Chapter - 29 i'm feeling much better
Jag knackar på Cats dörr och hennes pappa öppnar dörren. Han såg allvarlig ut ich kollade runt, han gillade inte Anton. Bara för att han alltid hamnade i bråk,
" pappa ! Du skrämmer henne " sa cat och trängde sej fram. Hennes hus var stort enligt mej för jag bodde i en lägenhet så jag var van att allt var litet och mysigt. Men när man kommer hem till henne så var det helt sjukt att jag hade bott i ett sånt hus när mina föredrar levde.
" du är ute på twitter igen" sa hon och visade en bild när Dan och jag kysstes utanför sjukhuset. Jag rodnade så mycket att mitt huvud var nära på att explodera, jag la händerna på ansiktet och fnissade lite. Bilen var fin på oss två och jag vad glad att jag hade träffat någon som han och jag kunde inte fatta att en sjukt bra trummare och ät nog den hetaste med, gillade mej. För den jag var, det som oroar mej mest är att berätta min hemlighet gör honom och jag är rädd att det kan förstöra allt .
" du måste berätta vad som hände med Toby" Cat avbröt mej mitt i mitt tänkande och det högg till i magen bara jag hörde hand namn.
Vi satte oss ner i hennes soffa och jag berättade hur jag såg dem kyssas. Bara jag tänkte på det ville jag slå någon och gråta samtidigt.
Solen var påväg att gå ner och fåglarna kvittrar i träden och jag njuter av slutet av denna dagen, att snacka med Cat om vad som hade hänt kände känns mycket bättre. Det gäng med killar kommer mot mej och jag låtsades att jag höll på med min mobil. Jag hatade såna gäng. De kom fram och pratade med mej men jag trängde mej ut och hör deras röster bli mindre för varje fotsteg jag tar. Fan...det possessiva var att de inte kände igen mej , de var stora fans av you me at six och kan göra allt för att få träffa dom. Men aldrig säger jag ärr jag har träffat dem och att jag dejtar trummisen.
Nu när jag säger "dejtar" låter det helt gammalmodigt. Hur ska man säga det annars ?
Annars njöt jag sv promenaden hem och jag var sjukt lycklig. Men precis när jag mådde som bäst var tvungen han dyka upp.