Chapter 9 - my true story

Vi gick hand i hand till en fin resturang och jag rodnade lätt när jag väl fattade att jag höll i Tobys hand, jag kollade mot cat som var röd i ansiktet och Liam log mot henne och puttade henne lätt.
'' var ska vi?'' sa jag och kollade mot toby som såg lurig ut.
'' det får ni se'' sa killarna i kör och jag och Cat kollade på varandra och höjde ögonbrynet.
Vi gick till en fin resturang och jag öppnade munnen och kunde inte fatta hur fint det var. Vi gick mot ett bord och satte oss ner.
En servitris kom fram till oss och hade världens största leende. Hon var blond och hade Menyer i handen. Hon gav oss varsin och jag kollade noga vad jag ville ha, inte pizza. har dom inget som är vegitarsikt?
'' ursäkta? har ni inget som ör vegitariskt?'' frågade jag henne innan hpon hade lämnat bordet
'' såklart, ett ögonblick'' sa hon och gickk till bar disken.
'' är du vegitarian?'' sa Toby och hade ett överrastande leende på läpparna.
'' ja, juste, jag har inte berättat det för dej, '' jag skrattade till och tjejen kom med en ny meny,
'' varsegod'' sa hon och lämnade bordet.
Jag tackade och öppnade menyn, det fanns så mycket.
vi satt och pratade en stund tills samma tjej kommer fram till oss och hade ett antecknings block i handen.
'' cola till alla och jag tar en vesuvio,'' började toby och Liam tog samma och Cat en kyckling fié´.
'' jag tar en sallad, med en mild sås till det'' sa jag och la ifrån menyn.
Hon nickade och jag log mot toby som letade efter min hand på bordet. Jag kollade snabbt mot Cat och Liam som stirrade på varandera en stund och skrattade till
'' vad gör ni?'' sa jag och flinade
'' vi leker suraminen, han sa att han var bäst på det så jag ville ha besvis men än så länge har jag vunnit
Jag och toby började skratta och maten kom. Dom andra glufsade i sej sin mat och var rörde om i sallanden.
'' var det inte gott?'' sa toby som svalde pizza biten.
'' jo, det är jättegott'' sa jag och ett fejkat leende började tränga sej fram på mina läppar.
'' var du inte hungrig?''f frågade han igen
'' jojo, jag är super hungrug'' ljög jag och tog en stor tugga av salladen.
jag ville inte lämna Anton hemme helt själv, det kändes helt fel. Jag hade kul medans han jobbar och försöker göra så gått han kan så vi kan bo någonstans. För vi vägrar att bo på ett fosterhem och dessutom kommer vår moster då och då och hälsar på. jag skickade ett sms till honom hur det var med honom, det tog inte lång tid förens han svarade, ' jag är okej, bry dej inte om mej nu, ha kul ! det förtjänar du'
jag log och kände hur tyngden lättade.

Vi betalade för maten och gick ut. Toby tog min hand och log mot mej. Jag fick en idé,
'' jag betsämmer var vi ska sen'' sa jag och de andra kollade på mej.
vi kom upp till en väg och ser en rad med hus på adra sidan vägen. jag tog ett djupt andetag och gick över och minnerna kommer upp, ett gult hus står där och i fönstret ser jag två barn springa omkring och pappan och ´mamman sitter och kollar på tv.
'' vad gör vi här?'' sa Cat och ställde sej brevid mej. Jag log mot henne snabbt och rundade huset. Vi kom till en stor äng och en bänk som bara stod där. Jag sprang och snurrade och  tillslut trillade på ängen. Gräser smekte min kind och det luktade unerbart. Toby kom brevid mej och flinade. 
Han hjälpte mej upp och bänken står och väntar på mej, jag hör några lägra röster och jag vänder mej och en massa djur började komma mot meh och tacklade mej.
jag skrattade för det var mina vänner. Alla pratade på en gång och jag klappade dem och de lugnade ner sej.
'' hur gjorde du det?'' sa toby och de andra gick närmare, djuren ryggade tillbaka men jag förklarade för dom att de inte var farliga.
'' jag älskar bara djur'' sa jag och klappade haren i min famn.
'' det är någon speciellt med denna platsen ellerhur?'' sa Cat och satte sej brevid mej.
'' ja, ni vet det gula huset?, jag bodde där innan med mina föräldrar och min bror, jag var hela tiden här och lekte. Vi satt en gång i köket jag och min bror och när pappa förklarade att vi skulle flytta. Jag blev så arg så jag sprang upp till mitt rum och jag slängde igen dörren. Sen hörde jag ett muller och hela huset började skaka. Jag ramlade och slog huvudet i elementet. Sen minns jag att jag vaknar upp och att min bror håller om mej och pappa ligger vig huset som var i ruiner. Jag önskade att dom inte byggde upp det huset, det väcker förmånga minnen, och mamma såg jag inte, Anton förklarade att hon gjorde allt för att få ut mej och Anton ur huset.
alla kollade på mej till och med djuren, jag började gråta och jag känner en vit kall känsla vid höger sida. En vit kannin började kommer mot mej och jag känner den väl, det var mitt första djur jag pratade med.
jag väcklar ut mina armar och kaninen hoppar upp till min famn.
'' välkommen tillbaka'' sa hon och log

Cat kramade mej och toby och Liam kom efter.
'' jag visste inte Alex!'' sa Cat och började gråta.
dom släpper och jag reser mej upp och sätter ner kaninen vid min höger sida. Toby trycker mej mot honom och lägger sin pappa mot min.
'' jag visste inte Alex, du har haft en sån tung börda på dina axlar, och jag har inte ens vetat något'' sa han tyst och kollade upp mot mej han närmar sej och jag känner hans varma läppar mot mina.
efter en stund ser jag hur Cat och Liam står och kysser varandra, hon flätar in sina fungrar  i hans hår och han lyfter upp henne till honom. Jag kollar upp igen mot toby och verkligen drunknar i hans ögon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0