thecharmedones

Jag väntade nervöst medans ringklockan plingade hos Alex.Det tog sekunder innan någon öppnade.
" hej" sa han med mjuk röst
" hej, du förlåt, förlåt så mycket josh" kastade mej runt honom och kramade hårt.
" det är lugnt Cat" tårarna började rinna ner från kinden och hur lättnaden kom fram.
" vem är de?" Sa han och kollade på dem med en kall blick och slet sej ut mitt grepp.
" detta är tvillingarna Finn och Jack"
" de är varulvar Cat" hans ögon blev till svartbruna och tog ett steg före mej.
" vi är inte här för att bråka, vi vill bara prata med Alex"
" vad händer här?" Alex kom med ett leende och kramade mej. Hon viskade " förlåt" i mitt öra.
" så ni måste vara tvillingarna, kom in" sa hon och tvillingarna sken upp och nickade.

När vi kom in så var hela bandet där och Dan höll beskyddade runt Alex
" vad gör de här?" Sa han med kall röst och hur hans ögon skar in i mina och tvillingarnas,

Jack's perspektiv

" vi vill bara prata" sa Finn
" med Alex och halvan"
" halvan?" Sa Alex och la huvudet på sne
Cats kollade på mej och hon kollade in i min huvud och jag kunde inte styra mina läppar
" Dan är hälften vampyr hälften varulv" jag höll för munnen och Finn kollade på mej och jag skämdes något oerhört.
Cat, du vet redan hur du ska göra.
Dan blev arg och hoppade mot oss och blev till en stor svart varg på två ton. Vår pappa hade berättat historier om den varulv som blev biten av en vampyr och hans kropp accepterade giftet och blev en stor mördarmaskin. Odödlig och extremt farlig.
" hur visste ni?!" Sa han och hans blåa öhon lyste som aldrig förr.
Vi gick ner på knä, i vår flock var han som en kung.
" vi måste ha er hjälp, vi är tvillings väktare för varulvar som precis är i förvandlingen, vi vet allt"
" hjälp? Det kan ni glömma, jag blev utvisad av min egen flock för att vara fienden" hans röst var mörk och att gå upp mot honom kunde innebära döden.
" de visste inget bättre"
" dan?" Axels röst gjorde att Dan tappade fokus och hans ögon blev stora och hans öron åkte ner. Hans enorma kropp vände sej och la sej precis vid Alex.
" du sa att du var en vampyr, varför sa du inte att du egentligen var en varulv?"
" jag ville inte att du skulle tycka jag var en hund bara" han sniffade på henne med hans stora nos och hon log.
" det skulle jag aldrig kunna göra, du är Dan. Min underbara kille, ingen annan" hon pussade honom försiktigt på nosen och log.
Finn och jag stod förstenade, just nu hade legenden visat sin sanna form. Det var helt otroligt.
" vad skulle vi hjälpa er med?" Sa Alex, Dan började morra
" vår flock är hotad av en annan art av varulvar, de är hemska varelser,"
" hälften varulv hälften människa" avslutade Finn.
" de har ingen vilja om att förvandlas, de gör det automatiskt när det är fullmåne" fortsatte jag.
" vi kallar dem ulvar"
" de är inte som vanliga varulvar, mer...människoliknande vargar" avslutade Finn.
" är de tillbaka?" Sa Dan och ställde sej upp. Jag nickade och hand ögon blev smala.
" tillbaka? Hur menar du?"
" de dödade min flock efter jag blev utvisad, brutala monster"
" Alex, vi behöver din förmåga att prata med djur eftersom de är en annan art kan vi inte förstå dem, inte ens du Dan."
" bara du och din bror kan förstå dem"
" påtal om din bror, var är han?" Avslutade Finn
" här, Anton gick ut ut köket bakom oss och stirrade länge.
" jag har hört allt, jag tänker inte utsätta min lillasyster för detta"
" men Anton..."
" inga men!" Skrek han mot henne och Dan uppfattade det dom ett hot och morrade.
Han gick mot dem och Dan började resa sig. Han kramade om Axel och pussade henne på pannan.
" Jag lovade mamma och pappa att beskydda dej, det kan jag inte göra när du är där ute och kämpar för någon som du inte ens känner"
" jag vill Anton" han tig ett steg tillbaka.
" jag ska, jag ska hjälpa dem! Du ska inte behöva beskydda mej gör alltid, jag har alltid varit en börda. Jag vill inte vara det mer! Jag ska kunna klara mej själv!" Hennes röst började darra och energin i rummet blev annorlunda och Jack avbröt den med en mening.
" kanske dålig taiming nu men...Josh, du är en renrasad vampyr. Från de största familjerna i vampyrer"
En vit energi forsade ut ur Alex och starka vindar flög runt i lägenheten och hennes gråt hördes från energin.
" Alex!"

Han höll mej hårt runt halsen och jag kämpade för att få luft.
" Du är anledningen att jag är kvar i Los Angels"
Tankarna flög runt i huvudet och det började svarta för ögonen. Var detta slutet ?
Han släppte och kastade mig ner på golvet. Jag tog ett andetag och hostade.
" Anledningen ? "
" när jag blir kär i någon kan jag inte släppa personen och måste kämpa för att få hennes hand. Jag kan inte släppa dig cat"
Hans gyllenbruna ögon lös upp och han hade inte förändrats. Bara lite i humöret, annars var han den snälla, omtänktsamma Liam jag kände innan. Men en i bandet? Hur kunde en i bandet vara en varulv...och vem?
" om du nu är så kär i mej varför försökte du precis döda mej? " jag var ganska irreterad och förvirrad.
" jag kan inte kontrollera det, jag är fortfarade inne i förvandlingen. Det tar 3 månader. Jag kan inte helt bli en varulv än. " Han ögon blev svarta och han tappade kontrollen. När han precis skulle attackera så blev mina ögon smala av skräck, detta var inte liam jag kände. Två stora svarta gestalter flög förbi och tog tag i liams båda axlar. Han skrek, jag var förstenad, jag kunde inte prata och inte fly. Allt jag kunde göra var att kolla när de stora gestalerna gjorde så att han blödde enormt. Var var det? Jag kan inte se riktigt. Allt var så suddigt.

" hey, hur mår du? " en killröst som jag inte kände igen. Jag öppnade mina ögon försiktigt och möttes av en lampa. Det sved, mitt huvud bultade och jag möttes av ett sött ansikte.
" vem är du?" Sa jag och han log.
" bra svar att du mör bra, du förlorade mycket blod så du kan vara lite yr"
Jag kollade runt och helt plötsligt var han på min andra sida. Hur gkorde han det, jag kollar på andra sidan och nu är han där. Allt blev svart och det enda jag hörde när jag föll mot marken var: finn ta henne!
Finn?

Jag vaknade igen och denna gången var i min säng. Han satt där igen, nu var där två av dom.
" kul, nu ser jag dubbelt" jag kisade och han brast ut i skratt.
" vad?" Jag reste mej upp och försiktigt gick mot han.
Jag kisade fortfarande och kollade han var fortfarande kvar.
" herregud jag börjar bli galen antingen är ni tvillingar eller så ser jag dubbelt"
" vi är tvillingar, jag tror inte jag har skrattat så mycket på länge, jag är jack och detta är min bror Finn"
Jag spärrade upp ögonen och kollade noga nu. De var tvillingar, man såg skillnader på dem nu. Efter 20 år. Sen slog det mej, var är liam?
Jag kollade runt och han var inte här, kanske där nere.
" han är inte här, sa jack vi skickade ut honom" skickade ut? Va?
" vi är vaulvs väktare, vi skyddar de nykomlingar i vår flock"
" så varför stannade ni kvar? Varför gick ni inte och hjälpte Liam? "
" när liam attackerade dig så hann han bita på din arm och när en varulv gör det kan man inte sluta. Det låter som en vampyr skulle göra"
Jag nickade och försökte hänga med.
" vi letar efter en kille som är hälften varulv och hälften vampyr och vi tror han hänger er.
" er?"
" du och Alex, vet du så stor roll Alex har? Du med!" Sa Finn
" va!?"
" Alex och hennes bror kan prata med djur och läsa andras tankar, ellehur?" Sa Finn
Jag nickade
" och du kan kolla på en person i 2 sek innan de säger sanningen" sa jack
" och det är en stor nytta,"
" vadå nytta? Är ni onda eller goda?"
" vi är såklart goda, vi är de goda tvillingarna!"
" det lät så fel Jack! "
Jag skrattade, de var roliga och söta.
" så när kan vi träffa Alex? " sa tvillingarna. Mitt leende försvann och jag började tänka på att hon kanske aldrig skulle förlåta mej!
Det rann tårar.
" var det något vi sa?" Sa Jack och reste sej upp och höll om mej. Tårarna forsade ut, jag ville inte detta. Allt var så fel! Jacks värme forsade ut som en flod och jag kände mej trygg.
" det är inte ni, tack vare er så lever jag" jag torkade bort tårarna och bästemmde mej att ringa henne och säga förlåt.
Tonerna gick och tvillingarna stod på varsin sida av mej. Jag var nervös.
" alex" när hon svarade frös jag till is.
" hej, du förlåt för innan. Jag vill vara vid din sida, jag vill stötta dej. Jag är så ledsen!"
" jag vet Cat, jag är ledsen med."
" jag har två tvillingar som vill se dej"
" jasså? Tvillingar? Vänta va?" Hon skrattade i luren.
" ja, de vill träffa sej väldigt mycket! De är dom dina fans!"
" HAHA...jaha...okej visst "
" ses om 10? "
" jadå"