Chapter 65 - i'm sorry

Han höll mej hårt runt halsen och jag kämpade för att få luft.
" Du är anledningen att jag är kvar i Los Angels"
Tankarna flög runt i huvudet och det började svarta för ögonen. Var detta slutet ?
Han släppte och kastade mig ner på golvet. Jag tog ett andetag och hostade.
" Anledningen ? "
" när jag blir kär i någon kan jag inte släppa personen och måste kämpa för att få hennes hand. Jag kan inte släppa dig cat"
Hans gyllenbruna ögon lös upp och han hade inte förändrats. Bara lite i humöret, annars var han den snälla, omtänktsamma Liam jag kände innan. Men en i bandet? Hur kunde en i bandet vara en varulv...och vem?
" om du nu är så kär i mej varför försökte du precis döda mej? " jag var ganska irreterad och förvirrad.
" jag kan inte kontrollera det, jag är fortfarade inne i förvandlingen. Det tar 3 månader. Jag kan inte helt bli en varulv än. " Han ögon blev svarta och han tappade kontrollen. När han precis skulle attackera så blev mina ögon smala av skräck, detta var inte liam jag kände. Två stora svarta gestalter flög förbi och tog tag i liams båda axlar. Han skrek, jag var förstenad, jag kunde inte prata och inte fly. Allt jag kunde göra var att kolla när de stora gestalerna gjorde så att han blödde enormt. Var var det? Jag kan inte se riktigt. Allt var så suddigt.

" hey, hur mår du? " en killröst som jag inte kände igen. Jag öppnade mina ögon försiktigt och möttes av en lampa. Det sved, mitt huvud bultade och jag möttes av ett sött ansikte.
" vem är du?" Sa jag och han log.
" bra svar att du mör bra, du förlorade mycket blod så du kan vara lite yr"
Jag kollade runt och helt plötsligt var han på min andra sida. Hur gkorde han det, jag kollar på andra sidan och nu är han där. Allt blev svart och det enda jag hörde när jag föll mot marken var: finn ta henne!
Finn?

Jag vaknade igen och denna gången var i min säng. Han satt där igen, nu var där två av dom.
" kul, nu ser jag dubbelt" jag kisade och han brast ut i skratt.
" vad?" Jag reste mej upp och försiktigt gick mot han.
Jag kisade fortfarande och kollade han var fortfarande kvar.
" herregud jag börjar bli galen antingen är ni tvillingar eller så ser jag dubbelt"
" vi är tvillingar, jag tror inte jag har skrattat så mycket på länge, jag är jack och detta är min bror Finn"
Jag spärrade upp ögonen och kollade noga nu. De var tvillingar, man såg skillnader på dem nu. Efter 20 år. Sen slog det mej, var är liam?
Jag kollade runt och han var inte här, kanske där nere.
" han är inte här, sa jack vi skickade ut honom" skickade ut? Va?
" vi är vaulvs väktare, vi skyddar de nykomlingar i vår flock"
" så varför stannade ni kvar? Varför gick ni inte och hjälpte Liam? "
" när liam attackerade dig så hann han bita på din arm och när en varulv gör det kan man inte sluta. Det låter som en vampyr skulle göra"
Jag nickade och försökte hänga med.
" vi letar efter en kille som är hälften varulv och hälften vampyr och vi tror han hänger er.
" er?"
" du och Alex, vet du så stor roll Alex har? Du med!" Sa Finn
" va!?"
" Alex och hennes bror kan prata med djur och läsa andras tankar, ellehur?" Sa Finn
Jag nickade
" och du kan kolla på en person i 2 sek innan de säger sanningen" sa jack
" och det är en stor nytta,"
" vadå nytta? Är ni onda eller goda?"
" vi är såklart goda, vi är de goda tvillingarna!"
" det lät så fel Jack! "
Jag skrattade, de var roliga och söta.
" så när kan vi träffa Alex? " sa tvillingarna. Mitt leende försvann och jag började tänka på att hon kanske aldrig skulle förlåta mej!
Det rann tårar.
" var det något vi sa?" Sa Jack och reste sej upp och höll om mej. Tårarna forsade ut, jag ville inte detta. Allt var så fel! Jacks värme forsade ut som en flod och jag kände mej trygg.
" det är inte ni, tack vare er så lever jag" jag torkade bort tårarna och bästemmde mej att ringa henne och säga förlåt.
Tonerna gick och tvillingarna stod på varsin sida av mej. Jag var nervös.
" alex" när hon svarade frös jag till is.
" hej, du förlåt för innan. Jag vill vara vid din sida, jag vill stötta dej. Jag är så ledsen!"
" jag vet Cat, jag är ledsen med."
" jag har två tvillingar som vill se dej"
" jasså? Tvillingar? Vänta va?" Hon skrattade i luren.
" ja, de vill träffa sej väldigt mycket! De är dom dina fans!"
" HAHA...jaha...okej visst "
" ses om 10? "
" jadå"




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0