thecharmedones

Alex log och gick fram till honom, hon kramade honom lätt och alla stod och kollade på honom. Tvillingarna stod och inspekterade honom noga. Jag har aldrig sett honom innan med cat log och gick fram och kramade honom.
Dan stod och kollade på honom irriterat och släppte inte blicken.

" vad gör du här?" Sa alex med ett leende
" när du var hos oss så har inte min mamma kommit längre och min pappa börjar bli helt galen"
" hur menar du med galen?"
Han kollade på alex och gav henne något. Dan gick bakom henne och hade hans haka på Alex huvud, som om Charlie inte skulle försöka göra något.

Alex's perspektiv

Han gav mej en lapp och log. Dan hängde över mej och kollade argt på Charlie, de kom inte speciellt bra överens.
" Dan, ta det lugnt. Han gör inget" sa jag och hörde ett svagt morrande.
Charlie kom närmare till mitt öra.
" läs det när jag har gått" viskade han och tog ett steg bak och gick ut.
Jag stod kvar och kollade mot dörren. Hans röst var darrig och han var rädd.
" jag vecklade ut lappen och läste det. Med stora ögon tog jag ett steg bort och höll handen för munnen.
" vad? " sa Cat och tog lappen ich läste det.
" vad menar han med detta?" Sa Cat och studerade lappen noga om det fanns mer där.
" vad står det?" Sa Dan
" spring" sa jag och kollade på honom.
Anton gick mot dörren och kollade ut som Charlie stod kvar eller han var borta.

Lägenheten blev tyst och jag stod och kollade på lappen igen. Jag läste om det och om det om det fanns någon ledtråd i meddelandet. Var skulle vi springa?
När jag läste det sista gången hörde jag något utanför vår balkong och jag höll för min hand och en vit bariär i en halv måne kom fram.
" vad är det?" Sa jag och kollade på både bariären och varelsen som stod bakom den.
" en ulv" sa Dan och gick fram mot den och kollade irriterat. Menade charlie att vi skulle springa ifrån detta?
Han kunde inte komma igenom, jag förstod inte att jag kunde göra detta.
" du blir starkare Alex och Anton" sa han bakom den. Anton höll fram handen med och gick fram.
" visste du att du kunde göra detta, Alex?" Sa han och flinade
" jag hade ingen aning"
" inte jag heller"
Han stod upp och kollade på oss när vi höll framme beriären.
" du kan inte beskydda henne föralltid Anton" sa men med ett flin och Dan hoppade på honom men han var inte i sin vargformad så han hade inte så stor chans. Lägenheten var för liten.

Ulven hoppade ut och vår bariär försvann men Dan kollade ner från balkongen och svor lågt.
" Alex och Anton, jag trodde ni gick under med era föräldrar i jordbävningen. "
" vem är du nu igen?" Sa jag och kollade förvirrat på honom.
" arrow, jag ska hjälpa dej kontrollera dina krafter"
" jag kallade hit honom" sa Dan bakom mej och log.
" han kan hjälpa dej." Sa dan igen.
" Anton kunde ha hjälpt mej" sa jag irriterat.
" jag kan inte heller kontrollerna mina Alex" sa Anton och log.

Vi gick till en skog och Dan, Arrow, Finn och Jack förvandlades till varulvar och kollade på oss.
" okej, detta kommer att ta en tag och det kanske kommer att göra ont."
Jag var rädd och det kände Anton och Dan. Anton tog min hand och vi kollade på Arrow som var enorm.
Ska vi börja?