Chapter 3 - Fight?
varför kunde inte han stanna hemma?
Jag och Cat trängde oss förbi den stora folkmassan. Vi kommer mot slutet av folkmassan och min bror och Alle ligga och slåss på marken. några theher från vår skola står en liten bit ort och hejar på Alle. idioter!
'' ANTON!'' skrek jag och kollade mot honom med stora ögon.
Han kollade upp och släppte Alle, försiktigt reste han sej upp och tårkade bort blodet från munnen med tröjan pch folkmassan började dra sej undan.
Han närmar sej med svaga steg och jag lägger mina armar runt hans nacke och hans armar omfamnar mej runt midjan. Cat står med stora ögon och glor mot Alle.
Jag kollar snabbt bort mot alle som fick hjälp av tjejerna får att komma på ben igen, han puttar bort en av dem och förstätter mot oss. Jag släpper Anton runt hans nacke och ställer mej frmaför Anton och Cat.
'' du rör inte dom!'' sa jag och kollade argt på honom och känner en varm hand mot min axel.
'' det var jag som började ''sa han och log mot mej
'' jag vet!'' skrek jag men handen var fortafarande kvar.
varför började be bråka?
Antons perspektiv
hur visste hon? Hade hon kontatktat med ett djur? Det måste hon ha gjort för hur skulle hon annras veta?
Jag stod inne på coop för att handla mat till ikväll och jag stod vit köttet, och jag ser en lång kille med en massa tjejer bakom sej. Alle, han började pladra på om mej att jag var en fejk och allt han ens kunde komma på. jag brydde mej inte, han han gick så långt så han började tänka på en massa sjuka saker om min syster. Hon var det som betydde mest just nu. Om hon hade gått bort visste jag inte vad jag skulle göra, jag ville inte bli ensam, eller jo jag hade ju mina vänner men hon är min största ägodel. Så jag slog honom i ansiktet med min knytnäve och sen började han slog tillbaka r han fattade nog inte varför jag gjorde det. Jag kan ju inte säga'' hej jag är tankeläsare och jag läste dina tanmkar och du tänkta sjuka grejer om min syster'' nej så går det inte till.
Ale, vi och Cat håll om mina armar för jag var svag om min ben. Alex ser orolig ut och kollar mot mej varenda sekund. Cat kollar runt, för vifick en massa blickar. Vi ser en lpng kille med brunt lockigt hår, Toby, han hade jag umgåts med när jag gick i skolan. han var med Alle ett tag med men lämnade han för han behandlade tejerna illa. Vilket jag också tyckte.
När vi kom hem till vår lilla lägenhet kastade dom mej på sängen. Jag hostade till och höll mej för bröstet
'' vet du hur orolig jag var?!'' skrek hon och hade gråten i halsen.
Jag reste mej upp och la min hand på hennnes kind som var våt. hon vinkade sitt huvud mot min handflata och började gråta.
Jag drog henne närmare mej och tillsist kramade jag henne. Hon darrade och omfamnade min midja och snyftade mot min axel.
Cat perspektiv
Jag hör små steg från hallen och Alex kommer igenom dörren och hennes mascara var inte på hennes ögonfransar längre. Jag kollade mot Toby som satt brevids mej och såg att han började resa sej och kramade om Alex. Han var så gullig.
Hon satte sej mitt i mot oss och drack ur den varma chokladen hon hade gjort innan.
Hon skrattde för Tobys skämt och jag på honomn såg på honom att han blev gladare att göra henne glad.
När jag skulle hem så var solen fortfarande en skemte uppe och lufte smekte mitt ansikte, jag njöt av promenaden hem.
När jag kom hem så var dörren halv öppen och jag kollade försiktigt in och kände luften av mat. Pappa var hemma. Jag slängde mina grejer vid dörren och tog av mina röda converse. Jag gick in till köket och ser pappa men förkläde för han hade sin finaste kostym.
'' hej pappa '' sa jag och satte mej på en stol brevid bordet.
'' hej Cataleya'' sa han med ett leende
'' kan du duka?'' fortsatte han
Jag nickade och dukade fram två tallrikar, glas och bestik. Vi bodde i ett stort hus, så jag är lycklkigt lottad.
'' hur var det idag?'' sa han innan jag hade ens tagit upp mat på tallriken. jag tänke efter vad jag skulle säga för jag ville inte säga att deet var salgsmål i centrum och verkligen inte säga att det var Alex bror. Dessutom är jornalist och han skulle inte tvivla att ta med det i tidningen så jag höll tyst.
'' eh..jo det var trevligt att fika med Alex , vi tog en runda till centrum och träffade hennes bror så jag följde med henne hem. '' sa jag och fejk log.
Pappa såg ut som att han trodde på det och log. Han tyckte inte om Alex bror men han vet inte att han gör så mycket för Alex. Jag tycker han är sjukt cool.
Jag och Cat trängde oss förbi den stora folkmassan. Vi kommer mot slutet av folkmassan och min bror och Alle ligga och slåss på marken. några theher från vår skola står en liten bit ort och hejar på Alle. idioter!
'' ANTON!'' skrek jag och kollade mot honom med stora ögon.
Han kollade upp och släppte Alle, försiktigt reste han sej upp och tårkade bort blodet från munnen med tröjan pch folkmassan började dra sej undan.
Han närmar sej med svaga steg och jag lägger mina armar runt hans nacke och hans armar omfamnar mej runt midjan. Cat står med stora ögon och glor mot Alle.
Jag kollar snabbt bort mot alle som fick hjälp av tjejerna får att komma på ben igen, han puttar bort en av dem och förstätter mot oss. Jag släpper Anton runt hans nacke och ställer mej frmaför Anton och Cat.
'' du rör inte dom!'' sa jag och kollade argt på honom och känner en varm hand mot min axel.
'' det var jag som började ''sa han och log mot mej
'' jag vet!'' skrek jag men handen var fortafarande kvar.
varför började be bråka?
Antons perspektiv
hur visste hon? Hade hon kontatktat med ett djur? Det måste hon ha gjort för hur skulle hon annras veta?
Jag stod inne på coop för att handla mat till ikväll och jag stod vit köttet, och jag ser en lång kille med en massa tjejer bakom sej. Alle, han började pladra på om mej att jag var en fejk och allt han ens kunde komma på. jag brydde mej inte, han han gick så långt så han började tänka på en massa sjuka saker om min syster. Hon var det som betydde mest just nu. Om hon hade gått bort visste jag inte vad jag skulle göra, jag ville inte bli ensam, eller jo jag hade ju mina vänner men hon är min största ägodel. Så jag slog honom i ansiktet med min knytnäve och sen började han slog tillbaka r han fattade nog inte varför jag gjorde det. Jag kan ju inte säga'' hej jag är tankeläsare och jag läste dina tanmkar och du tänkta sjuka grejer om min syster'' nej så går det inte till.
Ale, vi och Cat håll om mina armar för jag var svag om min ben. Alex ser orolig ut och kollar mot mej varenda sekund. Cat kollar runt, för vifick en massa blickar. Vi ser en lpng kille med brunt lockigt hår, Toby, han hade jag umgåts med när jag gick i skolan. han var med Alle ett tag med men lämnade han för han behandlade tejerna illa. Vilket jag också tyckte.
När vi kom hem till vår lilla lägenhet kastade dom mej på sängen. Jag hostade till och höll mej för bröstet
'' vet du hur orolig jag var?!'' skrek hon och hade gråten i halsen.
Jag reste mej upp och la min hand på hennnes kind som var våt. hon vinkade sitt huvud mot min handflata och började gråta.
Jag drog henne närmare mej och tillsist kramade jag henne. Hon darrade och omfamnade min midja och snyftade mot min axel.
Cat perspektiv
Jag hör små steg från hallen och Alex kommer igenom dörren och hennes mascara var inte på hennes ögonfransar längre. Jag kollade mot Toby som satt brevids mej och såg att han började resa sej och kramade om Alex. Han var så gullig.
Hon satte sej mitt i mot oss och drack ur den varma chokladen hon hade gjort innan.
Hon skrattde för Tobys skämt och jag på honomn såg på honom att han blev gladare att göra henne glad.
När jag skulle hem så var solen fortfarande en skemte uppe och lufte smekte mitt ansikte, jag njöt av promenaden hem.
När jag kom hem så var dörren halv öppen och jag kollade försiktigt in och kände luften av mat. Pappa var hemma. Jag slängde mina grejer vid dörren och tog av mina röda converse. Jag gick in till köket och ser pappa men förkläde för han hade sin finaste kostym.
'' hej pappa '' sa jag och satte mej på en stol brevid bordet.
'' hej Cataleya'' sa han med ett leende
'' kan du duka?'' fortsatte han
Jag nickade och dukade fram två tallrikar, glas och bestik. Vi bodde i ett stort hus, så jag är lycklkigt lottad.
'' hur var det idag?'' sa han innan jag hade ens tagit upp mat på tallriken. jag tänke efter vad jag skulle säga för jag ville inte säga att deet var salgsmål i centrum och verkligen inte säga att det var Alex bror. Dessutom är jornalist och han skulle inte tvivla att ta med det i tidningen så jag höll tyst.
'' eh..jo det var trevligt att fika med Alex , vi tog en runda till centrum och träffade hennes bror så jag följde med henne hem. '' sa jag och fejk log.
Pappa såg ut som att han trodde på det och log. Han tyckte inte om Alex bror men han vet inte att han gör så mycket för Alex. Jag tycker han är sjukt cool.
Kommentarer
Trackback
