thecharmedones

Jag älskar denna platsen och att vara omringad av djur som älskar en , det kunde inte vara bättre. Det gula huset som egentligen skulle varit i ruiner påminner mej varje gång om mamma och pappa. Hur dom offrade deras liv för oss, en tår rinner ner från min kind och plaskar till på mitt bruna ben. Jag tråkar bort den och insåg att gråta inte skulle få dem tillbaka. Den vita kaninen kryper till låret där tåren hade försvunnit.
" gråt inte Alexandra , jag vet att dina föräldrar skulle varit stolta över dej" kaninen kollade på mej men rörde inte på munnen. Att jag hade fått denna fantastiska gåvan att prata med djur.
Jag klappar den och ler, undra hur det är för Anton att kunna läsa andras tankar. Hur sårad man skulle blivit med ändå lycklig,
" vet du varför denna bänken är här ?" Anton satt bredvid mej med armarna på ryggstödet, han kollar upp och ser bekymrad ut.
" jag är bekymrad, "
" du får inte läsa mina tankar Anton, snälla?" sa jag och kaninen i mitt knä hade somnat.
"förlåt, du är allt jag har så jag är rädd om dej. Jag ska alltid finnas där för dej."
Jag ångrade att jag sa det innan.

Efter en stund kommer Toby och pratar i telefon. Han pratade länge tills han närmade bänken. Jag log och han log.
" vem var det du pratade med ?" sa jag och släppte ner kaninen som försvann in i buskarna.
" Liam" sa han och jag hade en magkänslan att det inte var sant.
" okej, vad hade du planerat att göra idag ?" sa jag och precis när jag sa klart meningen kysste han mej, dom har varma men stela. Något var inte rätt.
" jag ville bara se dej, och så måste du hjälpa mej att köpa kläder för min pappa fyller år i snart och mamma tvingade mej att köpa nya kläder och att jag skulle ta med dej.jag gillade den delen att jag fick ta med dej " han log och jag log medans lyften lyfte mitt hår och smekte mitt ansikte.

Vi gick in till dressman, jag brukade vara här med Anton.
" hej Alex " sa tjejen i kassan, en tjej med blont uppsatt hår i ett spene. Hon hade flirtat med min bror men det funkade inte. När vi kom tillbaka några dagar senare sa hon att hon hade gråtigt flera nätter och bara tänkt på honom. Han kan läsa dina tankar ! Han fattade direkt att hon ljög.
" hej Veronica " sa jag och följe med Toby till kostymerna, det fanns faktiskt olika färger på kostymerna och jag visade honom en rosa kostym. Han skrattade och skakade på huvudet .
" jag ska ha en svart." sa han och tog fram en kostym som faktiskt såg bra ut. Jag nickade och satte mej på en stol utanför omklädningsrumet.
Toby kommer ut och han ser jättestilig i kostymen.
" du ser bra ut" sa jag och reste mej upp och gick till spegeln där han stod.
Jag ställde mej bredvid honom och han log.
" nu fattas det bara kläder till dej Alex " sa han och log