Chapter 47 - Just say it..

Äntligen skulle han srivas ut och jag var spänd att han äntligen skulle komma hem. Han hade krykor och haltade på ena foten. Jag skulle göra allt för honom, jag ler mot honom när han sakta kommer mot mej. '' sluta le'' sa han och stannade och skrattade till. Jag kramade om honom och han omfamnade mej med sina varma och hårda armar.
'' hur du än ser på det, ska du ta hand om mej länge''
'' jaja, om jag nu ska göra det..kalla mej mamma'' sa jag och log mot honom.
'' okej,.det kommer jag inte att göra'' sa han och skrattade.
Hans tunga väskor hade jag på ryggen och han haltade sakta fram, bandaget hade han kvar om huvudet och hans svarta hår hängde ut. Alla log mot oss när vi fortsatte mot dörröppningen,
'' hur hade du tänk att vi ska komma hem? du har inte precis körkort'' sa han och tog tag i min axel för att luta sej.
'' jag har tänkt på det'' sa jag och la hans arm runt min axel och när vi kom ut stod Dan med sin svarta jeep och hade världens sötaste leende på läpparna. Jag öppnade dörren åt honom när han hoppade in,'' tack för du gör detta''
'' allt för min ängels bror'' sa han och kysste mej snabbt på munnen. hans väskor la jag i bakluckan och hoppade in i bilen. Den började rulla och jag hoppade nära Anton, han la armen runt mej och tog ett djupt andetag.
'' du är världens bärsta syrra'' sa han och kysste med på huvudet. Jag log så mycket så jag fick kramp i käkarna.
När vi kom hem la han sej i soffan och kliade på bandaget, vilket han inte får.
'' jag kommer snart, jag ska ner till centrum och handla mat, och snälla klia dej inte på bandaget? du river upp dina stygn.
Han himlade med ögonen med log stort.
Jag tog på skorna igen och gick ut, jag ville lag mat åt han och jag ville att det skulle bli en överaskning. Han gillar kött, vilket jag hatar men nu är han sjuk och jag ville att han inte skulle ångra att han åkte hem för han fick kött på sjukhuset.
När jag stod vid köttet och tänkte ut vad jag skulle köpa hörde jag några som viskade och jag kollade upp och några tjejer stod och pekade på mej. jag fattade precis varför de gjorde så och de var usla på att viska. Jag tog fläskotlett, la det i korgen och gick där ifrån. när jag gick igenom affären hörde jag de gå efter mej och viska ännu mer än vad de gjorde innan vilket gjorde mej lite irreterad.
ja, jag är tillsammans med en kändis men det betyder inte att de ska gå i hälarna på mej utan att säga något.
Grönsakerna tog extra goda ut och jag skulle göra en wook med lax. Det vattnades i munnen på mej när jag tänkte på det. ännu ett viskade hördes bakom mej och jag stod inte ut längre.
'' om ni vill ha något eller fråga så gör bara de'' sa jag och vände mej om med sallad i handen. de stod med stora ögon och viskade vidare.
'' de hade rätt när de sa att hon var söt och kolla håret, inte undra på att han föll för henne'' sa den lilla blondinen till brunetten som stod brevid henne.
'' ellerhur'' sa hon tillbaka
Jag vände mej om och himlade med ögonen, jag gick till kassan och betalade och smet ut snabbt. jag fick några blickar från sidorna men jag tog ner solglasögonen och gick ut ur centrum. Med snabba steg gick jag upp till lägenheten och stängde dörren snabbt.
Jag la solglasögonen på bordet och gick in till köket och packade ur sakerna. Jag la en plåt och skulle precis hacka potatisennär jag hörde små steg från hallen.
'' Jävla tv pogram, skrämde skiten ur mej''  sa Anton tonlöst och tog sina fingrar igenom hans hår.
'' varför kollade du på det då?'' sa jag och la ner potatis båtara i plåten.
Han ryckte på axlarna och utforskade vad jag skulle laga.
'' sam sagt du är bäst, det är min favorit mat'' sa han och satte sej ner på stolen närsan bakom mej.
Jag log och la ännu en potatis båtar i plåten lita matolja och grillkrydda skulle på och röra om det sen.
Ungnen var klar och jag tog in dem och började mej köttet. Jag hatade verkligen att ta i det men jag skulle göra det för Anton. Jag skar bort all fett på köttet och började skära dem i bitar och la dem i stekpannan.
'' kocken här ja'' sa Anton
'' klart, bättre än dej?'' sa jag och kände hur ett leende kom fram på mina läppar.
'' inte bättre än brosan'' sa han retfullt och köttet började fräsa.
'' men vad ska du äta? du äter inte kött'' fortsatte han och höjde huvudet.
'' jag lagar det samtidigt, wook med lax bitar. Han började drägla över maten som fräste och det luktade met i hela rummet.
Min underbara bror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0