thecharmedones

Den här dagen kan inte bli bättre. Just nu sitter jag på en bänk mitt i ingen stans. Vinden smeker min kind och leker sej igenom mitt bruna och lockiga hår. Mitt i juni och sommaren har precis börjat. Jag gått i 9:an och börjar på gymasiet till hösten. Ännu ett leende tränger sej fram på mina läppar. Jag kanske låter som en vanlig tjej med höga betyg i skolan men jag har kraften att prata med djur,.japp, ni läste rätt . Jag har fast denna kraft har jag haft sen jag var jätteliten, det fösta djuret jag pratade med var en kanin pappa hade köpt hem. Den hade snö vit päls och bruna ögon, det första djuret jag hade faktiskt. Jag blev chockad i början och när jag förklarade för mina föräldrar så blev som chockade med. Dom vägrade tro mej, och det är inte enkelt att bevisa det heller. Så jag har hållt det en hemlighet för alla. Även för mina vänner, Cataleya, det är ett underbart namn !

hon är min bästavän men hon kallas '' cat'' ja, ironiskt att det just skulle bli ett djur. Hennes mamma dog i canser för tre år sedan. Hon ska vara tur att hon har någon. Min föräldrar dog i en jordbävning för fyra år sedan, jag och min bror var dom som överlevde. Anton, han är 19 år och är världens bästa. Han jobbar för att vi ska kunna ha råd med mat. Vi bor i en tvåa utanför Los Angels. Inte mycket till hus men, ja, bättre än inget. Jag kan ta hand om mej själv och han behöver inte oroa sej så mycket. Han har kraften att läsa andras tankar så vi är inte så olika. Han brukar läsa mina fast jag inte vill att han gör det, vi brukar inte bråka så mycket, utan vi kommer mest överrens. Än idag har och inte klurat ut varför anton och jag fick krafter utan att mamma och pappa inte hade det.

Jag öppnar dörren till vår lägenhet och känner doften av mat. Jag går in i köket och sr Anton laga mat till oss. Han hälsar med ett leende och fortsätter med maten. Wokade grönsaker med ris och sås. Jag är vegetarian men det är inte Anton. Jag har försökt göra så att han ska sluta äta kött men han vägrar. Så jag gav tillslut upp.

Jag sätter mej ner vid bordet och anton kommer med maten. Det doftar ljuvligt och jag tar en stor skopa med grönsaker, ris och nästan dränker det med sås. Jag äter upp snabbt och anton försöker avbryta tystanden.

'' så..var var du imorse?'' sa han och kollade upp från sitt kött.

'' jag var ute på en äng. Du vet den brevid dom länga radhusen ute på landet?''

han tänkte en stund och hans blåa ögon lyste.

'' jaha, den ängen.många minnen där, var inte det sisa dagen med mamma och pappa?'' sa han och leendet försvann.

Jag nickade och rörde om i dom sista matbitarna på tallriken. Vi saknade dom och det var fortfarande tungt att prata om.

'' men jag är så lycklig att jag har dej'' sa jag för att avbryta den andra tystanden.

Han log och reste sej ´, med snabba steg var han framför mej och kramade mej.

'' och jag är lycklig att jag har dej som håller humöret uppe'' sa han och log. Jag kramade om honom och snyftade i hans axel.

Jag hjälpte honom att diska för vi har inte råd med diskmaskin. Han diskade och jag tårkade dem. Efter vi var klara satte vi upp tallrikarna och glasen i skåpet. Med tunga steg slängde jag mej i soffan och slog på tv. Inget kul var det. Min mobil ringer på bordet och jag svarar. En snyftade och darrande röst kom från andra änden.

''Alex?'' sa hon, jag visste vem hon var.

'' Cat? Vad är det ? '' sa jag med orolig röst.

'' han har dumpat mej! '' sa hon och denna gången grät hon ordentligt i luren.

Jag visste att han skulle göra sånt här. Hennes kille, eller ja..ex. Var den populäraste killen i skolan och var detn största playern. Han blev tillsammans med henne och hon var sjukt kär. Det tog bara två månader för honom hur han egentligen kände. Jävla svin. Allert..vad fan är det för namn? Han kallas för alle för ingen skulle säga hans korkade namn. Idiot!