Chapter 60 - A werewolf ?!
Mitt hjärta bultade och stirrade på Jontes ansiktsuttryck som var skräckslaget.
" Dan!" jag var skräckslagen i rösten men han tryckte handen hårdare mot hans hals, jontes ansikte blev rödare.
" om du rör henne igen eller till och med tittar på henne, så vrider jag nacken av dej " han släppte Jonte och han hostade och kved på golvet.
Dan rörde sej snabbt mot mej och jag blev omfamnad av hans muskler.
" du dödade nästan honom!" paniken i rösten var så stark att mitt huvud började snurra.
" är du okej?" sa Dan och la pannan mot min.
" det finns mer än bara vampyrer, jag tig en stor risk att rädda dej. jag vill inte att du ska bli en av dem. "
En av dem? Vad var det han snackade om? Finns där mer än vampyrer ? Typ varulvar ?
" vad händer ?" Anton kollade på oss och sprang fram mot Jonte. Hans ögon blev svarta och han ställde sig på alla fyra och tillslut, stod han där ungefär två meter hög. Han morrade och kollade på Anton.
" trodde du verkligen att det bara var du som var speciell? Och din syster ?" hans röst var mörk, han närmade Anton med tunga försiktiga steg.
" jag menar, jag är ingen match för honom ! Jag har velat vara en vampyr ! Inte en varulv. Eller ha krafter som du!"
Han hoppade mot Anton, jag aggerade utan att tänka. Jag hoppade framför Anton och en tår rann ner från kinden. Jag skrek så högt att jag kunde känna hur det slets i halsen.
Ett märke på min arm började lysa och det gjorde det på Antons med. Jag kollade upp och såg mamma och pappa stå framför mej och höll fram handen mot varandra. Vi gjorde det samma och jag kunde känna hur energin flödade in i min kropp och mitt lockiga hår var överallt. Anton ställde sig upp och höll fram handen och en stor engergi bomb flög fram och Jonte brändes i bitar. Han skrek högt och försvann på sekunder.
Mina andetag blev tyngre och inom några sekunder var allt svart.
Jag vaknade att en varm blåsning lekte sej igenom mitt hår. Sakta öppnade jag ögonen och möttes av ett stort fönster. Jag höjde ögonbrynet, vi hade inget sånt stort fönster hemma. Sakta reste jag mej upp och jag hade legat i Dans famn. Han andades djupt och Anton låg på sängen brevid. Jag ville inte resa resa mej upp, att vara i hans famn var det bästa. Hans kroppsvärme, jag det underbara bultande hjärtat. Men konstigt nog trodde jag att vampyrer skulle vara kalla och hjärtat inte skulle slå. Jag hade några aningar att han var soeciell och han var ovanligt lugn tills när Jonte döck upp. Var han verkligen en varulv ?
Jag kollade runt i rummet och upptäckte att jag var i Dans sovrum. Jag kysste honom på kinden och sen la mej ner i hans mjuka och varma famn.
Jag vaknade igen att någon lekte i mitt hår , försiktigt öppnade jag ögonen och såg två gulliga ansikten.
" godmorgon" sa Dan och Anton samtidigt. Jag log och reste mej upp,
