'' sa jag och han nickade.

Jag log och gick mot dörren där Anton väntade. Jag log men fick inte ett leende tillbaka, jag stannade upp och började bli irriterad.

'' Kan du inte säga vad det är?'' sa jag och stannade i hallen.  Han stelade och tog en djup suck och sedan skakade på huvudet. 

När jag låste dörren sprang jag mot honom och tog tag i armen så han stannade. '' stanna i tre sekunder, snälla'' 

han stannade men kollade inte på mej.

'' kolla på mej, Anton, säg vad det är'' jag stirrade på  honom när han stängde ögonen och drog mej närmade honom. Han andades djupt och kramade mej om midjan. Jag besvarade kramen och försökte läsa hans tankar.

Det var det jag hörde, han skulle inte förlora mej, vad snackade han om?

'' kan du förklara nu varför du är så deppig?'' sa jag och kollade honom i ögonen.

'' det är inget, lovar'' han log stelt. Det var något som plågade honom.

 

Vi träffade Dan i början av sogen, för det han och Arrow var de ända som kunde vägen in. Dan stod lutad mot ett träd, hans grå, svarta keps var bak och fram med hans svarta jeans, vit t-shirt och en svart tjocktröja med dragkedja.

'' godmorgon'' sa han och tog min hand och flätade in hans, och kysste mej på pannan. Jag log och kysste han sedan på munnen lätt.

Anton bara gick rakt fram och låstades kunna vägen.

'' vad är det med honom?'' sa Dan och kramade om min hand. 

Jag ryckte bara på axlarna och lutade mej mot Dan arm. 

 

Vi gick långt in i skogen och allt såg likadant ut, igen stig inget som man kunde känna igen sig. Där är inte ens ett träd som någon har ristat in sin namn eller kärleks namn.

Till slut säg jag en ljusbrun stor varg. 

'' Godmorgon Arrow''sa jag och vinkade. Han nickade och satte sig ner.

'' Dan, du måste vara i din varg form, idag ska vi träna era tankar. Hur ni manipulerar tankar, Dan, du och Anton ska träna och jag och Alexandra''

Anton gav Dan en iskall blick och sedan kollade på mej. Hans ögon hade ändras, de var inte varma och välkomande. 

Dan förvandlades och stod framför honom med sin stora, svarta tjocka päls och hans ögon var ljusbruna och gröna. 

Jag log och sedan kollade på Arrow.

'' det första ni ska göra är att ni inte är osäkra i suitationen är i, Ni måste kunna koncenrtera er fast det är mycket rörelse. Känn er till rätta och sedan säg till när ni är klara.'' 

Jag tänkte på den ängen mamma, pappa och Anton brukade vara på hur jag smög bort för att lyssna på hur djurens dagar hade varit och lyssna på historier. Mamma och pappa visste inget och Anton satt och kollade på andra folk och tjuvlyssnade på andras samtal och tankar när de gick förbi. 

'' klar'' sa Anton 

'' jag med'' 

'' okej, nu ska ni känna er till rätta, Alexandra, titta på mej och tänk hur du vill för att göra på jag inte kan attackera dig, för det kommer jag göra det är inte bara som jag säger utan jag kommer att göra det.''

jag kollade på honom och tänkte mej att han blev attackarad av ulvar, för jag vet att det är hans fiende med. 

'' svagt!'' skrek han och hoppade mot mej. Jag fick inte fram ett ljud utan föll mot marken och slog i huvudet. han landande över mej och hade sina tassar precis brevid huvudet.

'' jag förväntar mej inte att du ska kunna det direkt, men försök att konsentrera dej'' sa han och vände sig om och satte sig ner.

'' igen!'' skrek han.

Jag reste mej upp och kollade på honom. Denna gången blundade jag och tänkte bomber, granater expotioner ulvar! jag tänkte hur sitvationen kunde gå och sedan hör jag ett stönande.

'' ah!'' skrek Arrow. Jag avbröt tänkandet och kollade, han låg på makren och andades häftigt.

'' Arrow!'' skrek jag och sprang mot honom.

'' jag är okej, du lär dej snabbt. Det var så verkligt. Du är verkligen lik din mor'' sa han och log.

Han reste sig upp och jag kollade bak, Anton stod koncentrarat på Dan men Dan gör ingen min.

'' kom igen då!'' skriker Dan och kollar på Anton som koncentarade sig på mycket så svetten lekte sig ner från hans panna.

'' jag ser inget, ha lite fantasi!'' skrek Dan igen.

'' jag pallar inte detta! Alex han det psysiska och jag det fysiska! så har det alltid varit!'' skrek han och gick mot ett träd och lutar sig mot det.

Jag tog ett steg innan Arrow stoppade mej. 

 Jag fixar detta, du stannar här. Han är avundsjuk. Det är vanligt. Han berättade det i huvudet på mej men jag stannade.

'' Anton, när jag var i din ålder hade jag också en syster, hon var populär och var bra på precis allt. Det ändå jag var bra på var att jaga med min far på helgerna. Som en varulv. Jag hade den fysiska delen med att vara en varulv och min syster den psyskiska. Vi var i precis denna sitvationen du är i nu. Men med mer träning kommer du att klara det. Det handlar om att lita på sig själv och inte låta känslorna ta över. Kontrollera dem och ta i tanke att vissa inte har det lätt. Ingen har det.'' sa Arrow 

'' du har rätt, förlåt. Jag ska försöka igen.'' sa Anton och suckade.

'' försök på mej denna gången'' sa Arrow och gick en bit från trädet och satte sig ner.

'' koncentrera dej!'' skrek han och Anton blundade och Arrow reagerar och skakar på huvudet.

Anton andas häfigt och kollar mot Arrow.

'' IGEN!'' skrek Arrow. 

'' det är fullmåne om en vecka! du ska kunna manipulera tankar tills dess!'' skrek han igen

 

Vi började med en aggresiv uppvärmning som gick ur på att göra situpps och när vi stannade var arrow vid örat och flåsade 'fortsätt', min mage krampade och var så varm i mitt huvud så jag knappt kände att svetten rann ner från min panna. 

'' vad är det för mening med att göra fysiska övningar och inte psysiska?'' Anton satte sig upp och andades häftigt. 

'' om vi ska kunna kontrollera era krafter när ni vill, inte hjälp av arghet eller andra häftiga humörer, om ni har balans i er kropp så blir det mycket bättre'' jag och anton kollade på varanda och höjde ögonbrynen.

'' seriöst?'' sa han men innan han hann avsluta meningen var arrow i ansiktet på honom och morrade lätt.

'' vill du säga det där igen?'' sa han med grov röst och med glödande röda ögon. Anton skakade på huvudet, och han hade ett ansiktutryck som jag hade fått se en eller två gånger under min uppväxt med honom. Jag flinade lätt och tårkade bort salivet som kom från munngiporna av all överanträning.

'' gäller dej med Alexandra'' sa han och gick förbi mej med sin stela, muskolösa och stora kropp. Jag nickade och gjorde en gest mot Anton som log av både förvåning och rädsla.

 

Vi höll på med träningen tills solen hade gått upp, både jag och Anton var uttmatade. Vi hade hållt på hela natten, men ortoligt nog hade vi klarat hela natten utan att spy som jag var nära på att göra flera gånger.

'' bra jobbat, imorgon tar vi psysiska delen'' sa Arrow och runt oss som att föersäkra sig om att vi menade allvar med träningen. Vi stönade och nickade.

'' bra, vi ses här kl 06.00 på morgonen'' 

'' vänta...på morgonen?!'' väste jag

'' är det försent? vi kan ta kl 04.00 om ni till'' sa han och log retfullt.

'' nej!, vi är här kl 06.00'' sa jag och Anton i munn på varandra.

Arrow nickade mot Dan som hade stannat kvar under hela natten och fortsatte mot skogen och sen försvann.

'' det var vädligt roande att kolla på er när ni sliter'' sa Dan med ett retfullt leende och hjälpte mej upp på mina svaga spagettiben. Anton var redan vältränad med inte såhär vältränad, men han kunde komma på benen utan några problem.

'' jaja, du kan stå utan problem medans jag måste ha en giganskisk varg som håller mej uppe'' sa jag skämtsamt och höll runt dans öra. 

båda skrattade och nickade.

'' kul''

 

när vi kom hem så hoppade jag in i duschen och tog all tid jag hade. När jag kom ut möttes jag av Anton som stod lutad mot väggen med en allvarlig min, 

'' vad?'' sa jag och höll uppe turbanen på huvudet. 

'' du kan verkligen ta långa duschar'' han log och puttade undan mej lätt och flinade och stängde dörren. 

'' kul!'' skrek jag och gick mot sovrummet där jag tog mjukis shorts och ett ljus rosa linne. Jag borstade håret och la håret bakom mina öron.

Mina steg ledde till kylskåpet som jag gjorde en macka med extra allt på. och njöt av varje tugga. när jag hade proppat i mej sista delen av mackan och kollade upp möttes jag av en överaskande syn. Den kvinnan som var i charlies hus, hans mamma, var framför mej och log. Halva hennes ansikte var upp bränt och jag kunde inte sätta fingret på vart jag hade sett henne.

'' vad..?'' stammade jag och fortsatte tugga.

Hon flinade och pekade på ytterdörren och förstod inget, men när jag hade kollat dit så ringde det, blicken åkte snabbt till kvinnan igen som var borta. Det ringde igen och jag kollade förvirrat runt om mej om hon var där, men kunde inte se henne. Det ringde utterligare en gång och denna gången skrek Anton från badrummet.

'' öppnar du?!'' skrek han 

'' ja!'' skrek jag tillbaka och öppnade nervöst. Mina ögon blev stora av min förvåning.

'' hej'' sa jag och log

'' hej'' sa Charlie och gick in. 

Jag trängde dörren och kunde inte hjälpa att tycka varför hon dykte upp och hos mej denna gången och inte den gången när vi blev attackerad av en ulv. 

'' hur kunde du veta att vi skulle bli attackerad av ulvar?'' sa jag och tog min tallrik från bordet och la den i vasken.

''ulv?, sa han förånat'' jag kände det på mej, det var som mamma varnade mej att hjälpa till bara'' sa han och kollade på mej med stora burna ögon och hans hår var svart och ganska kortklippt. Jag ångrade att jag sa något och skakade på huvudet.

'' ser du din mamma fortfarande?'' sa jag och satte mej ner i soffan. Han satte sig brevis mej och hans svarta jacka, grå t-shit och svarta jeans gjorde honom...sofistikerad, på något vis. Det var något med honom med, jag kunde inte läsa hans tankar och jag får inga konstiga vibbar.

'' ja, typ. ibland hör jag henne bara och ibland kan hon komma upp utan att man märker det, men jag vill be dej om en tjänst'' sa han med allvarlig röst och knäpte ihop mina händer.

'' ehm...kan jag typ..sova här i ett par nätter?'' sa han och det hättade till om hans kinder och ettbevis på att han var nervös så knackte han mina fingrar ivirig för att få svar. Klumpen i magen blev större och snart var det jag som var nervös. 

'' är det med din pappa?'' sa jag och hoppade närmare som om han behövde tröst.

'' ja, han slog mej häromdan, sa han och ställde sig upp och drog upp tröjan och visade ett stort rött slag som var upprepade gånger. Han hade slagit hål i hans hud. Jag höll för munnen och som refktex ställde jag mej upp och kramade honom. Han darrade och håll om mej om midjan och andades häftigt. 

'' kvart du ka sova här'' sa jag och höll hårt runt hans nacke. Kramen avbröt när Anton kom in i rummet med bara mjukis byxkor på sig. 

'' vad händer här?'' sa han höjde ögonbrynet. 

 

Charlie log och förklarade hela historien. 

'' jävlar, klar du får stanna här'' sa Anton och slog Charlie lätt på axlarna. 

'' är du vergitarian? snälla säg att du inte är det?'' sa Anton och flätade ihop mina händer. Charlie fliande.

'' nej'' sa han med ett brett leende.

'' tack gud, kan vi ha kött till oss som middag!'' sa han och slog mej retsammt på armen. 

'' du kan glömma att jag ska ha!'' sa jag och slog han hårdade på hans arm som kändes som sten.

Jag gjorde en grimas mit min hans och smekte den lätt. 

'' så går det klenis'' sa han och reste sig upp.