thecharmedones

Josh's perspektiv

 

Dan logger mot ett träd i sin varg formad och sover. Stjärnerna lyser starkt och månljuset lös upp Dans svarta päls som man annars inte ser i mörkret.

Alla sover tungt och jag kunde inte sova, det ändå som var på min tänkte var Cat. Jag undrar hur hon har det just ju, om hon sover, eller har också problem att sova. Alla tankar gjorde mej yr och speciellt de tankar att jag har fått reda på att jag är en renrasad vampyr. Det är ganska sjukt att för två år sedan var jag en normal kille i ett band med killar som var som bröder för mej. Men den dagen Dan sa att han var hälften vampyr och Varulv så var jag lite spektisk i början. kunde det var sant eller så var det ett skämt. 

Några dagar senare började jag få ett beroende av blod, hur smaken lekte med mina smaklökar och hur jag kände i hela kroppen att jag ville ha mer. Om Dan inte hade varit där hade jag nog tagit ett liv. Ju mer jag tänkte på det ju hungrigare blev jag och jag kunde inte kontrollera det. Jag var nära att bita Dan men han är för stark för mej.

 

'' josh, vakna vakna nu din vampyr!'' sa Dan och hans varg ögon lös mot mej och jag flög flera meter bort. Han skrattade och la sej på makren och skratta.

'' inte okej!'' sa jag och log. Han nicka och reste sej upp för att få luft. Han var gladare idag, mycket gladare, det gjorde mej glad. Nu ska jag se Cat äntligen!

'' Han ska hjälpa oss'' sa Dan och log

'' Vad heter Han?'' sa jag nyfiket och reste mej upp och gick mot Dan som sen gick mot tronen. Han..stod där med stolthet och kollade ut över skogen.

'' Arrow, han heter Arrow'' sa Dan och kollade mot Arrow.

'' var är flickan?'' sa Arrow och gick försikt ner. Dan var mycket större än Arrow men det brydde han sej inte om.

'' hemma hos henne, så du vet kan du inte komma i varg form'' sa Dan och log.

'' va? varför inte?'' sa han förvånat.

'' hon bor i stan och alla skulle bli galna om en varg klampar in i stan.'' 

'' du har en poäng där'' sa han

 

vi gick i tystnad, de klampade fram med sin muskelmassa och jag gick här brevid så liten, så hjälplös.

Pinnar knäcktes när vi gick på stigen som sakta fösvann när vi gick. Arrow stannar hastigt och lyfter huvudet högt och vrider med sina öron fram och tillbaka.

'' vad är det?'' sa jag

'' det är någon som lägger en bariär runt oss, spring!'' sa han och sprang snabbt förbi mej. Jag tog tag i Dan arm och klättrade upp på hans rygg. Jag kollade fram och vinden var så stark mot mitt ansikte att mina ögon vattnades. Det gick så snabbt.

'' vad menar du med bariär?'' sa Dan flåsande

'' Ulvar, de senaste åren har vi blivit attackerade av ulvar men jag har lyckats att driva bort dem med en bariär. Jag antar att de har kopierat det och försöker stänga in oss'' svarade han flåsande och nu kunde man se att det blänkte i himlen och bariären hade vuxit större.

Dan började springa snabbare och jag greppade tag i hans päls för att hänga med. När jag låg ner för att inte bryta nacken i vinden så kände jag en underbar lukt. Godare än Cat's mina ögon blev röda och jag reste mej upp och hoppa ner.

'' josh!'' skrek Dan

Jag log och såg han..en sån underbar smaklig måtid. 

'' du blir fångad där!'' skrek arrow med hes röst efter allt flåsande. 

Allt jag kunde höra var ylande utanför bariären och se den varelsen.

'' du har något mod att stanna i min lilla bariär'' sa han med ett flin. Han stod på två ben men med ett varg huvud och krökad rygg. Han såg hemsk ut men hans blod villa jag ha. Det kändes precis som första gången jag drack blod. Allt lekte i min munn och vattnades. 

Tänderna växte fram och allt rörde i munnen, jag gjorde mej redo att få min måltid. 

Han stod stilla länge utan att attackera, han bara stod där och gjorde inget. Jag var uttråkad.

Med snabba steg sprang jag mot han och försökte bita honom i nacken. Men han kastade bort mej så bara min tand ristade honom i nacken. Jag landande mjukt och reste mej upp, han höll sig för nacken och morrade.

'' försök'' sa jag och skratta.

När jag precis skulle attackera så attackerade Dan mej. Han kastade mej in i ett träd och jag slog huvudet hårt, väldigt hårt. Mina ögon var suddiga och jag gnuggade, men  det funkade inte. 

'' han vill att du ska bita honom!'' skrek arrow med irriterad röst. Jag fattade inte, jag kan ju döda honom.

'' de är imuna mot vampyr gift!'' skrek han igen.

Jag stirrade på Dan som bet och slet i Ulven, Men ulven var så smal så han slant undan nästan alla bet. 

Min lust försvann och började känna mej illamående.

 

jag tog djupa andetag och satt i en hög med jord. Jag höll mina händer för huvudet och kollader ner i marken. 

'' josh?'' 

'' lämna mej ifred!'' skrek jag mot Dan.

fast han satte sig brevid mej, hans päls rörde min arm och jag hörde hans lugna och djupa andetag. Han lyssnar aldrig.

'' hur?, hur kan de vara imuna?'' frågade jag och släppte greppen om huvudet.

'' När jag var liten och ''lekte'' i min flock så var vi attakerad av Ulvar och de hade en överaskning annars hade vi kunnat döda dem lätt. Men de hade gjort en packt med vampyrer, vi hade något som de vill eh och de skulle göra vad som helst för att får tag i det. 

Så vampyrerna bet i Ulvarna och de blev mördarmaskiner och min far var den ändå som stod upp för vår flock. De andra var för rädda. Nu tänker du att jag är likadan som dem. 

'' nej nej! '' sa jag och kollade upp mot han. 

Han log. 

'' De slet isönder min pappa framför mina ögon, men min farbror räddade mej med hans magi'' 

'' var är din farbror nu?'' frågade jag med darrig röst, jag har aldrig sett Dan såhär. Han håller nästan allt inne.

'' vi borde gå nu'' sa Arrow och gick förbi oss och sen börja springa.

'' hopp upp'' sa Dan och hukade sej ner.

 

När vi kom hem så möttes jag av en orolig Cat som kramade mej hårt.

'' säg till mej när du sticker någonstans josh!'' sa hon och kysste mej lätt. Jag hade saknat henne.

'' det gäller dej med Dan!'' sa Alex 

Jag kramar tillbaka henne. Hennes röd svarta hår luktade gått och jag ville kramade henne hela tiden.

'' vem är detta?'' sa Alex och kollade på Arrow. Han ser annorlunda ut när man är i männsklig skepnad. Typ en kille i 55 års åldern.

'' Så du är clark?'' sa han och gick fram till Alex. Hon stod stilla medans han gick runt henne.

'' ja, det är sannerliken du!'' sa han med ett leende.

En röst bröt tystnaden och alla kollade mot dörren.

'' tjena!''sa en kill röst.

'' Charlie?'' sa Alex.