thecharmedones

Dan's perspektiv 

 

Hennes skrik hördes från energin och alla i rummet grappade tag i saker för att inte flyga bort. 

'' dan!'' skrek hon och kollade på mej, hennes ögon var vita och hon kollade på mej med en kall blick. vad fan händer?

'' detta var det jag mena! Hennes krafter har gått ut kontroll och bara jag kan hjälpa henne!'' skrek Anton brevid mej jag stod kvar i min varulvs skepnad och kollade på henne. '' gör det!'' skrek jag och han sprang mot tornardon som var runt henne, '' Alex!'' skrek han och höll henne om huvudet och hade pannan mot hennes. Jag kände mej på hjälplös, jag kunde inte göra någonting! jag började sjunka ner och till sist stod jag med två ben och kollade runt i rummet. Josh höll Cat hårt och hon gömnde sig i josh famn. Tvillingarna stod vid dörren och såg på, det var deras fel att detta hände! Om de inte hade kommit hade inte Alex varit såhär!

'' Det är ert fel! hör ni det?!'' skrek jag mot dem. Finn förvandlades och stod mot mej med svarta ögon.

'' Vårt fel?! Det var du som förvandlades!''

'' Men ni var tvungna att säga att josh är en renrasad vampyr med?! och att hon ska hjälpa er med något som har pågått i hundra år!'' jag stod kvar på min plats och stirrade in i hans ögon.

'' Finn!'' hördes jacks röst ifrån vinden. Finn gick tillbaka och morrade.

 

Energin började sakta sjunka och Alex sjönk ner på golvet igen och Anton stod brevid henne, hon kollade på mej med sina stora bruna ögon. Jag gick mot henne och kramade henne hårt. 

'' förlåt, jag kunde inte stoppa det'' sa hon och började darra.'' ssch, det var inte ditt fel. Allt blev förmycket bara'' sa jag och kollade irriterat på tvillingarna.

 

Jag vakande och Alex låg brevid mej och sov, klockan var halv 11 på morgonen. Alex grät sej själv till söms igår och jag tröstade henne flera gånger tillslut hjälpte det. Jag kunde inte låta det hända igen, jag kan gå till honom. Men jag vill inte. 

'' Godmorgon'' sa hon med ett leende. '' hej'' sa jag och kysste henne på pannan.

'' förlåt för igår'' sa hon och kurrade ihop sej tät intill mej. 

'' säg inte förlåt, alex'' 

''oops! det var inte meningen!'' sa Josh med ett leende på läpparna från dörröppningen.'' men Cat har fixat världens frukost!'' sa han igen och gick ner.

'' hungrig?'' frågade jag 

'' utsulten'' 

 

Vi gick ner och Josh satt och krängde in sig pannkakor.'' godmorgon!'' sa Cat och kramade Alex. Jag gick och satte mej vid Josh som var upptagen med pannkakorna och Anton satt några stolar ifrån med en kopp kaffe i handen.

 

Alex's perspektiv

 

'' hur är det?'' frågade hon och kollade bekymrat på mej

'' svag huvudvärk men annars är det väl bra'' sa jag och log svagt

'' såbra att jag har gjort frukost'' jag log och satte meh vid Anton och kramade hans arm. 

'' förlåt'' sa jag och han omfamnade mej med sina muskolösa armar och pussade mej på huvudet.'' sluta säga det'' 

'' var är tvillingarna?'' frågade jag

Det blev tyst tills Jack bröt stämningen, '' precis här'' sa han och log. Bakom honom stod Finn och kollade oroligt på mej.

'' hur är det?'' frågade han

'' svag huvudvärk'' 

han nickade och log.  Jag kollade runt och Dan såg väldigt bekymrad ut. När jag kollade så gick han ifrån matbordet och gick. Det var något som inte stämde med honom, och jag kan inte läsa hans tankar heller.

Jag kunde inte läsa några av dems, Vad händer med mej? 

 

Jag gjorde mej klar för att gå ut till parken som inte var så långt borta. Jag behövde vara själv en stund, när jag gick dit kollade jag på alla andra som jag mötte. Jag tyckte hela tiden att de kollade konstigt på mej men det var nog bara jag som inbillar mej. 

Jag satte på på gungan och gungade fram och tillbaka sakta. 

'' Jag kan hjälpa dej, hjälpa dej att kontrolla dina krafter'' sa en röst brevid mej på gungan. 

'' vem är du?'' 

 

Dan's perspektiv

 

Jag kan kalla på hjälp, jag kan fråga han om han vill hjälpa alex. Men då måste jag gå dit igen och jag vill inte. jag kan inte. mitt hubud snurrade och jag höll händerna för ansiktet och andades tungt. Jag var irriterad, men jag vet inte för vad.

'' du vill kalla på honom ellerhur?'' sa Josh.

jag vände mej och han stod lutandes i dörröppningen och kollade rakt fram. 

'' ja'' svarade jag lågt och kollade ner i golvet.

'' du kan, du måste ha mod att träffa honom, även att det var han som gjorde så du blev utvisad från din flock,

men du måste visa att du inte är rädd för han bara för han tror att du är ond.

'' du har inte ens träffat honom, han är källan för alla flockar, du förstår inte!''

'' du har rätt, jag förstår inte, därför vill jag agt du berättar mer för mej. Du är som en bror för mej!''

Jag kollade på honom och hans ögon var gyllenbruna och allvarliga. Han hade rätt. Jag måste berätta mer för honom. 

'' förlåt Josh, du är som en bror för mej med''  han log 

'' föresten! vi har en spelning i Orlando nästa helg. Jag har redan bokat biljetter och Chris, Max och Matt kommer imon. 

Det hade jag totalt glömt bort!