thecharmedones

" När ska du träffa honom ?" sa jag
" Snart , typ halv 8."
Hon pillade på naglarna och sedan bet hon på dem. Det var ett tecken på att hon är nervös. Eller orolig,
Minuterna gick och det blev tyst i rummet.
" jag ska gå nu " sa Cat och avbröt tystnaden.
Vi gick ner för trappan och tog på våra skor.
" vart ska ni?" sa hennes pappa från soffan med en tidningen i händerna .
" jag ska följa Alex hem " sa Cat och tig på sej en jacka och sedan var vi ute.
" var ska ni träffas ?" fick jag fram, hon bet fortfarande på naglarna och hon gick snabbt.
" okej, bit inte mer och sakta ner"
Jag höll för hennes armar och hon kastade sej i min famn.
" han kommer dumpa mej" sa hon och grät.
" Cat..." jag visste inte vad jag skulle svara för jag svar inte säker själv längre.
Vi gick till parken och dör står han med sina halv mörka jeans och röds skjorta.
Jag stannade lite längre bort och frågade en liten fågel som spion . Med glädje tacka den ja och jag kunde höra allt de sa igenom den lilla fågeln.

Cat's perspektiv

Jag går dit men osäkra ben och han ser allvarlig ut. Ett hugg kände jag i magen och hade lust att spy.
"hej, jag måste sägs en sak"
Jag nickade ich han tig ett djupt andetag.
" jag ska flytta , till Miami " sa han och jag står kvar och mitt hjärta bultade
" varför ?"
" min mamma orkar inte bo här längre och hon hittade ett bättre jobb "
" och.. Jag kan inte ha en relation på långt avstånd . Jag hade saknat dej för mycket. Jag älskar dej Cat men det blir enklare såhär "
" är allt detta pm Josh? För det finns inget mellan oss"
Sa jag med darrande röst och tårar börjar rulla ner från min kind .
" jag vet att du aldrig skulle göra något sånt " sa han och kramade om mej och kysste nej för sista gången.
" jag hoppas att du förstår att jag inte klarar relationer på avstånd " han kysste mej och bakade ifrån mej.Jag grät men jag fattade exakt vad han pratade om . Jag hade nog inte klarat det heller .

Han vände och log mot mej och vinkade
" vi ska fortfarande vara vänner " sa han igen och vände sej om och började gå.
" Hejdå Liam!" skrek jag när han hade kommit en bit. Jag gick mot trädet där Akex stod och hon höll handen för munnen, hon kramade mej och hon vad som en syster för mej. Hon var stark och det är inte jag.
Jag var inte ensam igen, jag hade Alex och de andra .